är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ullas mamma Anna hemma i Gävle har nog förstått att Paris nöjen lockar, så hon skriver och berättar om hur mycket roligt det finns att uppleva och vara med om i Gävle. Men Ulla låter sig icke lockas… Hon skriver hem till mamma:

 ”Att Mamma ännu kan hoppas och planera på någonting roligt i Gävle kan inte annat än förvåna mig. Har Mamma redan glömt, huru jag två år förgäves gått och försökt få det drägligt där? Vad Mammas planer beträffar, så låter de ju förtjusande för den oinvigde, men den invigde vet, att det är idel orealiserbara illusioner. För tillfället kan jag inte som motbevis framdra annat, än att Elsa Engwall sade sig om möjligt tänka fara tillbaka till Paris efter jul, men knappast någonting i världen kan förmå att tro att hälften av alla dem, Mamma nämnde, kommer att stanna hemma . Men det värsta är inte detta att Gävle är så kemiskt fritt från nöjen. Det värsta är att i ett evigt enahanda, där jag inte med ljus och lykta kan leta upp någonting att intressera mig för, stannar jag fullkomligt av i utvecklingen. Det skulle vara att helt utplåna mig själv,…”

Ulla slutade skolan 1918, och tillbringade sedan våren 1919, hösten 1919 och våren 1920 i Stockholm. Resten av tiden har hon varit hemma i Gävle och på Mackmyra.

”Det sista året utan mål, utan distraktioner, som man med litet god vilja kunnat låta dupera sig av och tro att allt var i sin ordning, var alltför outhärdligt för att man skulle vilja upprepa det. Och värre skulle det bli att känna huru alltmer av en dyrbar och oersättlig tid bara försvinner.”

Ja, här anar vi en rastlös längtande själ… hur skall det gå?

---