En dag i slutet av oktober for jag och min mamma Ulla Janson, född Klingberg, ett par mil österut från Borlänge till Stora Klingsbo, som namnet Klingberg kommer ifrån. Där träffade vi hembygdsforskaren och f.d. kommunarkivarien Leif Olofsson som skrivit boken Klingsbo i Stora Skedvi från medeltid till nutid (Säter 1986). Hans framlidna hustru var uppvuxen på Stora Klingsbo herrgård och han bor nu i ett litet hus bredvid herrgården. Han berättade om Klingsbos historia och visade oss runt både ute och inne i herrgården, som nu är obebodd men fullt möblerad. Herrgården ägs nu av Anders Wahlund i Stockholm, som även äger Hagelsnäs herrgård knappt två km från Klingsbo. Herrgården hyrs ibland ut som sommarbostad.

Leif Olofsson hade också från Säters kommuns arkiv lånat hem en del gamla handlingar om Klingsbo för att visa oss, t.ex. en detaljerad färglagd karta över gården som gjordes 1715 vid arvsskiftet efter vår förfader Jöns Olofsson.

Vi for sedan till Stora Skedvi kyrka, där Leif bland annat visade oss en ljuskrona och ett par ljusstakar som Jöns Olofsson och hans hustru Anna Bergia skänkte till kyrkan 1700.

Stora Klingsbo tillhörde vår släkt från 1673 (då Jöns Olofsson köpte gården) till 1754 (då hans dotterson Johan Mauritz Holmquist sålde den). Se vidare Stora Klingsbo.

På 1800-talet ägdes Stora Klingsbo av en rad officerare på Dalregementet i familjerna von Knorring och Schenström. Den siste av dem, Carl Ferdinand ”Fenne” Schenström (1860-1950) bodde där 1893-1917. Han var alltså kollega till Erland Theodor Klingberg (1866-1938), och jag utgår från att Erland besökte honom på Stora Klingsbo, kanske när han släktforskade innan han skrev Slägten Klingberg (Gefle, 1906), eller bara för att spela kort och dricka punsch på verandan, eller vad man nu gjorde i officerskretsarna.

Idag på alla helgons dag (som i år infaller på allhelgonadagen 1/11) lade vi som vanligt en krans på graven med Erland Theodor Klingberg (1821-1914) och Sophie Klingberg f. Baalack (1832-1925).  (Texten på gravstenen syns tyvärr dåligt på bilden ovan, eftersom det småregnade.)

Som kuriosa har jag nu lagt till en ny sida med en antavla som jag gjorde som barn tillsammans med min kusin Karin Klingberg (troligen med viss medverkan av någon mer kusin eller bror); vi utgick från min morfar Carl Klingberg som var en gemensam förfader. Antavlan gjordes under olika gemensamma besök på Mackmyra i slutet av 1960-talet; jag letade och läste i släktböckerna som fanns där och Karin skrev. Mellan besöken förvarades anteckningarna i en tom hushållspappersrulle gömd på vinden. Åratal senare tog Karin hand om anteckningarna och skrev rent namnlistan på hållbarare papper.

Som synes hittade vi väldigt mycket på vissa grenar, så resultatet blev ganska snårigt. Jag försökte rita om antavlan snyggare, se igen
sidan om denna antavla, men det blev inte heller helt lyckat; jag minns att vi liknade antavlan vid sjögräs. Vi blev aldrig färdiga; man ser att vi bara hann med Carls farfarsfars förfäder, och det fanns nog mer att göra där också.

En del medeltida förfäder fick inte plats på huvudtavlan utan hamnade som tillägg på ett par extra papper. Bland dessa finner man bl.a. några svenska och danska medeltidskungar; vi kallade dessa (och andra liknande kända men mycket avlägsna förfäder) ”skrytsläkten”. (Se även Ett varningsord.) Jag återkommer kanske till dem en annan gång, men f.n. prioriterar jag släktingar i senare generationer.

Jag har nu (efter att ha lärt mig lite mer datateknik) skapat nya sidor med antavlor för mig själv och Julie, som visar våra förfäder. För mig gjorde jag två versioner, en med 5 generationer bakåt och en större (men mer svårläst) med 6 generationer.

Det finns några luckor, där jag saknar information; mina antavlor innehåller 57 personer av 63 möjliga, resp. 100 av 127 möjliga, medan Julies innehåller 46 av 63 möjliga.

Antavlorna visar bland annat hur de olika släkterna på dessa webbsidor hänger ihop.

Släktingar kan själva leta efter var de kommer in på antavlan, och sedan hitta våra gemensamma förfäder.

Här kommer lite antavlematematik:

Med generationer bakåt finns det förfäder i den :te generationen, och sammanlagt i alla generationer från mig (generation 0) till generation blir det personer. (Detta ger siffrorna 63 och 127 ovan, för resp. 6.)

Nu växer detta snabbt med . För t.ex. får vi drygt en miljon (1 048 576 för att vara exakt) personer i generation 20; dessa bör ha levt för ca 600 år sedan, dvs på 1400-talet. Nu var Sveriges befolkning då (efter digerdöden på 1300-talet) nog mindre än en halv miljon (enl. Historia.se), och även om en del av förfäderna har invandrat så är det uppenbart att inte alla dessa 1048576 förfäder är olika, utan att en del (troligen många) finns två eller flera gånger, på olika grenar, eftersom jag haft förfäder vars föräldrar var släkt med varandra (kanske på långt håll). Släktforskare kallar detta för anförluster. I mitt fall finns inga sådana fall i de första 6 generationerna bakåt, se min antavla, men om jag går en generation till så har Ulla Elfstrand och Marie Elfstrand samma far, Daniel Elfstrand, som alltså är både morfars mormors farmors far och morfars mormors mormors far.

(Trots detta så vore det svårt att hinna utforska alla dessa 1048576 anor. Och om man hade lyckats så vore det svårt att sedan presentera alla på dessa webbsidor. Så ambitionen är lägre.)

Under våren 1914 renskrevs Sophie Klingbergs två sista dagböcker. Hon började skriva dem 1908 då hon var 75 år gammal och skriver sitt sista inlägg 1922, tre år innan hon avlider 92 år gammal.

Det är fascinerande att följa en kvinnas överklassliv i Uppsala från 1908-1922. Hon skriver om stort och smått, om vad hon läser, upplever, ser och deltar i, vilka hon träffar men mycket lite om sina känslor. Hon meddelar tidigt i dagboken att nu skall hon vara återhållsammare med sina känslor, vilket hon inte tidigare varit.  Hon bränner sina gamla dagböcker och brev! Vi får sällan möta hennes man Erland Theodor i dagboken och barnen nämns bara då de besöker eller då hon åker till dem.

Två platser får stort utrymme i dagboken. Hennes vardag handlar om hennes grannar i Vasahuset på Vasagatan i Uppsala, dit hon och maken Erland Theodor flyttar på hösten 1908. Det är ett livligt socialt liv med middagar och supéer! Men här finns också de otaliga inackorderade studenter som förgyller och lyser upp hennes vardag.

Till jul och varje sommar är hon på Mackmyra hos sonen Erland och hans familj. Det är uppenbart hur mycket detta betyder för henne; här finns natur och sommarsol, barnbarnen men också ett livligt umgänge med grannar.

Det känns som om dagboken ger oss skärvor av en kvinnas liv, de skärvor hon låter oss se. Man kan undra över allt hon väljer att inte skriva om. Kvinnors liv avsätter så få avtryck i historien: de föds, gifter sig, får barn och dör. Dagboken ger oss inte bara en kvinnas vardag utan en åldrig kvinnas vardag. Bara det har gjort arbetet värt!

Under arbetet med dagboken har vi försökt spåra alla personer hon nämnt – då det rör sig om de övre sociala skikten i samhället har det ofta varit lätt att kunna identifiera personerna i kyrkoarkiv. Ibland har vi misslyckats; så till exempel kan vi inte hitta Friherrinna de Brun!!!!

Dagboken har lett vidare till ett arbete med att spåra alla som bodde i Vasahuset 1908-1922. Ständigt dyker nya trådar och samband med dagboken upp, oklarheter klaras upp och nya samband mellan människor hittas. Ännu är inte arbetet helt klart och frågan är om det någonsin kommer att bli det?

Läs själva i: Sophie Klingbergs dagbok.

Jag har kompletterat texten om Mackmyra med en egen sida om Sofiedal, som fått namn efter min morfarsmormorsmor Sofie Elfbrink, född Göransson. Där låg tidigare brukets masugn, och där byggde Wilhelm Elfbrink en herrgård åt sin dotter Julia när hon gifte sig 1859 med Oskar von Otter.

Jag har nu gjort en sida om Mackmyra bruk, som sedan Olof Elfbrink köpte det 1814 har varit en centralpunkt för honom och hans ättlingar (Elfbrink, Fogelmarck och Klingberg).

Där finns bland annat länkar till Tage Klingbergs artikel om köpet 1814, dels i en kortare version i Gävle Dagblad 18/5 2014 och dels i en längre version. Vidare finns en artikel från 1925 av Percy Elfstrand samt en tidningsartikel från 1947 och en uppsats av Sofie White om Norrlands första skördetröska.

Som vanligt är detta förhoppningsvis bara början; mer kommer senare.

Mitt släktintresse hade jag redan som barn. Det uppmuntrades bland annat av min mormor Sara Klingberg f. Serrander (1908-1969) som själv var mycket släktintresserad, och som hade många släktböcker hemma på Mackmyra. Men hon påpekade också det är roligt att studera släkten men att man inte ska lägga för mycket allvar vid det. Hon var uppenbarligen en modern person som tyckte att det viktiga är vad man själv gör med sitt liv.
Hon underströk detta med två skämtsamma kommentarer (fritt ur mitt minne nästan 50 år senare):

En fin familj riskerar att bli som potatisen: det bästa ligger i jorden.

Den som inte kommer från en fin familj kan säga: ”Jag har inga anor, men kan bli en ana själv”.

Detta är min nya webbplats för fakta, berättelser, dokument, foton mm om olika delar av min släkt. Webbplatsen heter Elfbrink.se efter några av mina förfäder, men den handlar lika mycket om andra delar av min släkt. Se vidare sidan Om Elfbrink.se.

Webbplatsen är i första hand avsedd för andra släktingar. (Olika besökare kan ju ha olika släktingar gemensamma med mig, så var och en får själv välja vilka delar som är intressanta.)

Släktintresset har varit stort i år, med tre stora släktträffar för olika grenar:

1. 22 februari 2014 i Uppsala hos Svante Janson och Julie White, för att hågkomma  Erland Theodor och Sophie Klingberg vid 100-årsdagen av hans död. (Deltagare: ättlingar till Erland och Sophie, och speciellt till min morfarsfar Erland Klingberg.)
2. 14 juni 2014 i Östersund hos Ragna Bergström. (Deltagare: ättlingar till min mormorsfar Torsten Serrander och min mormorsmor Gerda Serrander f. Lyman.)
3. 16 augusti 2014 på Mackmyra hos Tage och Eva Klingberg för att fira att Mackmyra varit i släkten i 200 år. (Deltagare: ättlingar till Olof Elfbrink, och speciellt till min morfarsmormor Emma Fogelmarck f. Elfbrink.)

Bilder och text från den första av dessa finns nu här på sidan Klingberg.

På samma sida hittar ni också Sophie Klingbergs dagbok från 1908-1922, renskriven och kommenterad av Julie White.

Annat som finns på webbplatsen är bl.a. kopior på två äldre släktböcker om Klingberg resp. Fogelmarck.

Mer kommer så småningom, i oregelbunden takt. Den som har texter eller bilder som passar här och som vill ha dem spridda kan skicka dem till mig.

Svante Janson