är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Idag har Ulla varit ute med fru Berg för att titta på rävboor. Ulla har förut skrivit hem till sin mamma i Gävle, att en sådan längtar hon efter, och den skulle vara mycket praktisk.
”Men jag tror de bli för dyra för mig ledsamt nog, för vackra äro de. Men bästa sorten kostar 700 à 800 fr., en antaglig omkring 500 fr. En imiterad 90 fr. men om jag köper en sådan så vill jag kanske aldrig ta den på mig, men jag funderar.”
Den eftertraktade boan för 700 francs skulle idag kosta drygt 5000 kronor…
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
”I måndags hade vi åter fått billiga 2 kr-biljetter på Theatre de l´Oeuvre, som prins Eugen varit med om att grunda.Stycket hette Pècheur de l´Ombre, skrivet av en ung Serman som själv spelade hjälten, det var roligt och spelet utmärkt.”
Teatern, som Ulla nämner, grundades 1896, var känd för att spela moderna pjäser av samtidens författare, som t. ex. Ibsen och Strindberg.
Nu funderar Ulla på sina sommarplaner igen. Kanske skall det bli Grenoble – hon har fått adresser till flera pensionat där och det kommer inte att kosta mer än 15-18 francs per dag. Men nu säger hennes sånglärare madame Evelyn att det är förfärligt hett där på sommaren! Nej, till Trouville, säger madame Evelyn, att hon skall fara. Där kan man bo för 30 francs per dag. Och inte är det så väldigt fashionabelt heller! Och inte behöver Ullas mamma vara orolig att Ulla skulle resa ensam, madame Evelyns mamma skulle kunna ta hand om henne. Men säsongen i Trouville sammanfaller med familjens sommarplaner för Tyrolen. Hur skall hon göra?
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Det är Sofiadagen, Ullas namnsdag, och hon har fått pengar från sina föräldrar i gåva. Men vad skall hon spendera dem på? Hon funderar på en liten Sèvresvas i porslin men kanske det blir för knepigt att frakta den sedan?
Ulla firar Sofiadagen med en utflykt till just Sèvres och S:t Cloud med sina väninnor Greta och Mippan och damerna fru Hanström och Ida Matton. Dyrt blev det inte, skriver Ulla, för fru Hanström betalade för den bil de åkte ut med. I Sèvres…
”…passade vi flickor på att bese porslinsmuséet, som innehöll massor av bedårande saker, men också en del, som för en oodlad smak som min, nästan ter sig pigaktigt. Men det mesta var alldeles förtjusande.”
Sedan åts den medhavda lunchen i gröngräset och…
”Sedan gingo vi till parken St Cloud, där många människor tillbringade sin söndag. Paris omgivningar äro verkligen förtjusande. Från en terrass skådade vi ut över det hela oändliga Paris. Sedan lågo vi i gröngräset och majade oss en god stund innan vi slutligen togo spårvagnen hem.”
På det hela taget verkar Ulla nöjd med sin namnsdag!
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Idag har Ulla, för ovanlighetens skull, själv varit på operan på matiné. Det spelades Liszt och Wagner ”förtjusande vackert och mycket applåder”.
Operahuset i Paris är en vacker byggnad från 1875 med ett makalöst inre. Bara att besöka den måste varit en upplevelse!
Ulla hinner också upp till fru Berg en sväng, fru Berg vill introducera henne till en ny sånglärare, en svenskfransk, som varit i Sverige och som vill höra henne sjunga. Ulla har nog en lovande röst – hennes sånglärare i Stockholm Karl Nygren , sångpedagog vid Dramaten, föreslog henne en karriär som operasångerska.
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Dags för teater igen – ja, Ulla verkar vara intresserad av teater och passar på att se många föreställningar medan hon är i Paris.
Den här gången blir det Odéonteatern:
”Det var tre små olika komedier, som gingo an och spelet utmärkt. Vi äro så förståndiga att vi alltid klättra upp på 2dra raden på teatrarna för att ha råd med dem så det blir inte så dyrt.”
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Att Ulla tycker om att dansa, det vet vi från andra brev, särskilt från hennes tid i Stockholm 1919-1920. Hon tillhör då en dansklubb och lyckas övertala sina släktingar i Stockholm att ordna danskvällar hemma. Alla möbler flyttas undan i det största av rummen och ungdomar bjuds in att dansa, ofta till ganska sent på kvällen. Naturligtvis finns de äldre släktingarna på plats för att övervaka.
Idag har Ulla varit på en thé dancante med sin väninna Elsa Engvall, och har beställt danslektioner av hennes lärare:
”…man behöver verkligen litet lektioner, ty det är förfärligt invecklade steg och turer i danserna här. Men det blir bara ett par, tre lektioner, ty de äro hemskt dyra, 50 francs,…”
Ja, 50 francs då motsvarar nästan 400 kronor nu! Ulla är i Paris lite före Charleston och de allra modernaste danskläderna, men också före shingelfrisyren…
Men hon har i alla fall kostat på sig en ny hatt:
”Jag har också skaffat mig en röd hatt för att inte se för allvarlig ut – hattar är här högsta modet – för 100 francs vilket nog är ganska billigt för en stilig hatt.”
Det är tur att Ulla har Korsnäsaktier att njuta utdelningen av…. Det kostar på att vara ung och modern i världsstaden Paris!
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Idag beger sig Ulla med sina väninnor ut till St. Denis. St. Denis är de franska kungarnas gravkyrka, och här har kungar begravts sedan 900-talet. St. Denis är numera en förstad till Paris. Ulla är mycket förtjust och tycker gravkyrkan är vacker. En grav står tom, anmärker hon hem till mamma Anna – den är för kommande kungar…
På kvällen blir det teater igen. fru Hanström hade fått billiga biljetter genom den svenska legationen, och Ulla går med, trots att hon i förväg inte visste programmet. Men…
”Dock var det så kraftigt att vi reste oss upp mitt i andra akten och gick vår väg.”
Mamma Anna kommenterar i brev senare att hon är bekymrad över vad Ulla ser på bio och teater i Paris. Är det verkligen lämpligt? Men, svarar Ulla, ibland kan man inte välja om man vill hålla sig väl med sina vänner, man måste ju ibland gå på det de vill.
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Idag sitter Ulla i Luxembourgträdgården och skriver brev hem. Hon har ätit färska körsbär till lunch. Efter sin sång- och fransklektion på morgonen har hon tagit med sina skrivsaker till parken. Det är alldeles för härligt väder för att sitta inne, skriver hon. Parken är full av lekande barn, mammor och barnjungfrur. Ulla skriver plikttroget och ofta hem till sina föräldrar och syskon, och ofta blir breven långa. Breven till syskonen finns inte bevarade, vilket är synd, då hon ibland berättar för dem om vad hon gjort och sedan hänvisar hon till de breven när hon skriver till sina föräldrar.
Denna dag är som vanligt för Ulla full av aktiviteter. Hon har redan hunnit med att köpa biljetter på Odéonteatern till en föreställning på fredag.
Theatre L´ Odéon idag
På kvällen blir det middag med Elsa Engvall, som Ulla känner från Stockholm, och en fröken Höglund från Gävle.
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Idag, skriver Ulla hem till sin pappa Erland, har hon varit på Montparnasseteatern. Det är hennes pensionatsfamilj Raynauds som tydligen brukar få gratisbiljetter dit ibland. Och Ulla, som är teaterintresserad hastar dit:
”Det är egentligen en liten busteater, där själva spelet just inte brukar vara så lysande, men igår var det en resande trupp, som var riktigt bra. Stycket gick i den mycket lätta stilen, som för det mesta här, och hette ”Fiffi”.Denna pjäs är världsberömd i Paris, en operett som gått på samma teater i ett streck sedan 1918 över 1000 (tusen) gånger. De försökte ett tag ta upp den på Blancheteatern i Sthlm, men det gick visst inget vidare, och jag säger ingenting om det. Men den var ju rätt rolig, och jag tror vitsarna avlöste varandra slag i slag fast inte jag uppfattade dem.”
Théâtre Montparnasse i Paris är från 1886 och ligger i 14 arrondissementet, inte långt från Ullas pensionat. Troligen har Ulla sett ”Gräfin Fifi”, en operett i tre akter från 1913.
Till mamma Anna skriver hon att hon mycket gärna vill köpa sig en blårävsboa:
”Jag har just starka funderingar på att skaffa mig en blågrå räv, om det inte är alltför ruinerande, men det vore så förfärligt användbart till sommar- och teaterklänningen, promenaddräkt och allt, och tar sig oändligt bra ut.”
Mamma Anna svarar med vändade post:
”Dina Korsnäspengar tyckas sträcka sig duktigt, till både blåräv, kamera och danslektioner; det är ju präktigt.”
är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
är en söndag och Ulla åker med sin väninna från pensionatet Greta Lysander ut till Versailles. De hoppas att denna gång skall fontänerna vara igång, de spelar bara vissa söndagar och förra gången Ulla var där var de avstängda.
På kvällen går flickorna på Folies Bergère, en revy- och kabaréteater med anor från 1860-talet. Den är känd för sin kostymprakt! Sedan några år tillbaka har Folies Bergère en ny regissör, som framför allt fokuserat på nakna, och i alla fall extravagant lättklädda, kvinnor. Om ett par år skall Josephine Baker uppträda i sin ökända banankjol!!! Undrar vad föräldrarna hemma i Gävle tyckte om detta?
