Anna Klingberg (1/1 1676 – 4/6 1747). Född på Stora Klingsbo i Stora Skedvi socken (Dalarna), dotter till Jöns Olofsson och Anna Bergia. Tog tillsammans med systern Beata namnet Klingberg, tydligen efter Klingsbo och (troligen) moderns namn Bergia.
Gift 1693 med ingenjör Carl Ekman (? – 1720). Hans ålder och ursprung är okända (men han måste ha varit minst c. 10 år äldre än Anna); han tjänade vid kungl. lantmäterikontoret ett år varefter han var ordinarie lantmätare i Dalarna 1689-1720.1 ”Hans kartor och arbeten finnas vara de bästa från den tiden” skriver en lantmätare Kjellström senare på 1700-talet.
Carl och Anna bodde först på Trollbo i St. Skedvi socken, men flyttade senast 1695 till Sundborns socken, där de bodde först på Hyttnäs2 och sedan på Sandsberg.
Efter mannens död bodde Anna kvar med sonen Andreas på Sandsberg, där Andreas dog 1741. Anna flyttade till sonen Johan i Gagnef, där hon dog 1747.
6 barn (födda på Hyttnäs):3
1. Anna Beata född 21/10 1695, död 10/7 1696.
2. Jonas född i april 1697, död i april 1702.
3. Anna Beata född 2/11 1698, död i april 1702.
4. Carl född 15/6 1701, död 31/1 1782. Bruksinspektor. Se Klingberg, översikt.
5. Johan (Johannes) född 25/4 1703, död 2/11 1772. Prästvigd 17/6 1729. Skolmästare i Gagnef (Dalarna) från 1738, men fick inte tjänsten som kyrkoherde där. Kyrkoherde i grannförsamlingen Ål (Dalarna) från 1760, där den nuvarande kyrkan byggdes under hans tid.
Gift 1. 1/5 1739 med Katarina Lundberg (c. 1707-1769) från Falun ”som efter enda barnet vid 33 års ålder låg sjuk 29 år till sin död 1769”; 2. 14/10 1770 med sin svägerska Charlotta Maria Bolin (19/11 1714 – 18/3 1781), syster till Carls fru Hedvig Bolin.
Dottern (1) Anna Margareta (1740 – 21/2 1766) gifte sig 1762 med prosten Lars Ihrstadius (18/2 1722 – 30/7 1798) i Bjursås, som sedan gifte om sig med hennes kusin Ulrika Christina Klingberg (20/4 1747 – ?), dotter till nyss nämnda Carl Klingberg och Hedvig Bolin.
(Erland Th. Klingberg kommenterar att bröderna Carl och Johan alltså hade samma svärföräldrar och samma måg.)
6. Andreas född 2/11 1706, död 5/6 1741. Landsfiskal. Ogift, bodde med sin mamma på Sandsberg i Sundborn till sin död. Begravd ”uti Jöns Jonssons graf i högkoret”.
Men Carl Ekman var också en bedragare, och 1720 dömdes han till döden för bedrägeri. Alla dödsdomar på den tiden skulle prövas i hovrätten, som ofta mildrade dem, men det är okänt om hans fall hann tas upp där. Någon avrättning blev det i alla fall aldrig, utan Carl Ekman dog i arresten samma höst, högst några månader efter domen.
Antagligen var det detta som gjorde att barnen tog moderns namn Klingberg, vilket visas dels av alla nu levande avkomlingar som heter Klingberg och inte Ekman, och dels av följande sida i husförhörslängden:
Rättegången mot Carl Ekman tog en vecka, 3-9 augusti 1720, vid ett extra ting i Fornby i Stora Tuna socken. Protokollet är på omkring 100 sidor; läs här ett renskrivet utdrag ur protokollet (gjort 1996).
En sammanfattning:
Carl Ekman åtalas tillsammans med guldsmeden Anders Ohs i Falun för flera bedrägerier mot Erik Ersson (1641-1720) i Hönsarvet, Stora Tuna socken, känd som ”godspilten”, och hans hustru Anna Knutsdotter.4 De förnekar först allt, men överbevisas och erkänner så småningom.
Anledningen till bedrägerierna var att både Carl Ekman och Anders Ohs hade ont om pengar; bland annat behövde Carl Ekman pengar till sina ”åtskilliga rättegångar”. (Han tvistade bland annat länge med sin svåger om deras fruars arv, se Klingsbo.)
Bedrägerierna gjordes i tre omgångar (förutom ett par mindre som Anders Ohs hade gjort ensam):
1. Carl Ekman och Anders Ohs skrev 1713 först ett falskt avtal mellan sig och Erik Ersson att de efter Erik Erssons död skulle få 4000 daler kopparmynt (kmt)5; de skrev under detta och förfalskade Erik Erikssons underskrift och sigill. (Anders Ohs var ju guldsmed, och hade gjort Erik Erssons riktiga sigill, och nu gjorde han en egen kopia i bly.) Sedan begav de sig till Erik Ersson och fick låna 4000 daler kmt (i mynt och i silver) mot ett pantbrev på Carl Ekmans fasta egendom i Sundborn och Skedvi. (Egendomen i Skedvi var alltså hans fru Anna Klingbergs arvedel i Stora Klingsbo; arvet skiftades inte förrän 1715 efter flera års tvist mellan de två systrarnas män.) Men sedan pantbrevet hade lästs upp bytte de i hemlighet ut pantbrevet mot det falska avtalet; detta lämnades kvar som pant, ihopvikt och förseglat med sigill som inte fick brytas. Genom detta dubbla bedrägeri hade Carl Ekman och Anders Ohs alltså dels skaffat sig 4000 daler kontant, och dels, enligt domstolens bedömning, haft avsikt att kräva ut ytterligare 4000 efter Erik Erssons död med sitt förfalskade avtal.
2. Våren 1714 hade Carl Ekman och Anders Ohs skaffat två likadana askar. I den ena lade de ”juveler av guld och diamantringar” med en vikt på sammanlagt 47 3/4 lod (= 629 g), och i den andra lade de bl.a. 12 kopparslantar bestrukna med kvicksilver (vilket gör kopparn mer guldfärgad) till samma vikt. Sedan begav de sig till Erik Ersson igen och lånade 2400 daler kmt mot asken med guldsaker som pant, men bytte ut asken mot den andra med ”ovärdesaker”. (Ohs hade i förväg förseglat den falska asken med sin kopia av Erssons sigill.)
3. Våren 1715 gjorde de samma sak med två nya askar, den ena med guld och den andra med bly och täljsten (denna gång 54 1/8 lod, dvs 713 g), och lånade ånyo 2000 daler.
De dömdes alltså för bedrägerier på sammanlagt 8400 daler kmt (samt förberedelse till bedrägeri på ytterligare 4000 daler). Erik Erssons änka Anna Knutsdotter hävdade att lånen varit på 6000 daler varje gång, men detta fann domstolen inga bevis för.
Carl Ekman och Anders Ohs förnekade först allt, men erkände så småningom under rättegången. Carl Ekman hävdar också att han inte äger någonting, och att det som finns kvar av Sandsbergs gård helt tillhör hans hustru Anna Klingberg (och ändå inte motsvarar hennes bortsålda del i Klingsbo). Om jag förstår rätt fick inte heller änkan Anna Knutsdotter tillbaka några pengar från honom (och bara en mindre summa från Ohs), istället efterskänkte hon skulden ”godvilligt och av ömt sinnelag emot deras hustrur och barn”. (Hon var nog medveten om att det inte fanns något att hämta.) Anna Klingberg fick behålla Sandsberg, och bodde där med sonen Andreas i drygt 20 år till.
8400 daler kmt motsvarar ca 350 000 kronor 2014 i köpkraft, men ca 7 500 000 mätt med löneindex för arbetare, se prisomräknare.
Källor och mer läsning:
Svenska Släktkalendern 2007.
Viktor Ekstrand, Svenska landtmätare 1628-1900, Umeå och Uppsala, 1896-1903.
Karl Erik Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet, del III, bok III, Söder Dalälven, Sundborn, Stockholm, 1931. (sida 61, 87-88)
Erland Th. Klingberg, Slägten Klingberg, Gefle, 1906.
Leif Olofsson, Klingsbo i Stora Skedvi från medeltid till nutid, Säter, 1986. (sida 54-56)
Dombok 1720, Falu domsaga.
Kyrkoböcker från Fryksände, Gagnef, Stora Skedvi, Stora Tuna, Sundborn.
Noter:
- I kyrkoböckerna kallas Carl Ekman ”Ingenieur”, vilket tydligen var hans finaste titel. ↩
- Nu Stora Hyttnäs, en gammal bergsmansgård känd från åtminstone 1570. Carl Ekman tycks inte ha ägt gården utan arrenderat den. Stora Hyttnäs ligger bredvid Lilla Hyttnäs, numera känd som Carl Larsson-gården, som Carl och Karin Larsson fick som bostad 1889 av Karins far. (Lilla Hyttnäs ligger ungefär vid d på kartan nedan; numera går en kanal från kraftverket mellan Stora och Lilla Hyttnäs.) Även Stora Hyttnäs är numera museum; den nuvarande mangårdsbyggnaden är från 1840.
Hyttnäs. Karta ritad av Carl Ekman 1699, då familjen bodde där. a mangård; b ladugård; c stallgård; d kryddgård; e trädgårdsnäset; f kål- och humlegård; g Sundbornsströmmen; h vägar; i två ruddammar; j kvarn; k kopparhytta
↩ - Alla barn utom Carl finns i Sundborns födelsebok. Carl saknas där (av okänd anledning), men födelsedatum anges (nästan 80 år senare) i Fryksände husförhörslängd. Denna ordning på barnen stämmer också med Sundborns husförhörslängd. (Erland Klingberg anger i Slägten Klingberg Carl som äldsta barn, men det är troligen ett misstag.) ↩
- Erik Ersson hade dött i februari 1720, men änkan Anna Knutsdotter var målsägande i rättegången. Erik Ersson var antagligen en förmögen bonde.
Lantmätare Kjellman skriver i slutet av 1700-talet att Carl Ekman arresterats för bedrägeri mot den så kallade godspilten. I Stora Tuna dödbok står också ”Erik Ersson i Hönsarvet godspilten”
(begravning 11 mars 1720). Tydligen kallades Erik Ersson för godspilten, och detta smeknamn (eller öknamn) var så vanligt att prästen använde det i dödboken, även om det inte förekommer i rättegångsprotokollet (åtminstone inte i de renskrivna delarna). Vad namnet kommer ifrån är okänt. (Kanske var han som pilt, dvs pojke, på ett gods, eller ägde ett.) ↩ - Daler kopparmynt var en myntsort 1624-1776, som inte ska förväxlas med daler silvermynt eller riksdaler, som hade helt andra värden. ↩