Antalet förfäder fördubblas ju för varje generation, och går man tillräckligt många generationer tillbaka så är de fler än hela Sveriges befolkning, eller hela världens befolkning. Detta visar att inte alla förfäder på olika grenar kan vara olika personer; ibland har (kanske avlägsna) släktingar gift sig med varandra så man härstammar från samma förfader på flera sätt.
Hur långt tillbaka måste man gå innan man kan räkna med att de flesta som bodde i Sverige då är ens förfäder? Det är lite osäkert, men medeltiden borde räcka. Jag redovisar lite enkla matematiska beräkningar på sidan Släktmatematik.
Att sedan hitta en konkret härstamning från en viss person på medeltiden är en helt annan sak. Jag återkommer till några av våra medeltida förfäder inom några dagar.
Adliga anmödrar (klicka på bilderna för en större version)
När jag nyligen skrev om adliga förfäder glömde jag en gren; Torsten Serranders mormor var född Christina Matilda Georgina af Trolle (1829-1858). Jag har därför uppdaterad sidan Adel och lagt in även denna gren.
Till skillnad från de andra adliga släktgrenarna är denna gren dock kort. Det är ju vanligt att adelsmän gifter sig med adelskvinnor, och därför har en adlig person ofta väldigt många adliga förfäder. Men det gäller inte Christina Matilda Georgina af Trolle, vars (kända) adliga förfäder bara är 4 af Trolle och 2 af Klercker; se (och klicka) nedan.
Vissa, inte bara inom adeln, anser att adliga förfäder är finare än andra. Det behöver man inte hålla med om, men adliga förfäder har i alla fall en stor praktisk fördel: Eftersom adelssläkterna är väldokumenterade kan man vanligen följa sina adliga förfäder långt tillbaka i tiden, och dessutom utan större ansträngning eftersom andra släktforskare gjort jobbet och det finns publicerat i böcker som klassikern Elgenstiernas Svenska adelns ättartavlor, eller (för medeltida släkter) Äldre svenska frälseätter. Jag tillbringade en hel del tid redan som barn med att spåra förfäder i Elgenstierna (se Ett varningsord), och jag har återvänt dit då och då. Härom året hittade jag en ny gren till adeln i samband med mina forskningar om Baalack.
Sammanlagt känner jag till fyra olika adelskvinnor på olika grenar av mitt släktträd, och genom dessa ytterligare flera hundra adliga förfäder. Några av dessa (de senare generationerna) visas nu på sidan Adel.
Mackmyras järnstämpel, ur August Lundebergs beskrivning
För mina studier av Mackmyra Sulfit fick jag i höstas låna en del papper om Sulfiten från Christian Lundebergs privata arkiv, som förvaras hos hans dotterdotterson Bo G. Hall, som bl.a. har skrivit en bok och en doktorsavhandling om Christian Lundeberg (1842–1911).
Bland dessa papper hittade jag också en handskriven beskrivning av Mackmyra bruk som skrevs 1834 av Christian Lundebergs far August Lundeberg (1810–1885), som då var inspektor på Mackmyra; August blev senare först inspektor och sedan brukspatron på Forsbacka, där Christian växte upp och så småningom efterträdde fadern som brukspatron. Här finns nu både August Lundebergs beskrivning i original och en renskriven version som jag har gjort.
Christian Lundeberg var ingift i vår släkt; han gifte sig med Anna Elfbrink (1844-1913), dotter till Wilhelm Elfbrink (1813-1870) och syster till Emma Elfbrink (1842-1910) som gifte sig med Wilhelm Fogelmarck (1835-1893). Christian och Anna bodde på Forsbacka och Wilhelm och Emma sommartid på Mackmyra (och vintertid på Vall som de arrenderade), men de två paren ägde både Forsbacka och Mackmyra gemensamt till 1898, och de grundade alltså Mackmyra Sulfit tillsammans (och med disponenten Erik Steffansson). Christian Lundeberg är annars känd som politiker; han var riksdagsman i första kammaren från 1886 till sin död 1911, och han var statsminister tre månader 1905 vid unionsupplösningen.
Mackmyra sulfitfabrik var en fabrik som gjorde pappersmassa med sulfitmetoden. Fabriken grundades 1889 av Mackmyra bruks ägare, svågrarna Wilhelm Fogelmarck (1835-1893) och Christian Lundeberg (1842-1911), tillsammans med ingenjören Erik Steffansson (1844-1926) som blev fabrikens förste disponent. Wilhelm Fogelmarcks svärson Erland Theodor Klingberg blev styrelsemedlem 1895, och VD 1907. Han köpte upp aktier i bolaget, och från 1917 ägde han större delen av bolaget själv; resten ägdes då praktiskt taget helt av hans svägerskor. Sulfiten drabbades dock hårt av deflationskrisen 1920-1922, och än värre av depressionen 1931-1932, som ledde till att Jordbrukarbanken tog över hela bolaget hösten 1932. Banken sålde aktierna några år senare till nya ägare, och Mackmyra sulfitfabrik levde kvar till 1976, då fabriken lades ned.
De sista åren ägdes fabriken av Stora Kopparbergs Bergslags AB (senare Stora, nu Stora Enso), och bolagets arkiv finns därför på Arkivcentrum Dalarna i Falun. Jag, Julie och mamma for dit sommaren 2016 och tittade på samt kopierade valda delar. (Arkivet omfattar totalt ca 202 hyllmeter, så vi gick inte igenom allt.) Jag har nu bearbetat detta, och andra källor, och skrivit en lång berättelse om Mackmyra Sulfits historia 1889-1932, den tid den var i släktens ägo, se Mackmyra Sulfit AB.
En sigillring med ett vapen som har använts inom släkten Baalack har nu dykt upp; det har initialerna C B och har säkert använts av Carl Gustaf Baalack (1800-1848), och möjligen redan av hans farfar Carl Fredrik Baalack (1719?-1769); jag har också ett lackavtryck av samma sigill på pärmens insida i en bok som tillhört ”Sophie Klingberg född Baalach” (1832-1925), dotter till Carl Gustaf och min morfars farmor.
Vapnet har en sköld med tre hästhuvuden, och som hjälmprydnad en björn(?) med ett svärd. (Klicka på bilderna för att få dem större.)
Sigillet är av jaspis (en form av kvarts som ofta används till sigill mm) och sitter nu på en guldring, men ringen är från 1925 och alltså gjord åt ett äldre sigill. Om sigillet tidigare satt på en annan ring eller om det var en lös stämpel vet vi inte.
Vi gissar att ringen kan ha gjorts åt Carl Klingberg (1905-1990, Sophies sonson), kanske som studentpresent 1925, strax efter hans farmor Sophies död, och kanske med tanke på att han hette Carl liksom hans farmors far som haft sigillet.
Ett sigill med ett vapen användes på 1700-talet av Otto Gustaf Baalack (1722-1789, bror till Carl Fredrik) enligt en lista på webbsidan Gröna Stubben. Detta vapen såg dock helt annorlunda ut:
”Sköld: Delad, 1. i blått fält ett balkvis ställt svärd åtföljt ovan av två i balk ställda stjärnor, nedan av en stjärna, 2. i fält av guld ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad: En sammandragen fana mellan två standar.”
Min morfars farmor Sophie Klingberg (1832-1925) var född Baalack. Detta ovanliga namn har varit fantasieggande, och det berättas i familjen att Baalack ursprungligen var polsk adel. Detta stämmer nog inte, fast de gifte in sig i svensk adel, men Baalacks historia är intressant ändå.
Den förste Baalack i Sverige var Sofies farfarsfarfar Anders Fredrik Baalack, som kom från det då svenska Vor-Pommern i norra Tyskland. Han var född ca 1683 och blev officer i svenska regementen i Vor-Pommern under stora nordiska kriget (1700-1721); 1714 kom han till Sverige och blev kapten vid Älvsborgs regemente i Västergötland. Nästan alla hans söner och sonsöner blev också officerare eller underofficerare i Västergötland. Se vidare sidan Baalack.
I slutet av 1800-talet ägdes Mackmyra bruk av Wilhelm Fogelmarck och hans hustru Emma född Elfbrink. Men de bodde bara sommartid på Mackmyra; större delen av året bodde de på herrgården Vall nära Gävle, som de dock inte ägde utan arrenderade av staten. Vall finns inte kvar i släkten och den delen av släktens historia kommer lätt i skymundan, men nu har jag samlat fakta om Vall från forntiden till idag, med tonvikt på Fogelmarcks tid, se sidan Vall.
Där står också om Kungsbäck, numera högskolans område, som också tillhörde släkten på 1800-talet.
När jag för en vecka sedan var i Östersund med många andra släktingar på Ragna Bergströms begravning råkade jag se att en av gatorna vid mitt hotell heter Thoméegränd. En kontroll visade att gatan är uppkallad efter Anders Jakob Thomée (1812-1874), som är ingift i min släkt. Han var gift med Josefine Göransson (1824-1869), dotter till Anders Petter Göransson (1789-1850) och Marie Elfstrand (1795-1851); Josefine var alltså syster till bland andra Sofie Göransson (1817-1860), gift med Wilhelm Elfbrink (1813-1870), och Göran Fredrik Göransson (1819-1900), grundare av Sandvikens järnverk (Sandvik), se Elfbrink, Elfstrand och Göransson.
Anders Jakob Thomée och hans fru samt fem av deras sju barn ligger begravda i Elfbrinkska gravkoret i Gävle (fyra av barnen dog små). Två av barnen ligger inte där. Det ena är Helene (1862-1943), som efter föräldrarnas död blev fosterbarn hos hennes kusin Emma Elfbrink (1842-1910) och hennes man Wilhelm Fogelmarck (1835-1893) på Vall (och Mackmyra) och som blev mor till bl.a. Märta Redlund (1888-1954), se Helene Thomée och Märta Redlund. Det andra barnet som inte ligger i gravkoret är Marie (1852-1934) som efter faderns död blev sällskapsdam hos Lina Elfbrink, f. Ekstedt (1821-1904), änka efter Wilhelm Elfbrink; Marie gifte sig 1892 med överste Robert Reuterskiöld (1838-1902), chef för Hälsinge regemente i Gävle.
Anders Jakob Thomée var född i Ramlösa i Skåna, och blev landssekreterare (dvs närmast under landshövdingen) i Östersund 1846-1856. Han gjorde bland annat en stor insats för att utveckla länets kommunikationer. En 4 meter hög minnessten restes över honom i Mörsil 1895. Han var en tid bruksägare (Åflohammar i Offerdal) och var som sådan riksdagsman i borgarståndet vid riksdagen 1856-1858.
Ångbåten Thomée, som sedan 1880 trafikerar Storsjön, är också uppkallad efter honom.
Thoméegränd har dessutom givit namnet åt en sång av popgruppen Vapnet från Östersund (2006), se deras video Thoméegränd.
Min morfarsmor Anna Fogelmarck (senare gift Klingberg) var den första kvinnan från Gävle som tog studenten; hon gjorde det 1885 på Wallinska flickskolan i Stockholm, eftersom flickor inte fick gå på de vanliga, statliga, läroverken förrän 1927.
Vi gjorde i somras ett besök på Stockholms stadsarkiv och tog reda på mer om hennes studentexamen, se Anna Fogelmarcks studentexamen.
Men det finns en del obesvarade frågor, t.ex.:
Anna läste in det mesta hemma på Vall, med sin guvernant Hélène Pilo, men var elev på skolan i Stockholm från november 1884, alltså en och en halv termin. Varför började hon mitt i terminen? Var bodde hon i Stockholm? Ordnade skolan inackordering? Eller bodde hon hos sin farbror Emil Fogelmarck?
