är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla hade ju planer på att köpa sig en rävboa och hon har varit ute och tittat på sådana med Thyra Berg. Hon har skrivit hem till mamma Anna I Gävle, men tvekat, då rävboor visat sig vara mycket dyra:

”Någon räv har jag inte köpt. De imiterade voro rätt trevliga, men även för ett så oinvigt öga, som mitt var det tydligt, att de voro imiterade. Men eftersom Mamma är nöjd med mig bara jag inte gör något mer ”skamligt” än lägger mig till med en imiterad räv, så skall jag be att få framhålla att Mamma har allt skäl att vara nöjd med sin flicka.”

Ja, mamma oroar sig för sin dotter – det har varit diskutabla bio- och teaterbesök, och så är ju Ulla trots allt ensam i Paris. Ulla, däremot, bekymrar sig för pengar – hon tycker att pengarna bara rinner iväg, och vill visa mamma att hon är ansvarsfull. För moderna ögon verkar inköpet av en ”imiterad räv” som skamligt, något överdrivet. Kanske var det så att man antingen hade en äkta, eller ingen alls.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla skriver hem till mamma Anna i Gävle att hon har haft ständigt återkommande magknip i 14 dagar. Hon tror själv att det kan vara dieten på pensionatet hon bor på – hon tycker konsten försämrats där på sistone – och hon funderar på att flytta till ett annat pensionat. Ja, det blir 200 kronor dyrare men det är ju bättre än att få ”magkatarr”, skriver hon.

Men nu är hon bättre, ont i magen verkar hon ha haft till och från sedan hon anlände i april. Mest längtar hon dock efter att se nya människor omkring sig, så det kanske också är ett skäl till ombytet…

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Nu blir det allt mer tunnsått bland Ullas bekanta i Paris. Ulla själv verkar ha anlänt när säsongen var slut, och de flesta svenska flickor hon umgås med reser nu hem.

Greta Lysander (f. 1899) reser nu hem till Sverige. Hon blev Ullas första vän i Paris, när hon kom i början av april. Greta bodde på samma pensionat som Ulla, hos familjen Raynaud, och hon var till stort stöd den första tiden. Hon hjälpte Ulla att komma till rätta på pensionatet och i Paris, och de tillbringade mycket tid tillsammans med att upptäcka och uppleva Paris. När hon kommer hem har hon lovat att ringa Ullas mamma och hälsa.

Greta reser hem och gifter sig 1923 med Nils Simon Gustaf Hanström, son till Mathilda Hanström, som eskorterade Ulla ner till Paris. De får tvillingarna Per Erik Johan och Carl Gustaf 1926. Greta lever till 1961.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Den 4 juni är en lördag och då går Ulla på visit, som vanligt, hemma hos Gävlekonstnärinnan Ida Matton. Från bevarade brev vet vi att Ida Matton och mamma Anna i Gävle var ytligt bekanta, och innan Ulla skall resa till Paris, skriver Anna till Ida om att Ulla kommer. Ida svarar vänligt, förstås. Det finns också några ytterligare brev mellan dem från tiden efter Ullas Parisresa.

Ulla verkar trivas där i den informella miljön. Hon knyter nya, visserligen svenska, kontakter – det är kontakter inom konstnärskretsar framför allt.

Ida Matton kämpade för att kvinnor skulle ha samma möjligheter att verka som konstnärer och att kunna ställa ut sina verk som män. Hon var ledande inom konststilen ”art noveau”.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag går Ulla och Marianne von Dardel, som bor med henne på samma pensionat, till en konstakademi. Det är fröken Danson, som bett dem komma.

Elsa Danson-Wåghals (1885-1977) är en svensk konstnär och skulptris, som 1921 kommit till Paris för att studera måleri och skulptur. Troligen har Ulla träffat Elsa Danson hemma hos Ida Matton.

”Hon är svenska och arbetar där med skulptur. Hon visade oss omkring i olika salar med paradisklädda modeller och fullt med tecknande artister och det var roligt och intressant.”

”Paradisklädda modeller”???? Ja, nog satte mamma Anna hemma i Gävle morgonkaffet i halsen när hon läste detta! Ulla visar allt större intresse för de konstnärskretsar hon träffar och verkar dessutom ha ett öppet och nyfiket sinne för det som är nytt och spännande.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Nu vill Ulla betyga för sin mamma, att hon visst inte bara går på tarvliga bio- och teaterföreställningar. mamma Anna hemma i Gävle har undrat vad skräp hon egentligen ser!

Jo, Ulla medger att det inte alltid varit så god kvalité, men när väninnorna lockar måste hon ju komma med. Men idag har hon varit på Comédie-Française och sett pjäsen ”Le Passé”.

Det hon troligen såg var ”Le Passé” från 1897 av den franske dramatikern Georges De Porto Riche. Han lär ha varit en av Frankrikes främsta dramaturger, och var, enligt Nordisk familjebok 1915, ”en lidelserna skald”.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ullas mamma Anna hemma i Gävle har nog förstått att Paris nöjen lockar, så hon skriver och berättar om hur mycket roligt det finns att uppleva och vara med om i Gävle. Men Ulla låter sig icke lockas… Hon skriver hem till mamma:

 ”Att Mamma ännu kan hoppas och planera på någonting roligt i Gävle kan inte annat än förvåna mig. Har Mamma redan glömt, huru jag två år förgäves gått och försökt få det drägligt där? Vad Mammas planer beträffar, så låter de ju förtjusande för den oinvigde, men den invigde vet, att det är idel orealiserbara illusioner. För tillfället kan jag inte som motbevis framdra annat, än att Elsa Engwall sade sig om möjligt tänka fara tillbaka till Paris efter jul, men knappast någonting i världen kan förmå att tro att hälften av alla dem, Mamma nämnde, kommer att stanna hemma . Men det värsta är inte detta att Gävle är så kemiskt fritt från nöjen. Det värsta är att i ett evigt enahanda, där jag inte med ljus och lykta kan leta upp någonting att intressera mig för, stannar jag fullkomligt av i utvecklingen. Det skulle vara att helt utplåna mig själv,…”

Ulla slutade skolan 1918, och tillbringade sedan våren 1919, hösten 1919 och våren 1920 i Stockholm. Resten av tiden har hon varit hemma i Gävle och på Mackmyra.

”Det sista året utan mål, utan distraktioner, som man med litet god vilja kunnat låta dupera sig av och tro att allt var i sin ordning, var alltför outhärdligt för att man skulle vilja upprepa det. Och värre skulle det bli att känna huru alltmer av en dyrbar och oersättlig tid bara försvinner.”

Ja, här anar vi en rastlös längtande själ… hur skall det gå?

---