är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla hade ju planer på att köpa sig en rävboa och hon har varit ute och tittat på sådana med Thyra Berg. Hon har skrivit hem till mamma Anna I Gävle, men tvekat, då rävboor visat sig vara mycket dyra:

”Någon räv har jag inte köpt. De imiterade voro rätt trevliga, men även för ett så oinvigt öga, som mitt var det tydligt, att de voro imiterade. Men eftersom Mamma är nöjd med mig bara jag inte gör något mer ”skamligt” än lägger mig till med en imiterad räv, så skall jag be att få framhålla att Mamma har allt skäl att vara nöjd med sin flicka.”

Ja, mamma oroar sig för sin dotter – det har varit diskutabla bio- och teaterbesök, och så är ju Ulla trots allt ensam i Paris. Ulla, däremot, bekymrar sig för pengar – hon tycker att pengarna bara rinner iväg, och vill visa mamma att hon är ansvarsfull. För moderna ögon verkar inköpet av en ”imiterad räv” som skamligt, något överdrivet. Kanske var det så att man antingen hade en äkta, eller ingen alls.