Några personer i släkten har gjort mindre hedrande saker, och några av dem har dömts för olika brott. Här kommer några fall (så gamla att de numera bara har ett rent historiskt intresse).

1. Carl Ekman (?-1720), gift med Anna Klingberg (1676-1747), var en skicklig lantmätare i Dalarna, men också en bedragare. Han dömdes 1720 till döden för bedrägeri. Han hade bland annat, tillsammans med en guldsmed, lånat pengar och lämnat en ask med guldsaker i pant, men i smyg bytt ut panten mot en ask med ”ovärdesaker”; de hade också förfalskat ett avtal med samma person.
   Alla dödsdomar på den tiden skulle prövas i hovrätten, som ofta mildrade dem, men det är okänt om hans fall hann tas upp där. Någon avrättning blev det i alla fall aldrig, utan Carl Ekman dog i arresten samma höst, högst några månader efter domen.
   Se vidare ett renskrivet utdrag ur rättegångsprotokollet,
   och sammanfattningen på sidan Anna Klingberg och Carl Ekman.

2. Gustaf Leonard Lyman  (1848-1937) var affärsman och hade från 1886 en manufakturhandel i Gävle, Andreén & Co. Men affären gick i konkurs 1902, och efter det dömdes Gustaf Leonard Lyman till 2 månaders fängelse för vårdslöshet mot borgenärer; han hade dels inte skött bokföringen, bland annat saknades balansräkningar för åren 1892-1901, och dels hade han gynnat en fordringsägare Petrus Ohlsson och dennes firma W. Ohlsson & Co, till förfång för  övriga fordringsägare, genom att Gustaf Lyman den 7 juni 1902, när han kommit på obestånd,  lät pantsätta värdehandlingar på sammanlagt 122 378 kronor och 91 öre hos Petrus Ohlsson.
   Domen i Gävle Rådstuvurätt överklagades av Gustaf Leonard Lyman, men fastställdes av Svea hovrätt den 18/1 1904.
   Läs mer i hovrättsdom 1904 mot GL Lyman.
   

3. Erland Klingberg (1866-1938) var kapten på Dalregementet i Falun. Han dömdes 1915 av Krigshovrätten för att ha sagt ”djävla löss” till några värnpliktiga; straffet blev 3 dagars arrest utan bevakning. Se Krigshovrättens dom 1/12 1915 och nedanstående tidningsreferat. (Notiser fanns i flera tidningar, däribland minst två svensk-amerikanska tidningar.)

   

   Erland Klingberg pensionerades från Dalregementet ett halvår senare, när han fyllde 50 år, och befordrades då som brukligt till major. Han ägnade sig i fortsättningen främst åt Mackmyra bruk, som han redan tidigare skött vid sidan av officerstjänsten.

4. Daniel Elfbrink (1831-1901) från Skärplinge gästgivaregård var sonson till Olof Elfbrinks bror Daniel Elfbrink (1763-1841) och alltså syssling till t.ex. Emma Fogelmarck född Elfbrink. En notis i Aftonbladet 21/12 1855 berättar att Daniel (då alltså 24 år) var i Stockholm och hade ställt häst och släde tvärs över Drottninggatan och hindrade trafiken. När poliskonstapeln Nyman sade till Daniel att åkdonet skulle köras undan, hade han blivit överfallen med hugg och slag. Daniel fasttogs och fördes till polisstationen där han sade sig vara bonden Erik Jakobsson från Börstil. Han fick lämna häst och släde som pant och släpptes. När målet dagen därpå kom upp i poliskammaren kom han inte Daniel tillbaka; istället kom bonden Erik Ersson från Lövsta och yrkade på att få tillbaka sina hästar; dessutom avslöjade han att Jakobsson egentligen var Daniel Elfbrink från Skärplinge. Rättegång följde, och drog ut på tiden; tyvärr vet jag inte slutresultatet.