I brev hem från 1870-80-talet hälsar alltid Anna Fogelmarck till ”Tant Lina”. Vem är då denna ”Tant Lina”?

I en familj där det var vanligt och självklart att alla var med – man hade ju plats för alla på Vall, Mackmyra och Forsbacka – förkommer ofta ”Tant Lina” i familjekretsen. Hon omnämns ofta när det kommer till familjehögtider och är ibland med familjens kvinnor när de är på resa till västkusten. Hon verkar ha haft en självklar plats i familjen!

Lina Ekstedt föddes denna dag för 200 år sedan. Hennes liv kom att innehålla flera dramatiska vändningar; hennes far mördades när hon var 13, och hon kom då att omhändertas av grosshandlare Elfbrink och hans familj. Tycke uppstod mellan henne och sonen Daniel Elfbrink, men hans mamma motsatte sig gifte. Efter hennes död var det så dags för bröllop 1846 – men då avlider Daniel på deras första lysningssöndag.

Lina ärver Daniel, då han testamenterade i stort sett allt till Lina. Lina behöll huset i Gävle och en ansenlig summa pengar, men avstod resten till sin svåger Wilhelm Elfbrink. Nu följde många ensamma och förmögna år för Lina!

Men 1867 gifter hon sig, vid 46 års ålder, med tilltänkte svågern Wilhelm Elfbrink, själv änkling. Husen de äger i Gävle brinner upp i den stora stadsbranden 1869 och Wilhelm själv avlider 1870.

Sedan 1874 bor Maria ”Mia” Thomée hos Lina. Hon är kusin med Wilhelms döttrar, och har blivit just blivit föräldralös. Hon blir kvar hos Lina till 1892, då hon gifte sig.

Linas liv utspelar sig i Gävle och det är där hon avlider 1904, 82 år gammal. I vår tid hålls Linas minne levande; hennes livshistoria rymmer både sorg och glädje, tragik och oväntade vändningar!

För mer detaljer, se sidan Lina Ekstedt, gift Elfbrink.

Lyssna gärna till Eva Klingbergs dramatiserade berättelse om Linas liv:

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla har idag varit i svenska kyrkan på gudstjänst (det gör nog mamma Anna hemma i Gävle glad – hon har till och från nämnt det i brev till sin dotter):

”…organisten är härlig, men predikanten mindre härlig,…”

Nästa söndag funderar hon på att gå på en katolsk gudstjänst, kanske i Madeleinekyrkan eller Notre-Dame. En sväng till Skandinaviska föreningens stånd på välgörenhetsförsäljningen blev det också.

…………………………………………………………………………………………..

På kvällen skriver hon ett brev hem till sin pappa Erland – det är också det sista bevarade brevet som finns kvar om Ullas vistelse i Paris. Ullas plan var att semestra i juli , kanske i Tyrolen eller Schweiz, med familjen, och sedan resa till Tour i Loire under augusti. Hon vill sedan återvända till Paris under hösten, komma hem till jul och sedan flytta till Stockholm. Hon längtar efter en egen bostad och vill försöka hitta en arbete.

Det blev en resa till Schweiz med familjen under juli (det är oklart när Ulla lämnar Paris), men under vistelsen i Wengen insjuknar Ulla i vad som skall visa sig vara tarmtuberkulos. I ett brev daterat 22/7 1921 i Wengen berättar hon för pappa att hon nu mår lite bättre, men är fortfarande svag.

Av brevet framgår att Ulla inte återvänder till Frankrike, som planen var, utan skall nu istället följa med familjen hem till Gävle. De anländer troligtvis dit den 26/7 eller 27/7. Ulla tillbringar sedan vintern 1921-1922 på Sofiahemmet i Stockholm, där hon behandlas av Oscar Olin. Våren och sommaren 1922 är hon på Romanäs sanatorium utanför Tranås, och från hösten 1922 vårdas hon i hemmet.

Ulla avlider den 8/7 1923, 22 år gammal, utan att en enda av hennes framtidsplaner kommit att realiseras. Ullas syskonbarn berättar att det, av naturliga skäl, talades mycket lite om Ulla under deras uppväxt. Nu är en viktig och spännande del av Ullas liv återberättad.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Tillsammans med Marianne von Dardel har Ulla idag varit på en ”vente de charité”, någon slags välgörenhetsförsäljning, där Skandinaviska föreningen tydligen har två stånd.

Ulla verkar inte överförtjust, men säger i ett brev hem att hon hjälpt till med att ta ett gruppfoto av de svenska representanterna, som tydligen skall publiceras i någon svensk tidning. Ulla skall bära en blågul rosett, skriver hon.

Marianne von Dardel, kusin med den kände målaren Nils von Dardel, återvänder senare till Sverige och gifter sig 1926 med löjtnanten i flottan Nils Rundquist. Tillsammans får de fyra barn: Mary-Ann (f. 1927), Alexandra (f. 1930), Carl Wilhelm (f. 1933) och Erik (f.1947). Nils står som direktör senare och familjen bor i Djursholm. Paret skiljer sig 1965 och Marianne avlider 1979.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla har idag varit tillbaka på en konstakademi där Elsa Danson-Wåghals håller på att färdigställa en byst av Ulla. Elsa studerar skulptur i Paris.

”I fredags var läraren på akademien där och bedömde min byst som dock ännu inte är färdig. Hon tyckte den var ganska intressant, men påpekade en hel del detaljfel. Själv har jag ju svårt att bedöma om den är bra eller inte, men frkn Danson påstår att jag är större i verkligheten.”

Det finns inga uppgifter om vart denna byst tagit vägen efter att den färdigställts.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Det är midsommarafton och Skandinaviska föreningen i Paris passar på att fira. Ulla går dit med Ca Delin, som hon känner från Gävle och som senare gifter sig Matton, och Marga Harling, också från Gävle. Ulla har ju på sistone umgåtts mer på Skandinaviska föreningen – det verkar vara tätt med bekanta där! Men Ca Delin skall, som så många andra redan gjort, fara hem i veckan.

Ulla är annars ganska kritisk när det gäller Skandinaviska föreningen; visserligen finns där alla möjliga människor ”…och även några skandinaver”. Men annars, skriver hon hem, ”…är skan. fören. ingenting att hurra för. ”

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla skriver nu hen till pappa Erland, att hon…

”…har annars nästan kommit mig av med att springa omkring och bese…”

Hon har ju varit upptagen av att posera för sin byst för Elsa Danson-Wåghals, och det verkar också vara ganska varmt i Paris. Det kanske minskar Ullas lust att turista. Många av hennes Parisväninnor har rest hem, men Ulla tvekar inte att besöka sevärdheter själv.

Men nu måste hon se Notre-Dame ordentligt. Hon har varit där en gång tidigare, och tyckte det yttre var ”förtjusande”, men det inre förstod hon sig inte på.

”… ty när jag var i den för en liten tid sedan, kunde jag omöjligt falla i extas, när jag kom in,…”

Notre-Dame blev klart år 1345 och är nu ett självklart turistmål i Paris. Kyrkan fick status som världsarv av UNESCO 1991, och 2019 föröddes den av en stor brand.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla besöker Musée Cluny, som innehåller lämningar av ett romersk bad och som under medeltiden var en bostad för en abbott. Muséet är mest känt för de sex tapeter från 1500, som kallas ”Damen och enhörningen”.

Ulla skriver ingenting om vad hon ser på muséet eller vad hon tycker om det. Det är svårt att avgöra om hon varierar vad hon skriver beroende på mottagaren ( i det här faller pappa Erland), eller om hon helt enkelt bara avverkar den ena sevärdheten efter den andra. Att Ulla har ett stort intresse för olika typer av kultur är ju uppenbart i alla fall. Under sin tid i Paris har hon besökt många muséer, kyrkor och sevärdheter, konserter, bio- och teaterföreställningar.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla skriver hem till pappa Erland att hon riktigt avundas honom, när han i brev till henne skriver att han badat. Famljens sommarboende på Mackmyra erbjuder goda badmöjligheter.

 ”Det enda jag får av den varan här är ett svettdito.”

Det börjar bli riktigt varmt i Paris, och Ulla skriver att det skall bli skönt att lämna Paris för den skull.

Kanske juni 1921 var ovanligt varmt, för rent temperaturmässigt är genomsnittstemperaturen på dagen i Paris bara strax över +20 i juni.

Några nya kläder har Ulla inte nämnt sedan hon beslutade att inte köpa den där silverrävsboan. Kanske hon såg andra kvinnor i Paris med dessa sommarklänningar:

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla skriver hem och berättar…

” Vi voro i går bjudna på té dit ”avec quelques amies”. Fruar i långa banor sutto i en vid ring mitt på golvet i den eleganta salongen och det pratades för full maskin. Det var dock en mycket musikalisk samling. En flicka och en fru turades om att sjunga, båda salongsvackert, två unga flickor spelade fiol, varav en hänförande. På ackompanjetriser led det ingen brist. När téet kom – som denna gång utgjordes av öl och saft – bjöds omkring småbröd och konfekt i oändlighet på små fat. Döttrarna voro outtröttliga i att bjuda omkring. Över det hela en fullkomligt annan sfär än hos Raynards, vilket dock inte hindrar, att det går kanske otroligt enkelt till i vardagslag. En av gästerna, en tjock ung mamma, kom upp och koketterade med sin 18 månaders pojke, som kysste på hand när man hälsade!”

Var Ulla är på tébjudning framgår inte; kanske är det hos den familj med ett slott i Tour i Loire, dit hon skall resa på sommarviste den 8/7 . Miljön på tébjudningen påminner nog om vad hon är van vid hemifrån: musik, spirituell konversation och så många kvinnor, förstås! Ulla mamma Anna har ju undrat hur det är på Ullas pensionat, då mannen i familjen, Ernest Raynaud, ju är en publicerad poet, och då är väl samtalen lärda och intressanta, eller hur? De verkar inte har varit det, enligt Ulla, och hon har flera gånger uttryck att hon tycker illa om Raynaud. Nej, det här verkar vara en miljö hon längtat efter.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ytterligare en dag med tennis för Ulla!

Tennis kom på 1880-talet att bli en stor sport för kvinnor, visserligen spelade de med långa kjolar och korsetter, och bara med andra damer, men sportens popularitet var ett led i en allmän frigörelse för kvinnor och ett ökat intresse för ett hälsosammare liv. Ulla moster Siri Gripensvärd spelade t.ex. tennis. Den vita tennisdräkten var en social markör, det var ju naturligtvis bara de förmögna och privilegierade som kunde spela tennis.

1905 kavlade en kvinnlig tennisspelare upp ärmarna i Wimbledon, till allas förskräckelse, men det var inte förrän 1921 som tennismodet för kvinnor kom att bli mer anpassat till vad sporten behövde.

På kvällen går Ulla på té dancante, och hon skriver lugnande hem till mamma:

”…och det var ingenting farligt. Folk brukar gå dit.”