Jöns Olofsson (c. 1628 – 1703) är av okänt ursprung. Han blev senast 1671 inspektor på Gessbergs bruk i Norrbärke socken (Dalarna), som han förvaltade åt Ebba Brahe1. 1674 köpte2 han Stora Klingsbo i St. Skedvi socken, med andelar i koppargruvan i Falun och i kopparhytta i Klingsbo, och bodde sedan där till sin död. (Familjen flyttade till Klingsbo 1674, men köpet fullbordades inte förrän 1677, se bilden på fastebrevet nedan. De första åren kallas Jöns arrendator.) Stora Klingsbo var då i dåligt skick, och en hel del jord och skog hade sålts av tidigare ägare. Jöns Olofsson rustade upp och genom köp och många processer samlade han så småningom på sig mycket av vad som tidigare tillhört Stora Klingsbo av jord, skog och andelar i kopparhyttan.3
Gift 26/9 1671 i Norrbärke med Anna Bergia4, född c. 1655, död 1711 (begravd 2/7 1711), dotter till prosten i Norrbärke Andreas Petri Bergius (1618 – 1/5 1691) och Beata Månsdotter (1622-1699).
Barn (dessa tog namnet Klingberg):
1. Andreas född i Norrbärke 1672 (döpt 25/8 1672), död i Uppsala 1/6 1697. Skrevs in vid Uppsala universitet och i Västmanland-Dala nation 1688 som Andreas Klingenberg.
2. Beata född i Norrbärke 1674 (döpt 26/5 1674), död 24/11 1752. Gift 1 22/11 1691 med kyrkoherden i Stora Skedvi magister Lars (Laurentius Erici) Holenius (1661 – /5 1693) 2 med kommissarien i Svea hovrätt Olof Holmqvist (?-1722). Beata ärvde Stora Klingsbo efter föräldrarna (efter en lång tvist om arvsskiftet), och bodde där till sin död.
Beata fick i det första äktenskapet sonen Johan, som senare kallade sig Johan Holén; han orsakade sin mor många bekymmer, och när han efter sin första hustrus död flyttade från Stora Skedvi 1735 och gifte om sig utan sin mors godkännande gjorde hon barnen i detta äktenskap arvlösa. I det andra äktenskapet fick Beata sonen Johan Mauritz Holmquist (1705-1774) som blev först regementspastor vid Kungl. Livregementet till häst och sedan kyrkoherde i Mora.
3. Anna född på Stora Klingsbo (Stora Skedvi socken) 1/1 1676, död 4/6 1747, se egen sida.
Jöns Olofsson kallades i bevarade handlingar vanligen inspektor; dels hade han varit bruksinspektor på Gessberg innan han kom till Klingsbo, dels var ett av hans uppdrag att kontrollera invägningen vid kopparvågen i Falun.
Jöns Olofsson och Anna Bergia donerade 29 juli 1700 (Olofsdagen) en stor ljuskrona av mässing till Stora Skedvi kyrka, där den fortfarande hänger i mittgången. Troligtvis fick de också gravplats under sin ljuskrona, fast de gravar som funnits under kyrkgolvet senare har tagits bort. De donerade också två stora trearmade mässingsljusstakar, som fortfarande står på altaret.
Ljuskrona skänkt till St Skedvi kyrka av Jöns Olofsson och Anna Bergia 1700 i närbild; namnen syns på var sin sida (klicka på bilderna)
Anna Bergia hade flera syskon, däribland Sara Bergia (1653-1720) som 30/11 1697 gifte sig (i sitt tredje och hans andra gifte) med den kände teologen Jesper Svedberg (1653-1735) från Sveden utanför Falun, då teologie professor i Uppsala, från 1702 biskop i Skara.5 (En dråplig beskrivning av deras möte, från Jesper Svedbergs självbiografi, finns i Slägten Klingberg.) Därigenom blev Anna Bergia svägerska till Jesper Svedberg och styvmoster till hans 6 barn, vilka 1719 för faderns förtjänster adlades Swedenborg, däribland Emanuel Swedenborg (1688-1772), berömd religionsstiftare och vetenskapsman.
Noter:
- Ebba Brahe (1596-1674) är numera nog mest känd som Gustav II Adolfs ungdomsförälskelse; han friade till henne men hindrades av sin mor från att gifta sig med henne. Istället gifte hon sig 1618 med riksmarsken greve Jakob De la Gardie (1583-1652). Ebba Brahe skötte familjens många gods, gårdar och bruk, och sedan hon blivit änka 1652 var hon även formellt myndig godsägare. ↩
- Detaljer om affären, inklusive ett syneprotokoll, finns i Jöns Olofssons köp av Stora Klingsbo (utdrag ur domboken för 1674). ↩
- Några exempel på hans processer beskrivs i Leif Olofsson, Klingsbo i Stora Skedvi från medeltid till nutid (Säter, 1986). ↩
- Annas far Andreas Petrus Bergius kom från Bergs socken (Västmanland) och hade uppenbarligen tagit sig namnet Bergius efter hemsocknen, med en latinsk ändelse (vilket var vanligt bland präster på den tiden). Bergia är den latinska femininformen. Det är ju inte självklart att ett svenskt efternamn ska böjas på latinskt sätt även om det har en latinsk ändelse, och idag gör vi ju inte så, men detta var tydligen brukligt då. (Sådana namn bars ju också främst av präster och andra lärda som kunde latin. Ett annat, känt, exempel är Linnés hustru Sara Elisabeth Moraea (1716-1806), dotter till läkaren Johan Moraeus.) I Annas fall så står det ”Anna Bergia” på flera ställen i kyrkoböckerna, t.ex. vid hennes vigsel (Norrbärke 1672) och begravning (Stora Skedvi 1711), liksom på den ljuskrona som fortfarande hänger i Stora Skedvi kyrka, se bilderna ovan. ↩
- Jesper Svedberg skrev bland annat många psalmer, varav 16 (6 egna och 10 översättningar eller bearbetningar) fortfarande finns i 1986 års psalmbok. ↩