är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ikväll går Ulla med sina väninnor på Theatre l´Odéon. Vi vet inte vad de såg, men det måste ju vara en utmaning att se teater på franska, och Ulla är beundransvärd som ofta går på teater. Hon övar ju inte så mycket på sin franska, hon umgås ju bara med svenskar, och lektionerna med pensionatets dotter Mimi blir inte alltid av. Ulla skriver hem till mamma Anna:

”Mina franska språkkunskaper tycker jag tyvärr för nuvarande befinner sig i stillastående och jag har ännu svårt att förstå vad folk säger och att själv säga någonting går långsamt. Men lektioner blir det litet både si och så med, då jag är ute mest hela dagarna och även ofta om kvällarna. Greta och Mippan kom just nu hem från bio, men med en kraftansträngning lyckades jag stålsätta min karaktär och stanna hemma i kväll,…”

Anna var ju själv ute och reste med sin syster Siri 1889, Anna var då 22 och Siri 21 år gamla. De vistades då ett par månader i Lausanne för att lära sig franska. Anna läste senare i livet litteratur på franska, även om hon nog inte hade någon att konversera på franska med.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

………………………………………………………………………………….

Idag har Ulla varit med sin nya väninna Greta Lysander till de stora varuhusen Printemps (öppnat 1865) och La Fayette (öppnat 1895). Det är tur att hon har lite egna pengar, för nu måste hon ekipera sig. Hon känner sig nog lite lantligt klädd:

”Också gå de omkring här utan vantar i promenadklänningar, och jag har också skaffat mig en sådan. Greta var med mig i tisdags som smakråd först på Printemps, som inte föll oss i smaken, och sedan på La Fayette, där jag ekiperade mig från topp till tå d.v.s. skor och strumpor köpte jag sedan i en skoaffär. När jag nu skall vara elegant är jag iförd en hatt som är mörkblå med mörkblått band, så [bild på hatt] mörkblå, rak klänning med stora guld-och himmelsblå broderier, broderat brett skärp, som knyts lätt, ärmen till armbågen, beigefärgade vantar och strumpor i stil med guldet på klänningen, svarta skor i chevrauxlack . Det är verkligen stiligt och chic parisienne.”

Madame Raynaud, som Ulla bor hos, påpekar raskt, till Ullas förtjusning, att den där klänningen kunde hon väl ändå inte haft med hemifrån! I ett senare brev berättar Ulla för mamma att stassen kostade 700 francs, vilket motsvarar ungefär 5 000 kronor idag. Undrar vad mamma Anna hemma i Gävle tänkte om det?

Kanske hade Ulla en klänning liknande den här!

.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag hade Ulla planerat att klara av diverse praktiska göromål, som att gå till banken, till polisen med sitt pass (fast först måste hon ta tre nya foton) och till svenska konsulatet. Just 1921 är det Raoul Nordling som är konsul – han kommer tjugo år senare bli känd för sin insats att tillsammans med Röda Korset befria franska fångar.

Om allt det praktiska blev gjort vet vi ej, men vi, som lever i modernare tider, har nog glömt hur det var att resa om vara tvungen att gå till en lokal bank när man var utomlands! Det fanns inga växlingskontor eller bankomater!

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………………….

Idag har Ulla varit med sin nya vän Greta Lysander på hästkapplöpningar i Long Champs:

”Det var kolossala massor av folk och liv och rörelse och gråt och eld och lågor och vi hade förfärligt roligt.”

Sedan promenerade flickorna hem genom Bois de Bologne ända till Triumfbågen, där den okände soldatens grav nyligen hade invigts. Herrarna tog av sig hattarna och stod andäktiga!

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………..

Ulla har just vaknat sin första dag i Paris, och visst kände hon sig lite vilden och hade hemlängtan, men den försvann snabbt när Greta Lysander, som också bor på pensionatet, kom in och piggade upp henne.

Denna dag har Ulla själv tagit metron in till centrala Paris. Lite svårt var det, skriver hon hem, men konduktören var snäll och hjälpte henne. Ulla skall på visit – visittiden i Paris är kl. 5 – hos Gävlekonstnärinnan Ida Matton. Hon har en ateljé i Paris och tar emot på lördagkvällar. Enkelt möblemang och té kokat på spritkök. Ulla är där med Greta och fru Hanström, som hon reste ner till Paris med, och hon träffar fröknarna Rudbeck, Anna och ”Malla”, som arbetat länge i Paris som sjukgymnaster.

Ida Matton är välkänd i Ullas familj, ursprungligen från Gäcle, men sedan många år bosatt och aktiv som skulptör i Paris. De finns brev mellan Ida Matton och Ullas mamma Anna bevarade.

På kvällen, eftermiddagen hemma på pensionatet, sjunger Ulla lite för pensionatets gäster och sedan spelar de bridge.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

………………………………………………………………………………….

”Nu är jag i den stora världsmetropolen”, skiver Ulla hem den dag hon ankommer till Paris!

Vid stationen blir hon mött av Greta Lysander, som bor på det pensionat Ulla också skall bo på, och Ullas syssling Elsa Olin, som redan varit i Paris ett tag.

Ulla skall bo hos madame Raynaud och hennes familj på Villa Collet 14 i 14 arrondissementet i Paris.

”Villa Collet ligger så långt bort, att den förste chauffören, vi fick tag i inte ville köra oss dit. Raynauds bor i en lustig liten villa, som bestämt inte kunde finnas någon annanstans än i Frankrike. Den är försedd med torn och utsprång här och där, byggd av tegel, inhägnad med grind och allt – jag börjar bli väldigt sömnig – och på den minimala gården en hundkoja med skor i.”

”Och mitt var verkligen litet. En gammal stor säng med sniderier, men antagligen utan resårer, ett nattduksbord, en toalettbyrå med marmorskiva och antik spegel infälld i väggen, ett tvättställ och en stol, se där hela möblemanget. Och mycket mer skulle det just inte heller få rum. Väggarna äro runt om behängda med gamla tryck och kopparstick, för fönstret någonting gobelängartat.”

Efter att ha tvättat av sig resdammet blir det middag och en tur till Louvren för att beskåda Mona Lisa.

åker den 20-åriga Ulla Klingberg iväg till Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

………………………………………………………………………………………

Ulla och hennes förkläde Matilda Hanström anlände igår till Berlin på sin resa till Paris. Under torsdagen hinner de inte så mycket mer än äta lunch på Hotel Kempinski och Ulla köper en liten näsduksväska. Tåget till Paris avgår vid kl 14.00. Ulla är mycket förtjust i tåget, det susar fram genom Tyskland i väldig fart. Hon och Matilda Hanström har en egen sovkupé, och allt är mycket elegant!

åker den 20-åriga Ulla Klingberg iväg till Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever. Här följer nu dagliga blogginlägg om hennes upplevelser i Paris fram till den 26/6.

………………………………………………………………………………………………….

”Nu önskar jag så innerligt och hjärtevarmt, att du måtte få din livstörst och din längtan något stillad därute, och att du måtte få känna livet pulsera fullt och rikt omkring dig.”

Så skriver Ullas mamma Anna den 6/4 1921 till dottern Ulla, som precis lämnat hemstaden Gävle för att med tåg, och förklädet Matilda Hanström, resa till Paris. Mamma är mest orolig för hur det skall vara för Ulla att gå ut ensam i Paris, och ber Ulla lyssna på sysslingen Elsa Olin, som redan är i Paris – hon är ju lite mer världsvan.

Ulla och Matilda Hanström reser med tåget först till Berlin, där hon bor på Hotell Savoy. Hon skriver hem, att av oroligheterna i Berlin såg hon just ingenting, det såg ut som förra gången hon var där. Priserna är dock fabulösa! Ledsamt nog är fru Hanström trött efter resan, så Ulla får också stanna på hotellet…

Eva Andén (1886-1970) blev inte bara Sveriges första kvinnliga advokat, utan även Sofi Fogelmarcks boutredningsman.

Eva Andén föddes i Uppsala och utbildades till jurist där. 1912 fick hon tjänst som tingsnotarie i Falun; kanske var det där hon träffade Sofi, som ju själv bodde där 1912-1918. 1915 tog Eva över Kvinnliga Juristbyrån i Stockholm och när hon invaldes som första kvinna i Sveriges Advokatsamfund 1918, ändrade hon namnet till Eva Andéns advokatbyrå.

1922 har Sofi Fogemarck, då nära 60 år gammal, börjat fundera på sitt testamente. Hon har varit sjuklig genom hel livet; hon samäger dessutom också Strömsta Säteri tillsammans med sin svåger Erland Th. Klingberg. Hon äger ett väsentligt aktiekapital, men har gått i borgen för Mackmyra Sulfit, ett familjeföretag drabbat av den ekonomiska nedgången i samhället. Eva Andén blir Sofis boutredningsman, och sedan Sofi avlidit 1924, kommer Eva Andén att vara ansvarig för att förvalta dödsboet. Det tog, på grund av olika komplikationer, 10 år att reda ut! Så sent som 1937 nämns Eva Andén i ett brev i samband med utbetalningar från dödsboet.

Eva Andén var mycket framgångsrik och ofta anlitad i familjerättsliga fall. Hon hade flera kända klienter, bl a Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren.

Men det finns ytterligare en koppling väd att notera! Evas syster Signe Andén bodde från 1930 i huset på Övre Slottsgatan 8B i Uppsala, det vill säga i samma bostadsrättsförening som Svante bor i nu. Lägenheten är lite annorlunda än de andra i huset – umgängesrummen är mindre och kök och badrum är större!

Eva och hennes syster Signe, deras syster Elsa och föräldrar, ligger alla begravda på Uppsala Gamla kyrkogård, blott ett stenkast från Övre Slottsgatan.

Så här i mars 2021 funderar vi ju alla kring vaccination mot Covid- 19. Vi har levt med en pandemi i över ett år, och massvaccination av befolkning är nog det säkraste sättet att stoppa spridningen. När får vi möjlighet att vaccinera oss? Vilka får först? Skall man vaccinera sig?

Liknande frågor brottas Anna Klingberg med i mars 1917. En smittkoppsutbrott har precis upptäckts i Gävle; en grupp värnpliktiga, som legat vid finska gränsen, har återvänt till staden och ett tjugotal har insjuknat . Anna, som med sina fem barn bor i Falun, skall tillbringa påsken på Mackmyra, en mil från Gävle. Anna skriver till sin man Erland, som är förlagd till gränsen mot Finland under första världskriget, och undrar hur hon skall göra. Barnen (åldrarna 12-21) blev alla omvaccinerade mot smittkopper 1913, men hon själv har inte vaccinerats igen sedan hon var barn på 1870-talet.

Smittkoppar var en mycket farlig och dödlig smitta, som härjade Europa och Sverige, särskilt på 1700-talet. Den hade en dödlighet på 20-30%, och man beräknar att så många som 60 miljoner människor kan ha avlidit av smittkoppor i Europa under 1700-talet. Senast 1904 drabbades Gävle av ett mindre utbrott, då 10 personer avled, och nu var det tydligen dags igen.

Vaccination mot smittkoppor inleddes i Sverige 1801, och blev obligatorisk 1816. I Sverige fortsatte vaccinationen mot sjukdomen fram till 1976. WHO förklarade smittkoppor vara utrotat 1980.

Ja, hur skall Anna göra? Hon själv har vart ordentligt förkyld den senaste månaden och tror inte att hon är frisk nog för en vaccination. Och till råga på allt har hennes söner blivit uppkallade till rektor och där på det starkaste avråtts från att resa till Gävle under påsken. Om de reser ändå, kommer de att sättas under daglig observation i 14 dagar, och till och med förbjudas att gå i skolan under den perioden. Anna ringer upp rektorn och förklarar sin situation – de är ju alla vaccinerade och barnen skall nu äntligen få träffa sin pappa , som reser ner på permission. ”Ja, res då!”, utbrister rektorn till slut.

Vi vet inte om familjen reste, det finns inga bevarade brev från månadskiftet mars-april 1917, men just den frånvaron pekar ju på att de kanske alla sammanstrålade på Mackmyra över påsk.