är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Den 4 juni är en lördag och då går Ulla på visit, som vanligt, hemma hos Gävlekonstnärinnan Ida Matton. Från bevarade brev vet vi att Ida Matton och mamma Anna i Gävle var ytligt bekanta, och innan Ulla skall resa till Paris, skriver Anna till Ida om att Ulla kommer. Ida svarar vänligt, förstås. Det finns också några ytterligare brev mellan dem från tiden efter Ullas Parisresa.
Ulla verkar trivas där i den informella miljön. Hon knyter nya, visserligen svenska, kontakter – det är kontakter inom konstnärskretsar framför allt.
Ida Matton kämpade för att kvinnor skulle ha samma möjligheter att verka som konstnärer och att kunna ställa ut sina verk som män. Hon var ledande inom konststilen ”art noveau”.
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Idag går Ulla och Marianne von Dardel, som bor med henne på samma pensionat, till en konstakademi. Det är fröken Danson, som bett dem komma.
Elsa Danson-Wåghals (1885-1977) är en svensk konstnär och skulptris, som 1921 kommit till Paris för att studera måleri och skulptur. Troligen har Ulla träffat Elsa Danson hemma hos Ida Matton.
”Hon är svenska och arbetar där med skulptur. Hon visade oss omkring i olika salar med paradisklädda modeller och fullt med tecknande artister och det var roligt och intressant.”
”Paradisklädda modeller”???? Ja, nog satte mamma Anna hemma i Gävle morgonkaffet i halsen när hon läste detta! Ulla visar allt större intresse för de konstnärskretsar hon träffar och verkar dessutom ha ett öppet och nyfiket sinne för det som är nytt och spännande.
Elsa Danson-Wåghals (1885-1977)Skulptur av Elsa Dnason-Wåghals
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Nu vill Ulla betyga för sin mamma, att hon visst inte bara går på tarvliga bio- och teaterföreställningar. mamma Anna hemma i Gävle har undrat vad skräp hon egentligen ser!
Jo, Ulla medger att det inte alltid varit så god kvalité, men när väninnorna lockar måste hon ju komma med. Men idag har hon varit på Comédie-Française och sett pjäsen ”Le Passé”.
Det hon troligen såg var ”Le Passé” från 1897 av den franske dramatikern Georges De Porto Riche. Han lär ha varit en av Frankrikes främsta dramaturger, och var, enligt Nordisk familjebok 1915, ”en lidelserna skald”.
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Ullas mamma Anna hemma i Gävle har nog förstått att Paris nöjen lockar, så hon skriver och berättar om hur mycket roligt det finns att uppleva och vara med om i Gävle. Men Ulla låter sig icke lockas… Hon skriver hem till mamma:
”Att Mamma ännu kan hoppas och planera på någonting roligt i Gävle kan inte annat än förvåna mig. Har Mamma redan glömt, huru jag två år förgäves gått och försökt få det drägligt där? Vad Mammas planer beträffar, så låter de ju förtjusande för den oinvigde, men den invigde vet, att det är idel orealiserbara illusioner. För tillfället kan jag inte som motbevis framdra annat, än att Elsa Engwall sade sig om möjligt tänka fara tillbaka till Paris efter jul, men knappast någonting i världen kan förmå att tro att hälften av alla dem, Mamma nämnde, kommer att stanna hemma. Men det värsta är inte detta att Gävle är så kemiskt fritt från nöjen. Det värsta är att i ett evigt enahanda, där jag inte med ljus och lykta kan leta upp någonting att intressera mig för, stannar jag fullkomligt av i utvecklingen. Det skulle vara att helt utplåna mig själv,…”
Ulla slutade skolan 1918, och tillbringade sedan våren 1919, hösten 1919 och våren 1920 i Stockholm. Resten av tiden har hon varit hemma i Gävle och på Mackmyra.
”Det sista året utan mål, utan distraktioner, som man med litet god vilja kunnat låta dupera sig av och tro att allt var i sin ordning, var alltför outhärdligt för att man skulle vilja upprepa det. Och värre skulle det bli att känna huru alltmer av en dyrbar och oersättlig tid bara försvinner.”
Ja, här anar vi en rastlös längtande själ… hur skall det gå?
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
I brev hem skriver Ulla att hon nu funderar på att åka hem till Sverige under hösten, kanske efter att hon semestrat med familjen i Tyrolen, men att hon vill återvända till Paris senare under hösten också. Men sen då?
Ja, vad har egentligen Ulla, nu 20 år, för möjligheter i livet? Hon har inte tagit studenten och då blir ju inte en högre utbildning, liknande den hennes fyra bröder tar, möjlig. Hennes familj är en bruksägande, förmögen familj, och då fanns det ju ingen anledning för Ulla att behöva skaffa sig ett jobb för att kunna försörja sig. Ja, då återstod ju bara att bo kvar hemma och invänta giftermål. Om det sista skriver Ulla ingenting, men hon har andra livsplaner än de som kanske förväntas av henne:
”…efter jul tror jag, jag försöker skaffa mig någon plats i Stockholm, sak samma vilken, men något bestämt arbete måste jag ha, och jag står inte ut med att begrava mig för allan tid i Gävle.”
Detta kan läsas som en ung kvinnas försök till uppbrott hemifrån och hennes längtan efter något annat, men samtidigt en ung kvinnas naiva tilltro till sina egna förmågor. Ulla hade ju ingen examen, ingen erfarenhet och inga särskilda talanger, förutom en läroverksexamen och en fantastisk sångröst! Det hade nog varit mycket svårt för henne att få något arbete.
Det måste varit svårt för Ulla att skriva hem om detta, och ännu svårare för hennes mamma att läsa det. Mammans svar till Ulla finns inte bevarat, men i nästa brev uttrycker Ulla stor förtvivlan över att hon gjort sin mamma ledsen:
”Att saken förvärras, genom att jag är Mammas enda flicka är ju något, som ingen av oss kan göra något åt. Varför jag vill ha plats i Stockholm och inte alls i Gävle, är inte bara det, att jag tycker det vore hemskt att bli fastlåst där, utan framförallt, att det skulle utestänga alla möjligheter att få fortsätta med sången.”
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Ulla funderar vidare hem i brev om sommaren och hösten. Ulla har länge funderat på vad hon skall göra i sommar och tvekat mellan Grenoble, Bretagne eller Trouville. Hon verkar ha svajat lite, beroende på vem som ger henne råd.
” Och, när jag nu har bestämt att fara hem tidigt i höst, har jag alldeles slagit Grenôble ur hågen. Jag vill inte alls lämna Paris för alltid nu, när det finns utvägar att återkomma i höst.”
Lite bekymrad är hon för ekonomin. Mamma och pappa betalar hennes uppehälle och mat, och hon är mån om att visat att hon är sparsam:
”Jag kan inte hjälpa att pengarna rulla. Jag är verkligen sparsam, och inackorderingen här är ovanligt billig.”
Nu har hon emellertid planer på att byta pensionat (om hon verkligen flyttar framgår inte), och tror att det kan hjälpa hennes magknip som hon nu haft i 14 dagar:
”Det enda slösaktiga är, att jag nu tänker flytta till det där pensionatet den 15 dennes och det kostar 30 fr. om dagen. Men när jag beslöt mig för detta, hade jag i cirka 14 dagars tid gått med ständigt återkommande knip i magen och tänkte mig bl.a. att ombyte av dieten möjligen kunde vara förmånligt, och i så fall 200 fr. mera i månaden dock skulle bli billigare än en eventuell magkatarr.”
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Mamma Annas sista bevarade brev till dottern Ulla i Paris är daterat den 19 maj 1921. Att hon skrivit ytterligare brev, kan man förutsätta, och de skulle vara särskilt intressant att läsa, för nu verkar det hetta till mellan mor och dotter. Det kan man i alla fall se i Ulla bevarade brev hem. Tre ytterligare brev hem finns bevarade, till mamma Anna, daterade den 6/6 och 17/6 1921, och ett till pappa Erland, daterat den 26/6 1921.
Ulla har försiktigt i de senaste breven börjat uttrycka drömmar och tankar om vad hon vill göra i livet. Först skriver honom den kommande hösten:
”För att återgå till hösten, så hade jag ställt några vansinniga förhoppningar på att få stanna här ända till slutet av november eller så. Det var egentligen Fiffan, som kom mig att våga hoppas så långt genom ett brev, där hon talade om mina sånglektioner, som hon tyckte skulle kunna bli rätt så grundliga, om jag höll i med dem hela hösten också,…”
Ulla vill stanna i Paris, och har alltså uppmuntrats av sin moster Fiffan Sofi Fogelmarck. Fiffan har alltid varit stöttande när det gäller familjens ungdomar, till exempel bodde flera av Ullas bröder hos Fiffan i Stockholm medan de studerade.
Fiffan själv har förblivit ogift; hon var sjuklig hela sitt liv och tillbringade mycket tid med att resa till olika typer av välgörande klimat, ofta Norge eller västkusten, och ett år till Afrika. Från brev mellan systrarna Fiffan och Anna, anas alltid en storasysterton från Fiffan, och man kan ju undra vad Anna tyckte om att hennes storasyster uppmuntrade Ulla att stanna i Paris.
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Dags för Ullas tredje danslektion och för sedvanlig mottagning hos Ida Matton. Om dess tvenne ting får vi inte veta så mycket mer än så.
Men nu verkar Ulla ha funderat vidare kring sin framtid. I höst, skriver hon hem till mamma, vill hon flytta närmare centrum i Paris. Det tar alldeles för lång tid att resa med metron dit hon skall. Hon tillbringar redan nu 1 1/2 – 3 timmar med metroresor, när hon skall någon stans! Visst, det är dyrare att bo närmare centrum, men Ulla hoppas det kanske kan bli billigare fram emot hösten.
Hon har också märkt att hennes inackordering hos Rayauds försämrats. Kan det vara så att de sparar pengar till dottern Mimis bröllop med engelsmannen Fraser, eller vill Monsiuer Raynaud spara ihop till det slott han drömmer om att bo i? De verkar inte vilja ha något sällskapsliv längre på pensionatet, men Ulla tror också att det kan bero på att säsongen är slut.
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Idag går Ulla för att träffa Rut Ekstrand. Ulla och Rut umgicks en hel del i Stockholm 1919-1920, då Ulla studerade mode-design och på en husmodersskola. Hon har fått Ruts adress av Thyra Berg. Nu ett år senare verkar hon tveksam till umgänget, något som inte märktes något av under Stockholmstiden. Ulla skriver hem till mamma Anna:
”Vi voro ute i går tillsammans på förmiddagen. Jag var inte särskilt angelägen om sällskapet men ville naturligtvis inte heller vara ovänlig, men efter att nu ha träffat henne, är jag inte mera angelägen att upprepa det. Hon ser verkligen högst mystisk ut, och bara hon öppnar munnen hör man, att hon inte kommer från något fint hem, men jag tror nog hon är hygglig.”
Ulla anlände ju själv till Paris i början av april, för att upptäcka att nöjessäsongen var över och alla var på väg att lämna staden. Hon är nog lite avundsjuk när hon får höra om hur Rut har haft det i Paris:
”Hon har varit i Paris sedan slutet av augusti och roat sig hejdlöst, förra veckan t.ex. 3 kvällar på dans och 4 bjuden på teater. Hon har, för att använda hennes eget uttryck, haft förfärlig flax här i Paris – d.v.s. tur – och till ända för en månad sedan hade de på hennes inackorderingsställe – en familj – dans varje torsdag.”
Ulla har också en sånglektion för Boyer. Han säger ingenting om andning eller magstöd, berättar hon för mamma, utan ler vänligt och säger ”ca va mieux”.
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Ulla går ”med flickorna” på matinée på Opéra Comique och ser ”Mignon”, en opera av Ambroise Thomas från 1866.
Opéra Comique startades redan 1714, med tanke att man skulle gynna fransk opera före den populärare italienska. Ulla har redan sett operan ”Mignon” en gång i Falun, och tycker att…
”…spel och sång voro förstklassiga och mera temperamentsfullt än i Falun och Stockholm.”
”Mignon” var Thomas mest framgångsrika opera och skall ha spelats mer än 1 000 gånger under 1800-talet. Den hade premiär i Stockholm 1891 och igen 1911. Ulla bodde själv som barn i Falun mellan 1909 och 1917.
