Så här vid jultid brukar man hoppas på några lugna och fridfulla dagar för sig själv och andra. Men vi vet också att julfriden inte alltid infinner sig.

Jul och nyår för 110 år sedan verkar inte ha varit så fridfulla i släkten. Min morfars mormor Emma Fogelmarck (1842-1910, f. Elfbrink) hade avlidit 3/6 1910. Hennes stora förmögenhet ärvdes av hennes tre döttrar Sofi, Anna (gift med Erland Klingberg) och Siri (gift med Fredrik Gripensvärd), men det tog ett tag innan arvingarna kom överens om hur arvet skulle fördelas. Jag har just läst några brev (förvarade på Mackmyras vind) skrivna just vid jul 1910 och nyår 1911, som visar att hårda förhandlingar pågick under julhelgen mellan arvingarna och deras ombud.

Jag har inte haft tillgång till hela historien, och mycket fler handlingar finns säkert i Mackmyra Bruks arkiv, men jag har skrivit ihop en sammanfattning av arvsskiftet och konflikterna kring det: Emma Fogelmarcks arvsskifte 1910-11.

Trodde ni att hämtmat var ett modern fenomen? Redan 1922 kunde man få hem mat i pappaskar. Nordiska Kompaniet i Stockholm erbjöd hämtmat för 2 kr/portion (c. 55 kr idag) på vardagar och 3.50 kr/portion på helger. Vad sägs om grönkålssoppa, sprängd anka och chokladbakelser för 95 kronor?

Sofi Fogelmarck skriver att hon och Märta Redlund bara har hjäp hemma halva dagar och tar därför hem middagar från NK – en portion räcker till dem bägge! Antingen kör NK ut maten eller så hämtar Märta.

är en person som fyllde en central roll inom Fogelmarckfamiljen från 1872 till 1943. Det var 1872 som hon 23-åring kom som guvernant till systrarna Sofi, Anna och Siri Fogelmarck på Vall, och hon kom att bli kvar där i 13 år som ett mellanting av storasyster och lärare. Under resten av sitt liv höll hon en nära och kärleksfull kontakt med sina tre elever, skrev till dem ofta och besökte Anna på Mackmyra på somrarna.

Hon var en intressant person med stora spåkkunskaper, ett intresse för allt allmänbildande, en djup religiös tro, ett stort socialt kontaktnät och ett livligt intresse för sin barn och barnbarn. Som det brukar vara för kvinnor i hennes generation har hon utöver släktminnen, hennes egna minnesanteckningar och brev och de faktiska händelserna av giftermål och barnafödande, inte lämnat något annat efter sig som eftervärlden kommit att uppmärksamma. Nu finns det en ”biografi” om henne här – hennes liv är alltför intressant och viktigt för att inte få en egen sida!

Se Hélène Ångström född Pilo.

”Jag ser genom fönstret flera begravningståg dra förbi.”, skriver Svantes farmor Karin Janson om den dag hennes far August Andersson skall begravas. Han dog i spanska sjukan den 14/10 1918. Hon var själv 7 år och hennes mamma hade just blivit änka med 7 barn under 11 år.

Spanska sjukan var en viruspandemi som spreds över världen under och strax efter första världskriget (mars 1918-juni 1920). Det var främst unga som drabbades och i Sverige, där epidemin kulminerade under oktober och november 1918, avled 37 573 personer (drygt tio gånger så många som idag utav Corona). Drygt hälften av alla de som avled var i åldern 20-40 år. Totalt kan så många som 50-100 miljoner människor i världen ha avlidit!

Karins pappa var just 40 år och hade legat sjuk i fem dagar innan han dog. Julia von Otter, Svantes morfars mors moster, däremot, avled den 28/11 1918 i sviterna efter att ha haft spanska sjukan. Redan tre veckor tidigare tror man inte att hon klarar sig igenom, hon är ju 79 år gammal.

Sophie Klingberg, Svantes morfars farmor, är 86 år, och skriver i november 1918 lugnande till sin son att hon är frisk, men hennes två inneboende studenter bägge ligger i var sitt rum med spanska sjukan. ”Det är inte farligt”, säger den besökande doktorn, och inte verkar Sophie särskilt rädd, då hon konstaterar att hon har så många sjuka att besöka! Men många har dött och kyrkklockorna ringer oavbrutet!

Senare mot jul får Sophies barnbarn Axel och Ulla Klingberg på Mackmyra spanska sjukan, och de måste stanna hemma efter nyåret för att återhämta sig. I senare delen av januari 1919 är dock Ulla i Stockholm och roar sig, medan Axel återvänt till sina studier på Tekniska Högskolan

Idag 2020, när vi tampas med Coronan, vet vi, liksom 1918, inte hur framtiden kommer att bli och vi kan alla vara oroliga för hur pandemin kommer att sluta. Men idag vet vi så mycket mer om smittspridning och sjukvården är så mycket bättre. Det ger hopp ändå inför framtiden!

Systrarna Fogelmarck, Sofi (1864-1924), Anna (1867-1953) och Siri (1868-1944), hade 1872-85 en guvernant som hette Hélène Pilo (1849-1943), senare gift Ångström. En fråga är hur hon kom i kontakt med familjen Fogelmarck innan hon flyttade till dem på Vall och Mackmyra; det visade sig bli ett intressant sidospår.

Hélène Pilo var född i Uppsala, men familjen flyttade till Visby när hon var 12 år. Fadern var kommissionslantmätare från Jämtland och modern kom från en professorsfamilj i Uppsala; ingen hade någon anknytning till Gävletrakten. Hélène arbetade som telegrafist i Visby, och hade 1872 sökt en tjänst som telegrafföreståndare i Storvik, men blev alltså istället som 23-åring guvernant hos Fogelmarcks. Hon skriver själv långt senare att hon blev övertalad till det av hennes mors goda vänner, ”tanterna” Jacquette Nordenadler (1814-1897) och Augusta Leijonflycht (1820-1909). Dessa var systrar och bodde då i Uppsala, och var tydligen i Visby på sommaren.

Och systrarna hade genom åren haft många kontakter med Wilhelm Fogelmark (1835-1893) och hans hustru Emma född Elfbrink (1844-1910) och hennes släktingar. Jacquette och Augusta var från Västmanland, där deras far var kapten. Deras morfar var landshövding Johan Magnus af Nordin (1746-1823) som ägde Forsbacka bruk. 1833 gifte sig Jacquette Leijonflycht med sin kusin Johan Teodor Nordenadler (1798-1866), som ägde Högbo bruk som hans släkt hade innehaft i 100 år. Med Jacquette till Högbo flyttade hennes tre systrar; de hade just blivit föräldralösa. Två av dem gifte sig så småningom, men Augusta bodde ogift hos sin syster Jacquette så länge hon levde.

1854 säljer Johan Teodor Nordenadler Högbo bruk till grosshandlarfirman Elfstrand & Co i Gävle;¹ en av delägarna är Emma Fogelmarcks morbror Göran Fredrik Göransson (1819-1900).² Johan Teodor och Jacquette Nordenadler samt hennes syster Augusta Leijonflycht flyttar då till Gävle, där de i ett dussin år är hyresgäster hos Lina Ekstedt (1821-1904), som varit förlovad med Emmas farbror Daniel Elfbrink (1808-1846) och efter honom ärvt hans stora hus vid Gavleån.

1866 dör Johan Teodor, och året efter flyttar änkan Jacquette och hennes syster Augusta till Valbo, strax efter att deras hyresvärdinna Lina Ekstedt gift sig med Emmas far Wilhelm Elfbrink (1813-1870). I Valbo bor Jacquette och Augusta först på Sjötorp,³ men flyttar sedan till Wilhelm och Emma Fogelmarck på Vall.

Redan 1869 flyttar Jacquette och Augusta till Uppsala, men tydligen har de kvar kontakten med Fogelmarcks och kan rekommendera dem en bra guvernant några år senare. I Uppsala bor de nästan 30 år hos en friherre Alströmer⁴ tills Jaquette dör 1897; Augusta flyttar samma höst till Stockholm och 1908 till Jönköping där hon dör ett år senare.

---

Noter:

ett par dagar sedan 110 års jubileet av Siri Fogelmarcks och Fredrik Gripensvärds bröllopsdag. De vigdes den 15/10 1910 i Falu Kristine kyrka i Falun. Siri var vid sitt giftermål 42 år gammal och Fredrik 44 år.

Att de känt varandra länge vet vi. De var till exempel marskalk och tärna vid Siris syster Annas bröllop 1895. Fredrik var kapten vid kungliga Dalregementet och var god vän med Annas man Erland Th. Klingberg, också kapten vid samma regemente.

Siri och Fredrik förlovade sig den 21/5 1910; det var endast två veckor innan Siris mamma Emma Fogelmarck avled. Kanske var mamman emot giftermålet? Siri hade varit hemmadotter och stundtals nog fått vårda sin mamma, som var sjuklig.

Hur blev då Siris och Fredriks liv tillsammans? Ganska snart visade det sig att Fredrik var svårt sjuk och Siri stod troget vid hans sida och vårdade honom i dryga 30 år. Ibland var de på sanatorium utomlands. Först bodde de i Falun till Fredrik gick i pension 1915, sedan blev det ett femtal olika herrgårdar bl a Strömsta, med katastrofal ekonomi, innan de till slut hamnade i Malmköping 1932.

Siris brev till systern Anna är stundtals uppgivna, stundtals bittra. Livet med Fredrik blev inte som hon förväntat sig! Äktenskapet var barnlöst.

Fredrik avled 1942 och Siri 1944.

Den 17 oktober 1835 avled kommerserådet Olof Elfbrink i Gävle, 62 år gammal.

Olof var bondson från Västanå i Älvkarleby, men flyttade 1788, vid 15 års ålder, till Gävle där han tog namnet Elfbrink. Han fick bostad och jobb hos sin fars kusin, grosshandlaren Daniel Elfstrand (1748-1815). Olof blev först betjäntpojke, men var tydligen mycket duglig och avancerade snart till bokhållare och så småningom (1802) kompanjon i firman Dan. Elfstrand & Co, och sedan även chefens svärson när han 1807 gifte sig med Daniel Elfstrands dotter (och sin syssling) Ulla Elfstrand.

1810 drog sig Daniel Elfstrand tillbaka från affärerna, och Olof Elfbrink blev ledande i firman, som efter Daniel Elfstrands död 1815 ägdes av Olof Elfbrink och hans svågrar Per Elfstrand (1783-1845) och Anders Petter Göransson (1789-1850); Anders Petter hade också arbetat upp sig i firman och gift sig med en dotter till Daniel Elfstrand, Marie (1795-1851), se Elfbrink, Elfstrand och Göransson.

Olof Elfbrink köpte dessutom 1814 Mackmyra bruk, som fortfarande innehas av hans ättlingar.

Olof Elfbrink var en av Gävles mest framgångsrika och förmögna affärsmän. Firman Dan. Elfstrand & Co hade en omfattande verksamhet med bland annat import och export av olika varor, samt ett stort rederi (så småningom Gävles största). (Se även Förmögna förfäder.)
Olof tilldelades 1826 titeln kommerseråd.

Olof Elfbrink utövade, som många andra förmögna, omfattande välgörenhet på olika sätt. Bland annat donerade han pengar till den s.k. Ennes-Elfbrink-Elfstrandska skolan i Gävle, liksom till en skola i hembyn Västanå.

Olof och Ulla Elfbrink hade tre barn: Daniel (1808-1846), Charlotte (1810-1885), och Wilhelm (1813-1870).

Efter Olofs död byggdes det Elfbrinkska gravkoret på Gävle kyrkogård för de tre familjerna Elfbrink, Elfstrand och Göransson och deras efterkommande.Se vidare Svenskt Biografiskt Lexikon: Olof Elfbrink.

Olof Elfbrink var min morfars mormors farfar.

125 år sedan löjnant Erland Klingberg och fröken Anna Fogelmarck gifte sig på Mackmyra. Bröllopet stod den 2/10 1895 och var mycket ståtligt med nio par marskalkar och tärnor och efteråt en stor middag på herrgården. Bland gästerna märktes bland annat landshövdning Björkman och ett antal överstar. Till och från Mackmyra den dagen kunde gästerna ta sig med de tåg som var extrainsatta.

Gårdsfolket blev allesammans trakterade kan man läsa i den lilla tidningsnotis som stod i Norrlandsposten den 4/10. Nära ett tusental av de omkringboende hade samlats utanför för att beundra och gratulera, man hurrrade man trefalt och brudgummen höll ett litet tacktal.

Vi vet mycket litet om hur paret träffats – kanske uppstod tycke på det bröllop där de båda var marskalk och tärna 1889! Paret förlovade sig sommaren 1894, ett år efter att Annas far Wilhelm Fogelmarck bortgång, och förlovningen verkar ha väckt förvåning bland familj och vänner. I bevarade brev uttrycker släktingar både förvåning och glädje!

Äktenskapet varade till Erlands bortgång 1938 – paret fick sex barn varav ett dog späd och en dotter dog vid 22 års ålder. Anna ärvde Mackmyra av sin mor 1910, där familjen senare bodde. Nu äger deras sonson Tage gården.

Carl Klingberg och Sara Serrander gifte sig i Valbo kyrka.

Vigseln mellan det unga paret, han 25 år och hon 22 år, stod i Valbo kyrka den 14 september 1930. Carl skriver i sina minnesanteckningar att han blev kär i Sara 1924, när han var 18 år, de bodde bägge i Gävle. De var unga och det dröjde innan de kunde gifta sig. Carl skulle först bl.a utbilda sig till lantbrukare och ödet föll sig så väl att han skulle kunna bli förvaltare på Strömsta Säteri åt sin pappa.

Vid vigseln åtföljdes de av sex par marskalkar och tärnor till musik av Mendelsohn, och Carls bror Wilhelm sjöng sin egna tonsättning av Dan Anderssons ”Till kärleken”. ”Sara var just så söt och rar som jag väntat”, skriver Carl.

Efter uttåg till ”Bröllopet på Ulfåsa” och middag hemma hos Saras föräldrar Torsten och Gerda Serrander, reste brudparet på en månadslång smekmånad till Franrike och Italien.

Sedan väntade hårt arbete, först på Strömsta och sedan på Mackmyra. Fyra barn fick de: Rolf, Ulla, Olof och Tage.

Nu under semestern har jag också tagit semester från mer seriös släktforskning. Jag har istället roat mig med att spåra kända medeltida förfäder i tillgängliga källor (men naturligtvis inte i originalhandlingar). Jag har som ett resultat uppdaterat sidan ”Skrytsläkten” med bland annat Karl den store och Helgon.

Se även Skrytsläkten.