Släkten Müntzing tillhör inte mina förfäder, men den är nära förbunden med släkten Klingberg. I två olika generationer, i början resp. slutet av 1800-talet, har två bröder Müntzing gift sig med två systrar Klingberg! Se släkttavlan nedan (som endast tar med relevanta personer och utelämnar många andra barn). För mer detaljer, se sidan Müntzing.
Elfbrink och Elfstrand är välkända namn i min släkt; några förmögna Gävleköpmän i de familjerna hör till mina förfäder, och jag har sedan jag var barn ofta hört talas om dem (och talat om dem själv). Men de är inte de enda Gävleköpmännen i släkten. En annan är Joachim Mau (1704-1792), som var morfar till Karin Jäderlund (1769-1837), Daniel Elfstrands (1748-1815) andra hustru och mor till Marie Elfstrand gift Göransson (1795-1851). Joachim Mau var därigenom min morfars mormors mormors mormors far. Joachim Mau var på sin tid mycket framgångsrik och en av de förmögnaste i Gävle men verkar numera rätt bortglömd, även i vår egen släkt. Han var tysk och flyttade från Lübeck till Gävle i 20-årsåldern; så småningom öppnade han en trävarufirma och blev rik. Han gifte sig med Catharina Thernberg (1713-1787), dotter till en annan Gävleköpman Johan Ternberg ( -1716). Se sidan Mau
Se även Gävledraget: Släkten Mau.
Jag har här mest ägnat mig åt mammas släkt, men nu har jag även skrivit några sidor om pappas släkt, som består av värmländska bönder i några olika socknar i många generationer. Pappa var född i Säffle liksom hans föräldrar, men deras föräldrar kom från olika håll i Värmland. Se Janson mm i Värmland.
Jag har också skrivit om min egen ovanliga skolgång för ca 50 år sedan, med bl.a. nedanstående dagsvers ur Svenska Dagbladet som illustration, se Svante Janson: min skolgång.
Nu har jag, på begäran, skapat ett (ofullständigt) personregister till webbsidorna på elfbrink.se.
Registret innehåller födelse- och dödsdatum samt länkar till sidor med mer information.
Registret är långtifrån komplett, och innehåller huvudsakligen närmare släktingar från 1800- och 1900-talen.
Registret hittas med länken ovan, eller från huvudmenyn.
När vi i somras reste till Falun och Sundborn och tittade på platser där släktingar bott, så passerade vi även gården Sveden utanför Falun. Sveden är numera mest känt för att Carl von Linné gifte sig där 1739; hans hustru Sara Lisa Moraea var född och uppvuxen på Sveden.
Men Sveden hör även till vår släkt. Sveden hade köpts, 99 år före Linnés bröllop, av Sara Lisas farmors far Daniel Isaksson. Hans barn tog namnet Svedberg efter gården. Ett av hans barn var alltså Linnés frus farmor, Barbro Svedberg. Ett annat var Peter Svedberg, adlad Schönström, som kom att bli en av mina anfäder. Ett tredje syskon var biskopen Jesper Svedberg, far till Emanuel Swedenborg.
Se mer detaljer på sidan Sveden.
På hemväg från Olof Elfbrinks barndomsby i Älvkarleby, se Västanå, stannade vi vid Österlövsta kyrka i byn Försäter i nordöstra Uppland. Österlövsta kyrka har kopplingar till tre helt olika grenar av min släkt:
1. Min mormors morfar farfar Per Lyman (1757-1832) var organist och klockare i kyrkan 1884-1832, alltså i nästan 50 år. Han och hans hustru Anna Maria (1783-1855) bodde i Försäter, och de är säkerligen begravda på kyrkogården, fast ingen grav verkar finnas kvar. Sonen Per Gustaf Lyman (1811-1891, min mormors morfars far) är alltså född här i byn och döpt i kyrkan.
2. Min faster Kajsa Ek, född Janson (1940-2016), som bodde i Lövstabruk (i Österlövsta församling) är begravd i minneslunden här.
3. När vi tittade runt på kyrkogården hittade jag överraskande ett gammalt stenkors med texten ”Elfbrinks familjegrav”. Olofs bröder tog också namnet Elfbrink, och storebror Daniel (1763-1841) flyttade till Skärplinge (också i Österlövsta församling) där han var gästgivare liksom hans son och sonson efter honom. Och detta var tydligen deras gravsten.
Vår förfader Olof Elfbrink (1773-1835) var en bondpojke från Västanå i Älvkarleby som 1788 flyttade, 15 år gammal, till Gävle där han började som betjänt och springpojke åt sin fars kusin Daniel Elfstrand, och tog namnet Elfbrink efter hemorten. (Älvkarleby stavades på den tiden Elfkarleby.) Olof avancerade så småningom till kompanjon och blev själv en av Gävles största grosshandlare, se sidan Elfbrink, Elfstrand och Göransson.
Hans barndom i Älvkarleby var inte spektakulär som hans karriär i Gävle, men vi gjorde förra helgen en utflykt till Västanå för att se platsen. Bondgården finns inte kvar, men med hjälp av Lantmäteriets Historiska kartor, t.ex. storskifte 1774-1775, mantalslängder mm så tror jag mig veta var hans far Daniel Nilssons gård låg. Det var längst ut mot Dalälven, strax intill den ca 15 m höga branten från byn ned till älven. Så namnet Elfbrink var verkligen passande. Dessutom eroderades branten av Dalälven, och gamla kartor visar hur åkrar och hus med åren försvunnit i älven; troligtvis har även platsen för Olof Elfbrinks barndomshem rasat ned i älven sedan dess. Och det verkar som om Daniel Nilsson flyttade gården 100 meter in, till andra sidan vägen, kanske redan när Olof Elfbrink var ung; gissningsvis för att gården var i farozonen.
Jag skrev i somras om olika släktingar som bott i Falun, och nämnde då att Sofi Fogelmarck hade bott granne med Selma Lagerlöf, och att vi hade kvar ett tackkort från Selma. Sofie (den nuvarande) hade hört talas om forskningsprojektet ”Minnen av Selma Lagerlöf”, där två litteraturvetare samlar brev från Selma Lagerlöf till allmänheten, och ber om bidrag. Så Sofie skickade in Sofis kort, och nu finns det publicerat på projektets webbsida Minnen av Selma Lagerlöf.
I förra veckan besökte vi Stora Hyttnäs i Sundborn, där mina förfäder Anna Klingberg (1676-1747) och hennes man Carl Ekman (?- ca 1721) bodde en tid och fick flera barn, däribland Carl Klingberg (1701-1782). (Den nuvarande byggnaden är dock från 1800-talet.)
Vi for även igenom den närbelägna byn Danholn där andra förfäder Daniel Danielsson (1694-1746) och hans far Daniel Danielsson (?-1710) varit bergsmän.
Vi for också genom Falun och förbi olika platser där släktingar bott i början av 1900-talet. Tyvärr finns dessa hus inte heller kvar, men platserna visas på kartan nedan. Se sidan Falun för närmare förklaringar.
”Skrytsläkten” var vad vi, när jag var barn, lite ironiskt och skämtsamt kallade de anfäder (alla på medeltiden) som var kungar eller andra kända personer. Mina morföräldrar Carl Klingberg (1905-1990) och Sara, f. Serrander (1908-1969) uppmuntrade oss, och talade nog gärna själva om dessa anfäder, men mormor underströk också att vi inte skulle ta detta på för stort allvar, se Ett varningsord.
Nej, man bör inte skryta med sina förfäder. Dessutom är det inte självklart att kända förfäder är något att skryta med. En av mina kusiner har efteråt berättat att hon skämdes när hon fick veta att Engelbrekts mördare var en av våra förfäder, och att hon var rädd att skolkamraterna skulle få veta det.
I alla fall har jag, som kuriosa, nu letat fram härstamningarna från några av dessa kända anfäder. (Fler följer kanske senare.) Se sidan ”Skrytsläkten”, med t.ex. kung Karl Knutsson Bonde.
Men det har visat sig att inte alla härstamningar är så säkra som det sagts; det finns ju massvis med felaktiga och ibland direkt påhittade släkttabeller publicerade, speciellt med anor tillbaka till kungar och liknande, och en del äldre grenar på vårt släktträd kommer indirekt från sådana källor. Att vår härstamning från Oden är tvivelaktig är knappast en överraskning, men även Harald Hårfager m.fl. måste jag sätta ett frågetecken för.
Å andra sidan kan vi trösta oss med att vi säkert härstammar från Harald Hårfager ändå, liksom alla nu levande skandinaver (utom sentida invandrare), även om vi inte kan vara säkra på hur. Detta följer av enkla matematiska överväganden, som jag häromdagen visade på sidan Släktmatematik.