Olof Elfbrink (1773-1835) var bondson från Älvkarleby, men flyttade som 15-åring till Gävle där han så småningom blev en av stadens största grosshandlare, se sidorna Elfbrink och Elfbrink, Elfstrand och Göransson. Han tog namnet Elfbrink när han flyttade till Gävle, och han hade flera bröder som alla senare också tog namnet Elfbrink.

Yngste brodern Nils Elfbrink (1782-1837) flyttade också till Gävle som tonåring, och bor hos Olof; han verkar ha först gått i skola och sedan arbetat som bokhållare hos grosshandlaren Daniel Elfstrand, där också Olof arbetade och 1802 blev kompanjon.

1804 köper Olof Elfbrink en gård (Rusthållet¹) i Mälby på Väddö, bredvid Väddö kyrka, och dit flyttar den nu 22-årige brodern Nils som hans förvaltare. Dessutom flyttar deras nu åldriga föräldrar Daniel Nilsson (1727-1815) och Cajsa Jansdotter (1741?-1824), 77 respektive 63 år, dit från Älvkarleby, och bor resten av sina liv där hos Nils. Det är oklart vem som hjälpte vem, men en gissning är att Olof Elfbrink ordnade detta för att ge sina föräldrar en trygg och bekväm ålderdom, samtidigt som lillebror Nils kanske redan hade tröttnat på affärslivet och hellre levde på en gård på landet. Nils blev i alla fall kvar på Mälby till sin död 33 år senare.

Nils Elfbrink gifte sig 1819 med Abigael Lemon (1797-1872), en smedsdotter från Ortala bruk vid Väddö, men de fick inga barn.

Till Mälby flyttar 1818 också Olofs (och Nils) syster Anna Danielsdotter (1765-1843) och hennes andre man Jakob Forsberg (1787-1843) från Älvkarleby; då har redan (1811) hennes son (i första äktenskapet) Erik Elfgren (1796-1858) flyttat till Mälby, och ca 1827 flyttar hans bror Olof Elfgren (1807-1884) också dit. (Se sidan Elfgren.)

Även om dessa fick arbeta på gården (de står i husförhörslängderna som dagsverkare eller dräng) så gav den förmögne Olof Elfbrink alltså försörjning åt en hel rad familjemedlemmar på Mälby.

Efter Nils Elfbrinks död 1837 blev Jakob Forsberg förvaltare åt Olof Elfbrinks arvingar några år. ²

Olof Elfbrinks arvingar sålde sedan Mälby 1840, men änkan Abigael fick bo kvar i något hus på gården tills hon dog 35 år senare; likaså bodde Anna Danielsdotter och Jakob Forsberg samt Erik och Olof Elfgren alla kvar på gården resten av livet. (Männen kallas nu nybyggare; jag gissar att det betyder att de fick varsin jordbit att bruka.) I ett brev 14/3 1840 skriver Olof Elfbrinks änka Ulrika till sin son Daniel att försäljningen av Mälby är uppgjord, och att de kan vara nöjda eftersom det blivit arrangerat för ”Nils enka, Forsbergs hustrun och honom, Eric samt Olof Elfgren” (alltså Olof Elfbrinks svägerska, syster, svåger och systersöner). Det blev dock knappast något lyxliv för dessa; efter Eriks död 1858 står hans änka som ”fattig” i husförhörslängden.

Både Erik och Olof Elfgren gifte sig; Erik fick 6 barn av vilka åtminstone de flesta blev kvar på Väddö medan Olof var barnlös (men hade två fosterbarn). Det är troligt att det fortfarande finns ättlingar till Erik på Väddö, men de heter i så fall inte Elfgren; den siste manlige ättlingen  var Eriks son Jakob Elfgren (1826-1908).

Nils Elfbrinks grav finns kvar på Väddö kyrkas kyrkogård, med ett järnkors med hans namn. Föräldrarna och hustrun är också begravda på Väddö, men vi vet ej om de ligger i samma grav.

Den gamla huvudbyggnaden på gården där de bodde verkar inte finnas kvar, och gården har senare delats upp på tre gårdar. (Mälbys historia kan läsas i artikeln Mälby.)

Jag vet inte hur stort Mälby var; gården räknades som 1½ mantal, men jag vet inte arealen. Mälby får nog räknas som en stor bondgård men mindre än en herrgård. ³

Djurbesättningen i bouppteckningen är: 1 nummerhäst (dvs dragonens stridshäst), 1 röd häst, 4 arbetshästar, 1 ”temning”, 1 föl, 4 dragoxar, 2 tjurar, 12 kor, 5 ungdjur, 19 får, 5 svin.

---

Noter: