Mackmyra sulfitfabrik var en fabrik för framställning av pappersmassa vid Mackmyra bruk. Fabriken grundades 1889 av Mackmyra bruks ägare, svågrarna Wilhelm Fogelmarck (1835-1893) och Christian Lundeberg (1842-1911),1 tillsammans med ingenjören Erik Steffansson (1844-1926) som blev fabrikens förste disponent.
Sedan Wilhelm Fogelmarck dött 1893, och hans dotter Anna (1867-1953) gift sig 1895 med Erland Theodor Klingberg (1866-1938) blev Erland Th. Klingberg medlem i styrelsen tillsammans med de två kvarvarande grundarna. När disponent Steffansson slutade 1907 tog Erland Klingberg kontroll över aktiemajoriteten, och blev VD, och 1917 köpte han och hans svägerska Sofi Fogelmarck familjen Lundebergs aktier; Erland Th. Klingberg med familj ägde sedan praktiskt taget hela bolaget till 1932.
Mackmyra Sulfit gick bra de första 30 åren, men drabbades hårt av deflationskrisen 1920-1922, vilket ledde till att Lantmännens bank (senare Jordbrukarbanken) tog den faktiska kontrollen med en, senare flera, representanter i styrelsen. Mackmyra Sulfit klarade sig genom 1920-talet, men gjorde inte längre stora vinster. Depressionen 1931-1932 medförde en ny kris, som ledde till att Jordbrukarbanken tog över hela bolaget hösten 1932. Banken sålde aktierna några år senare till nya ägare, och Mackmyra sulfitfabrik levde kvar till 1976, då fabriken lades ned.
Mackmyra Sulfit blev rikskänt på ett mindre hedrande sätt 1906, då disponent Steffansson vägrade acceptera att arbetarna bildade en fackförening; fabriken hölls stängd i ett halvår, och de fackföreningsanslutna arbetare som bodde i bolagets arbetarbostäder vräktes, vilket ledde till stora protester runt om i landet. Efter ett halvår erkändes arbetarnas rätt att bilda fackförening, och fabriken öppnades igen.
Mackmyra sulfitfabriks historia 1889-1932 beskrivs detaljerat i Mackmyra Sulfit AB.
Se också artikeln 80 år med Mackmyra Sulfit AB ur Stora Kopparbergs Bergslags personaltidning Bergslaget 1970.2
Noter: