är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag gör Ulla en utflykt tillsammans med Marianne von Dardel, som bor på samma pensionat som hon. Först besöker de Panthéon och besåg Rosseaus och Voltaires gravar. Panthéon byggdes i slutet av 1700-talet, först som en kyrka men blev efter franska revolutionen ett mausoleum. Ulla tyckte det var vackert, men skräpigt där.

Sedan gick de till Saint-Étienne-du-Mont, en kyrka där St Genèvieve helgades – hon lär ha räddat Paris 1914!

Flickorna går sedan till Luxembourgmuseet för att titta på modern konst. Ulla skriver hem att hon tycker de moderna skulpturerna är ”härliga”

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

 ”I tisdags var jag på ett föredrag över Erckmann-Chatrian, men föredragshållaren talade i skägget och var omöjlig att begripa.”

Erkmann-Chatrian utgjorde en författarduo, som idag är helt bortglömd. Émile Erkmann (1822-1899) och Alexandre Chatrian (1826-1890) slog igenom 1859 med romanen ”L´illustre docteur Matthéus”, och kom sedan att tillsammans författa en serie romaner, som framför allt utspelar sig i Alsace.

”Romanerna, som utmärks av en klar form och effektfull handling, ofta förlagd till franska revolutionen och första kejsardömet, röjer genomgående en antiimperialistisk tendens, som efter 1871 tog sig uttryck i antigermanism.”, skriver Wikipaedia.

Flera av deras verk är översatta till svenska.

Efter föreläsningen spelades en scen ur romanen ”L´ ami Fritz” från 1864 upp.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ullas mamma Anna hemma i Gävle skriver till Ulla och är orolig för hennes ”körtlar”. Hon har konsulterat familjens läkare Dr Weibull angående vad som är bäst för Ulla…

 ”Dr. Weibull säger, att körtelsanatorierna ligga vid kusten av Bretagne, men inte menar jag att du skall ligga vid något sådant endast ändå uppe vid kusten och taga salta bad;…”

Från tidigare brev vet vi att Ulla haft problem med sina körtlar, men vad som menas är inte helt klart. Har hon problem med lymfkörtlarna? har hon opererat halsmandlarna?

Mamma Anna tycker i alla fall att Ulla skall resa till kusten för att stärka sig, och säger att det är viktigare med hälsan än med franskan.

Ulla noterar också att mamman inte skriver lika tätt som i början av Ullas vistelse; hon antyder att hon tycker det är lite skönt att inte själv behöva besvara breven i den takt de kommer. det märks också på den mängd brev som finns bevarade. Mot slutet av maj skriver Ulla mindre ofta hem. Mamman är förresten också helt upptagen av familjens årliga flytt ut till Mackmyra.

---

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla besöker ofta Thyra Berg. Det är något oklart hur de träffades, kanske genom Mathilda Hanström, som reser med Ulla ner till Paris.

Thyra Berg (f. 1872) är änka sedan två år tillbaka, då hennes man Edvard Berg avled 1919. De lämnade Sverige 1896, då han skulle arbeta som sjukgymnast i Paris. Paret fick tre barn: Mats (f. 1897), som Ulla säger är flygare och nu vid filmen, Sigurd (f. 1899), som Ulla uppger är med ockupationsstyrkorna i Tyskland, och Greta (f. 1904).

Det verkar nästan som om Ulla tyr sig till Thyra Berg; hon är ju ensam utan sin familj, och det är lätt att glömma bort hur svårt det var att hålla kontakten i en tid då brev tog ett par veckor att få svar på! Thyra Berg ger Ulla råd om det mesta, vad hon skall köpa för kläder och var hon skall tillbringa sommaren. Ulla går på visit hos Bergs, men träffar också Thyra mer informellt. Thyra tar med henne och de andra svenska flickorna på utflykter; hon verkar vara tämligen välbeställd och bor i en lägenhet vid Champs-Elysées.

Ulla verkar inte ha umgåtts särskilt med dottern Greta; hon är ju visserligen tre år yngre, men skulle kunna varit en ingång till att kunna träffa parisiska ungdomar.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag går Ulla för första gången på tre veckor på visit hos Gävlekonstnärinnan Ida Matton. Hon tar emot på lördagar efter klockan fem hemma i sin ateljé. Ulla trivs uppenbarligen hos henne. Denna kväll är en peruansk litteraturkritiker där (dessvärre namnlös), som är mycket intresserad av Mattons konst. Det är uppenbart att Ulla gillar att träffa nya människor från miljöer och länder hon tidigare i Gävle inte haft tillgång till.

På kvällen går hon och väninnorna ut och äter en billig (skriver hon hem) middag och sedan blir det bio.

””Vår gemensamma vän” av Dickens inspelad av svenskar i England. Men det var en genomusel smörja alltihop, som bios för det mesta här. Jag har varit på fyra stycken.”

---

“Vår gemensamma vän” (“Our Mutual Friend”), roman från 1864-1865 av Charles Dickens (1812-1870), filmatiserades på danska ”Vor Faelles Ven” 1921. Det är nog den som Ulla menar.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag skulle Ullas avlägsna släkting Margit Lundeberg kommit till Paris. Av Ullas brev förstår vi att det inte alls var ovanligt att unga bemedlade kvinnor tog sig en tur till Paris! De reste ner med sällskap, bodde på pensionat, gärna med andra svenskor, och umgicks i grupp med svenskor. Det blev en möjlighet att se lite av världen under kontrollerade former innan äktenskap och plikter väntade.

Idag skall Ulla besöka Invaliddomen, eller kanske gå på Salonen. Ullas ganska lösa planer för dagen är ganska befriande. Hon verkar ta dagen som den kommer, utnyttjar vackert väder, men följer med väninnor om de lockar med något spännande.

Invaliddomen byggdes i slutet av 1600-talet som ett sjukhem för sjuka soldater, men kom också att innehålla kända gravvårdar i kapellet. Den mest kända är Napoleons.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Jo då, Ulla håller fast vid sitt beslut att stanna hemma istället för att gå ut och roa sig, trots att väninnorna lockar med biobesök. Hon låter mycket nöjd över detta i sitt brev hem!

Idag har Ulla varit och tittat på gobelänger och hur de vävdes.

Gobelängtillverkningen i Paris uppmärksammades samma år i Sverige med en artikel i tidskriften ”Vetenskap och livet” .

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla skriver hem till mamma Anna i Gävle att ikväll har hon varit hemma tre kvällar i rad!! Det kanske till och med blir en hemmakväll i morgon med! Kanske vill hon lugna mamma lite – Ulla har ju i brev berättat om allt hon gör i Paris, utflykter, visiter, besök på bio, teater, muséer och konserter, besett sevärdheter, danslektioner, sånglektioner hos två lärare…ja, Ulla passar verkligen på att roa sig.

Mamma oroar sig för Ullas hälsa, för hennes ”körtlar” och hennes mage, men också för att Ulla skall var ute på olämpliga utflykter, som till exempel bio. Snart skall dock Ulla börja umgås i konstnärskretser…det torde nog oroa mamma än mer…

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag har Ulla varit ute med fru Berg för att titta på rävboor. Ulla har förut skrivit hem till sin mamma i Gävle, att en sådan längtar hon efter, och den skulle vara mycket praktisk.

 ”Men jag tror de bli för dyra för mig ledsamt nog, för vackra äro de. Men bästa sorten kostar 700 à 800 fr., en antaglig omkring 500 fr. En imiterad 90 fr. men om jag köper en sådan så vill jag kanske aldrig ta den på mig, men jag funderar.”

Den eftertraktade boan för 700 francs skulle idag kosta drygt 5000 kronor…

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

”I måndags hade vi åter fått billiga 2 kr-biljetter på Theatre de l´Oeuvre, som prins Eugen varit med om att grunda. Stycket hette Pècheur de l´Ombre, skrivet av en ung Serman som själv spelade hjälten, det var roligt och spelet utmärkt.”

Teatern, som Ulla nämner, grundades 1896, var känd för att spela moderna pjäser av samtidens författare, som t. ex. Ibsen och Strindberg.

Nu funderar Ulla på sina sommarplaner igen. Kanske skall det bli Grenoble – hon har fått adresser till flera pensionat där och det kommer inte att kosta mer än 15-18 francs per dag. Men nu säger hennes sånglärare madame Evelyn att det är förfärligt hett där på sommaren! Nej, till Trouville, säger madame Evelyn, att hon skall fara. Där kan man bo för 30 francs per dag. Och inte är det så väldigt fashionabelt heller! Och inte behöver Ullas mamma vara orolig att Ulla skulle resa ensam, madame Evelyns mamma skulle kunna ta hand om henne. Men säsongen i Trouville sammanfaller med familjens sommarplaner för Tyrolen. Hur skall hon göra?