Idag är det 60 år sedan Axel Nordlander (1879-1962) dog den 30/4 1962. Axel var kusin till min morfar; han var son till brukspatron Harald Nordlander (1853-1920) på Hagge (vid Smedjebacken) och hans hustru Sigrid, född Klingberg (1858-1914); Sigrid var syster till min morfarsfar Erland Klingberg (1866-1938).

Axel Nordlander var officer, ryttmästare vid Skånska Husarregementet i Helsingborg. Han var också fältflygare. Han deltog framgångsrikt i ryttartävlingar, och vann bl.a. guld i fälttävlan vid OS i Stockholm 1912. Han flög också ballong, bl.a. över Östersjön från Stockholm till nuvarande Lettland, då i Ryssland, 1910. och han åkte bobsleigh, och satte banrekord i Åre 1912.

Han verkar ha varit lite av en äventyrare, och han gick i konkurs och var ett tag omyndigförklarad.

Axel Nordlander var gift 3 gånger och fick ett barn: Mary (1918-2007).

Läs mer på sidan Axel Nordlander.

Idag är det 140 år sedan min mormorsmor Gerda Serrander, f. Lyman, föddes.

Gerda föddes 27/2 1882 i Sundsvall, som dotter till manufakturhandlaren Gustaf Leonard Lyman (1848-1937) och hans maka Carolina f. Boström (1856-1936); Gerda var näst äldst av 8 barn. 1886 flyttade familjen till Gävle, där Gerda växte upp; fadern hade där en stor klädaffär Andreén & C:o vid Rådhustorget i Gävle. 1902 går affären i konkurs, och familjen flyttar tillbaka till Sundsvall.

Två år senare (19/11 1904) gifter sig Gerda med löjtnant (senare kapten) Torsten Serrander (1875-1940); Torsten bor i Gävle, så Gerda flyttar tillbaka dit. (Lysningarna var i Sundsvall, där Gerda alltså bodde tills hon gifte sig, men vigseln var i Stockholm, av för oss okänd anledning.) Torsten var förutom officer på Hälsinge regemente i Gävle även ekonomichef 1897-1936 på familjens tidning Norrlands-Posten, där hans bror Ernst (1893-1941) var chefredaktör och systern Maggie (1880-1969) var kontorschef.

Gerda och Torsten bor sedan på flera olika platser i Gävle, bl.a. i Villastaden och på Valbogatan, se Gävle och släkten, del II. Gerda och Torsten får tre döttrar: Eva (1905-2002), Sara (1908-1969) och Ulla (1910-2003). Eva var född juldagen 1905 och Sara julafton 1908; det sägs att barnmorskan tyckte familjen var jobbig.

Gerda och Torsten flyttar 1937 till Stockholm, där Torsten arbetade för Svenska tidningsutgivarföreningen. De bodde på Snoilskyvägen 38 i Fredhäll, längst västerut på Kungsholmen. Torsten dör redan 1940, och Gerda flyttar då tvärs över Tranebergssundet till Alvik i Bromma, där hon bor till sin död 1965 på Elvinggården, ett då nybyggt kollektivhus för ensamstående, bildade kvinnor. (Se dokumentärfilmen Huset om Elvinggården idag.)

Bland Gerdas umgänge i Stockholm fanns bland annat Birger Nerman, se Nobelpris.

Gerda plockade gärna svamp. Men hon var försiktig, och lämnade en bit på ett papper, så att man skulle kunna kontrollera den i efterhand om hon blev sjuk.

Jag minns Gerda väl från min barndom, och jag tyckte då att hon var väldigt gammal – hon blev 83 år.

”Nu får jag ledsamt nog lov att skicka dig ett mindre kärkommet brev. Jag har skjutit upp ett par dagar att skicka denna räkning från Sophiahemmet, och måste du väl därför nu i stället vara snäll skicka en check med omgående, din stackare!”

---

I februari 1922 skriver Anna Klingberg hem till sin man Erland. Det är nu dags att betala februari månads räkning för dottern Ullas vård på Sophiahemmet i Stockholm. Ulla har sedan sommaren 1921 varit sjuk i tarmtuberkulos och har vårdas på Sophiahemmet sedan ett par månader.

Sophiahemmet var sedan 1889 Sveriges första privata sjukhem och ligger på norra Djurgården i Stockholm. En donation från kung Oscar II och drottning Sofia möjliggjorde att sjukhuset kunde byggas. Det fick 70 sängplatser. Sophiahemmet hade också en sjuksköterskeskola.

Tarmtuberkulos är en variant av den smittsamma sjukdomen TBC, som under 1800-talet var den vanligaste dödsorsaken. Någon bot fanns inte på 1920-talet när Ulla blev sjuk, men idag kan man bota de flesta fall med antibiotika. Den vanligaste behandling då var att åka till ett sanatorium, där patienten fick vila, frisk luft och hälsosam mat. Allmän vaccinering mot TBC inleddes i Frankrike 1924 och i Sverige först på 1940-talet.

Det är oklart vilken behandling Ulla fick på Sophiahemmet, hon är svag och febrig hela tiden; någon magoperation nämns i något brev. Hennes diet i februari 1922 verkar vara ostron och kycklingfärs! Mamma Annas räkning för februari månads vård löper på 445:-, vilket idag motsvaras av cirka 12 800:-.

---

Det är dags för deklaration , och för detta anlitar Sofi Fogelmarck Eva Andén, Sveriges första kvinnliga advokat. Som ogift har Sofi varit myndig hela sitt vuxna liv. Hon och hennes systrar Anna och Siri, alla födda på 1860-talet, blev myndiga vid 21-års ålder, men Anna och Siri blev raskt omyndiga då de vid 27 respektive 42 år ålder gifte sig. Deras män blev då deras förmyndare. Det märks bland annat i den brevsamling som finns bevarad från 1910-talet, där det är Annas man Erland och Siris man Fredrik, som förmyndare för sina hustrurs förmögenheter, diskuterar ekonomi och affärer.

Myndiga vid 21 års ålder blev kvinnor 1884, men det var först 1921, som även gifta kvinnor blev myndiga. Helt plötsiligt måste även Anna och Siri ta ansvar för sin ekonomi och vara med i de ekonomiska diskussioner som fördes.

Eva Andén (1886-1970) kom att vara inblandad i familjens ekonomi åtminstone till 1937. Hon upprättade Sofis testamente, var hennes boutredningsman och förvaltade hennes något trassliga dödsbo ända fram till 1932.

För en modern kvinna kan det verka omöjligt att inte få rå sig och sitt själv, men Siri nämner vid något tillfälle att kvinnor inte är skapta till att ta det ansvaret. Hon kom under hela sitt vuxna liv att få leva med ekonomiska bekymmer, medan systern Anna hade det bättre ställt.

Den sista dagen att lämna in sin deklaration var från 1928 till 1987 den 15 februari.

”Supén bestod af smörgås med 3 assietter, sillsallad, hönsfärs med champingonsås och ärter, ananasgelée, öl, mjölk och ett glas madeira på slutet. På buffén fanns fruktsallad, karameller, rödvinbål, vichyvatten och whisky av vilket senare det ej gick åt ½ butelj en gång.”

I ett brev hem i början av februari 1922, skriver Anna Klingberg till sin man Erland och berättar om den dans med supé som hon just bevistat i Stockholm. Tillställningen hölls hos hennes syster Sofi på Sveavägen 45 och verkar ha varit välbesökt. Ett tjugotal ungdommar kom, de flesta vänner till hennes söner Axel (27 år), Erland (24 år) och Wilhelm (19 år). Alla gäster är noggrant namngivna, så som är brukligt.

Annas syster Sofi har tidigare tagit god hand om sina syskonbarn då de studerat i Stockholm. Axel och Erland har tidvis också varit inackorderade hos henne och hon bjuder dem alla ofta på konsert och teater.

Vid halv 8 kom gästerna, och då vidtog dansen, ”synnerligen livlig”! Piaonot stod i hallen, så att de kunde dansa i salen, Efter en timme var det dags för supén, som dukades upp vid småbord. Vid ett bord i hallen satt Anna själv, Sofi, Sofis sällskapsdam Märta och systrarnas syssling Lotten – de är naturligtvis där som både värdar och förkläden.

Dansen pågick till halv 2 på natten, och det verkar ha varit en lyckad tillställning. Den enda smolken i bägaren var ju förstås att Anna dotter Ulla, som älskar fester och dans i synnerhet, ligger långvarigt sjuk på Sophiahemmet.

”…så intresserad att höra om festen och alla arrangement därför, så jag tror då, hon hade mer roligt än tråkigt därav.” skriver Anna hem.

För en modern läsare kan man ju beundra insatsen att ordna både supé och dans ( och så sent på kvällen) för en massa ungdommari sitt egna hem. Vad månne grannarna ha tyckt?

Och nu tycker Anna, att de skall ordna en liten dans hemmavid för yngste sonen Carl (16 år). Sonen Wilhelm, som också bor hemma, har lovat hjälpa till. Så här tycks ungdomen i de högre sociala kretsarna i samhället ha fått roa sig, bevakade av vuxna, men med möjlighet att träffa någon trevlig ung flicka.

---

Idag är det 230 år sedan Joachim Mau (1704-1792) avled. Han var min morfars mormors mormors mormors far.

En gren av mina förfäder var grosshandlare i Gävle på 1700- och 1800-talen. Det var framför allt några generationer i släkterna Elfbrink, Elfstrand och Göransson, vilka är väl kända i släkten. Men de var inte de första grosshandlarna i släkten utan föregicks av Joachim Mau, som kanske är mindre känd.

Joachim Mau var tysk, född i Lübeck 1704, och kom till Gävle när han var ca 20 år gammal. Han arbetade först som handelsbetjänt, och 1736 blev han själv borgare och handelsman i Gävle. Han startade en framgångsrik trävarufirma som gjorde honom mycket förmögen och bland de rikaste i Gävle. Joachim var gift med Catharina Thernberg (1713-1787), dotter till handelsmannen Johan Thernberg (död 1716) i Gävle. De fick 10 barn, av vilka bara två blev vuxna. Familjen hade förutom en gård i centrala Gävle även sommarstället Lexe vid Gavleån väster om Gävle.

Joachim Mau blev gammal, men på äldre dagar försvann det mesta av förmögenheten när hans son Johan Jakob Mau (1740-1784) och svärson Anders Jäderlund (1734-1772) båda misslyckades som grosshandlare och gjorde stora förluster; båda dog dessutom rätt unga.

Joachim Maus dotterdotter Karin Jäderlund (1769-1837) gifte sig 1794 med änklingen Daniel Elfstrand (1748-1815), och blev mamma till bl.a. Marie Elfstrand (1795-1851), gift med Anders Petter Göransson (1789-1850).

Se vidare sidan Mau.

Idag är det 120 år sedan Fredrik Gripensvärds far, Fredrik Gripensvärd (1834-1902) avled.

Fredrik Gripensvärd d.ä. var född i Stockholm och tillhörde en adelssläkt som ursprungligen kom från Gästrikland; hans farfar Jakob Fougberg, som adlades Gripensvärd, (1742-1807) ägde (halva) Hammarby bruk i Ovansjö socken (söder om Storvik).

Fredrik Gripensvärd blev officer, så småningom major vid Livregementets dragonkår, och han sägs ha varit adjutant till prins August (1831-1873).

Fredrik Gripensvärd blev 1852 ägare till de två herrgårdarna Strömsta och Brunnsholm, som ligger bredvid varandra i Uppland, söder om Enköping; familjen bodde på Strömsta. På grund av dålig ekonomi blev han tvungen att sälja herrgårdarna 1881 och 1882. Familjetraditionen säger att han spelade bort Strömsta på kort, men jag gissar att det är en dramatisering av att han skaffade sig stora spelskulder.

Fredrik Gripensvärd gifte sig 1861 med grevinnan Hilda Gustava Spens (1836-1867), som fick tre barn:

1. Charlotta Gustava (Lotten) (1862-1905)
2. Hilda (1864-1941), gift 1893 med Johan Axel Gyllensvärd (1849-1933).
3. Fredrik Gripensvärd (1865-1942), gift med Siri Fogelmarck (1868-1944), min morfars moster. Han köpte 1918 tillbaka barndomshemmet Strömsta, men gick i konkurs och måste sälja det igen 1922 till Siris syster och svåger.

Hilda Gustava Gripensvärd dog redan 1867, när barnen var små, av hjärninflammation. Två år senare gifte Fredrik om sig med hennes storasyster Clara Spens (1831-1884); de fick inga barn. Hon dog i en trafikolycka dagen före julafton 1884; hon och Fredrik åkte i en släde på Kyrkogårdsgatan i Uppsala (fyra kvarter från där jag nu skriver detta), hästen blev skrämd och råkade i sken, släden välte och hon slog huvudet i ett träd och dog praktiskt taget omedelbart.

”…och jag ber att å Siris och egna vägnar få till Dig och Anna frambära vårt varma tack för all den hjälp, Ni och Sofi erbjudit oss…”

Ja, hur ser det ut med familjens ekonomi för 1922 egentligen? Den 22 januari 1922 skriver Fredrik Gripensvärd till sin svåger Erland Th. Klingberg och tackar för all hjälp han fått. Hans ekonomiska situation är desperat; trots att hans fru Siri ärvt en stor förmögenhet, har den gått åt till renoveringar och förbättringar av två herrgårdar. Nu 1922, på Strömsta, där de bott i fyra år, är läget prekärt. Fredrik själv är långvarigt sjuk och kan nog inte själv övervaka och sköta egendomen. Han har i flera fall fått hjälp av sin svåger, som nu gör sitt yttersta tillsammans med Siris syster Sofi att bistå dem. Men läget är också knepigt för Erland, då familjeföretaget Mackmyra Sulfit på grund av de dåliga tiderna inte bär sig längre. Även Sofi har det knepigt, då hon har investerat stort i familjeföretaget.

Den ekonomiska situationen för Gripensvärds kommer att påverka familjerelationerna för åtminstone två decennier framåt. Syskonband blir sköra, konkurser ligger runt hörnet och oron för framtiden är stor! Hur skall det gå?

Det finns all anledning att återkomma till detta senare under året.

Jag och Julie flyttade till vår nuvarande lägenhet i Uppsala 1988. Den tillhör en liten bostadsrättsförening. I en av de andra trappuppgångarna bodde då en gammal dam Maria Vallin (1900-1993); hon hade bott där sedan huset byggdes 1930, men hennes man dog redan 1932 och Maria var änka i över 60 år. Jag hade aldrig någon närmare kontakt med henne, och hon dog alltså några år efter att vi flyttat hit. Men nu försöker jag göra en historik över tidigare boende i huset, och igår upptäckte jag att hon faktiskt var släkt med mig, åtminstone ingift.

Maria Vallin var född Sehlberg i Gävle 1900. Hennes farfar Carl Sehlberg (1821-1901) var grosshandlare i Gävle, och hans syster Betty Sehlberg (1820-1878) var gift med Göran Fredrik Göransson (1819-1900), bror till min morfars mormors mor Sophie Elfbrink född Göransson (1817-1860).

När Göran Fredrik Göransson 1868 efter sin andra konkurs lyckades starta om och bilda Sandvikens järnverks AB (nu Sandvik) hade han mycket hjälp av familj och vänner, och hans svågrar Carl Sehlberg och Wilhelm Elfbrink (Sophies man) hörde båda till dem som satsade både pengar och energi på Göranssons företag.

Gott Nytt År!

Efter gårdagens nyårsfyrverkerier, som jag såg delar av i Uppsala genom mitt fönster, vill jag uppmärksamma släktingen Carl Ulrik Fogelmark (1820-1880) som var fyrverkare; han sålde fyrverkeripjäser och arrangerade också fyrverkerier. Om han tillverkade pjäserna själv eller köpte dem från fabrik vet jag inte.

Carl Ulrik Fogelmark var syssling till min morfars morfars far Fredrik August Fogelmarck (1801-1868). Carl Ulrik föddes 17/7 1820 i Björke skola i Norra Björke socken i Västergötland, där hans far Peter Ulrik Fogelmark (1785-1842) var skollärare och klockare; Carl Ulrik dog 1/9 1880 i Vänersborg där han bodde sedan 1869.

I tidningsannonser ser man bl.a. att han 1875 i Landskrona gav ett ”batalj-fyrverkeri” med en imitation av slaget vid Narva.

Sämre hade det gått 1865, när det utbröt en eldsvåda i en lägenhet i Karlskrona som Carl Ulrik bebodde, och där han förvarade en stor del av sina fyrverkeripjäser; dessa antändes och exploderade under lång tid.

Mer om Carl Ulriks härstamning kan läsas i min släktutredning Svante Janson: En släkt Fogelmar(c)k från Fågelås.

Korrespondenten från Landskrona 7/9 1875