är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Den 20 april skriver mamma Anna hemma i Gävle ett lite oroligt brev till Ulla i Paris. Ulla har nämnt att hon haft ont i magen, och mamma tror att det kan bero på att hon förkylt sig i den nya promenadklänning hon köpt i Paris. ”…jag tycker, att om det är kallt, skulle du kunna hava din Shetlandströja under den om du kavlar upp ärmarna; köp annars en ylletröja utan ärmar, om du behöver den.”, skriver mamma Anna.

Ulla har tidigare nämnt något om att åka till Bretagne på sommaren – bra, tycker mamma, ”det behöver ju inte skada, att du också där får öka din svenska bekantskapskrets något; det kanske du i längden har allra mest nytta av; du tycker ju alltid, du känner så litet folk här hemma.” Men så måste hon nämna Ullas körtlar, som hon opererat, och hennes känsliga mage….kanske skulle man ändå fråga Dr. Weibull hemma i Gävle, som behandlat Ulla, om salta bad är bra? Ja, mamma Anna oroar sig förstås, det finns ju varken e-post, sms eller zoom att kommunicera med!

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………………

Idag är det dags för Ullas andra sånglektion för Boyer. Om honom vet vi egentligen ingenting. Denna dag presenterar han henne för mademoiselle Evelyn, (som har guldarmband om handleden!), som skall hjälpa Ulla med Boyers sångmetod och ackompanjera henne. Ulla skall också ta separata lektioner för henne för 10 francs lektionen. ”Evelyn anser franska sångskolan ligga emellan tyska, som går nedåt magen, och italienska som går längst upp i huvudknoppen.”, skriver Ulla hem till mamma.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

………………………………………………………….

Ulla tillbringar sin vistelse i Paris på Villa Collet 14 i 14 arrondissementet i Paris.

Rummen hyrs ut av Madame Raynaud, som ”far omkring som ett litet solsken och vet inte hur väl hon vill en. Hon är söt och fin och poetisk till utseendet”, medan Monsieur Raynaud ”däremot, poeten, tjock och ful med hängande mustacher, dinerar med mössa på sig och är vad det yttre beträffar i högsta grad opoetisk. Men han är nog hygglig också tror jag. Men vi hade nästan omöjligt att förstå varandra. Han talar otydligt och har själv svårt att höra…” Herrn i huset, Ernest, är mycket riktigt en poet, med flera utgivna diktverk, men arbetar just nu som polis i arrondissementet.

Ulla återkommer ofta till honom i sina brev hem:

”Monsieur poeten är rent ut obehaglig. Sjaskig och lufsig, halsen ofta inlindad i en gredelin kofta, smutsiga händer och hemska naglar, sörplar i sig maten som en gris, ryter som ett lejon (beroende på dövheten, varför det vare honom ursäktat) när han talar, och har då alltid någonting genomgående enfaldigt att säga. Ingen människa i världen kan inbilla mig att denna tölp, som i vårt fina Sverige skulle tagas för en arbetare, har den mista gnista av geni i kroppen, om han också, för all del, ofta gör sitt bästa att vara vänlig.”

---

Nåja, om det är hela sanningen går ju inte att säga, kanske säger Ullas beskrivning av Monsieur Raynaud mer om henne än om honom.

---

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………

Lite dyster är allt Ulla för att säsongen i Paris verkar vara över. Ulla tycker mycket om fest och dans, men hon konstaterar i ett brev hem till mamma att:”men överallt här i världen så fordras det, för att man skall kunna roa sig, att man har en vidsträckt bekantskapskrets.” Ullas kontakter i Paris anger alla, att nu har alla rest och lämnat stan, säsongen är ju över.

Ulla hör om andra pensionat, där hennes Parisväninnor bott, att där hade man ”gräsligt roligt”, det var dans och musik; på ett av pensionatet var det tydligen alltid roligt, ”men enbart svenskt umgänge och bara, bara svenska.”

Ja, trots att Ulla nu är i sitt efterlängtade Paris, är hon nog lite besviken över att umgängeslivet inte är vidlyftigare, roligare och mer frekvent.

Men hon tog sig till Louvren, och skriver hem till pappa:

”I dag har jag bildat min själ på Louvren, som skulle ta en livstid att lära sig ordentligt. Nationalmuseum hemma verkar rätt miniatur i jämförelse därmed. Särskilt på söndagarna är museet synnerligen frekventerat, och människomassorna strömma.”

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………………………….

Den 16 april är en lördag och då är det återigen dags för Ulla att avlägga en visit hemma hos Gävlekonstnärinnan Ida Matton. Före resan skriver Ullas mamma Anna vid flera tillfällen till Ida Matton, de kände varandra från Idas tid i Gävle. De breven finns idag bevarade på universitetsbiblioteket i Uppsala.

Ida Matton är främst en skulptris och är nog den som senare komer att introducera Ulla i konstnärskretsar, där Ulla själv gör ett försök att skulptera.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag skall Ulla ta sin första sånglektion för Boyer, Hon har tidigare studerat sång och piano i Gävle, och under sin vistelse i Stockholm 1919-1920 studerade hon sång för Dramatens sångpedagog Karl Nygren. Sången är ju en av anledningarna till att hon velat komma till Paris.

På kvällen går hon på bio och ser ”Le Rêve”, baserad på en roman av Emile Zola.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………………..

Idag skulle Ulla gått på sin första sånglektion – det är ju ett av skälen till att hon är i Paris, hon vill ju studera sång. Men ”centralen krånglar”, en omskrivning för magen, och hon stannar hemma. Just magproblem kommer att bli ett återkommande kapitel för Ulla. Hon nämner att hon är ovan vid maten, kanske kan det bero på det?

Men hon har också börjat ta fransklektioner hos Mimi Raynaud, dotter till pensionatsvärdinnan. Ulla får en lektion om dagen för 150 kr. per månad (ungefär 1 100 kr. idag). Mimi undervisar mycket bra, tycker Ulla.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ikväll går Ulla med sina väninnor på Theatre l´Odéon. Vi vet inte vad de såg, men det måste ju vara en utmaning att se teater på franska, och Ulla är beundransvärd som ofta går på teater. Hon övar ju inte så mycket på sin franska, hon umgås ju bara med svenskar, och lektionerna med pensionatets dotter Mimi blir inte alltid av. Ulla skriver hem till mamma Anna:

”Mina franska språkkunskaper tycker jag tyvärr för nuvarande befinner sig i stillastående och jag har ännu svårt att förstå vad folk säger och att själv säga någonting går långsamt. Men lektioner blir det litet både si och så med, då jag är ute mest hela dagarna och även ofta om kvällarna. Greta och Mippan kom just nu hem från bio, men med en kraftansträngning lyckades jag stålsätta min karaktär och stanna hemma i kväll,…”

Anna var ju själv ute och reste med sin syster Siri 1889, Anna var då 22 och Siri 21 år gamla. De vistades då ett par månader i Lausanne för att lära sig franska. Anna läste senare i livet litteratur på franska, även om hon nog inte hade någon att konversera på franska med.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

………………………………………………………………………………….

Idag har Ulla varit med sin nya väninna Greta Lysander till de stora varuhusen Printemps (öppnat 1865) och La Fayette (öppnat 1895). Det är tur att hon har lite egna pengar, för nu måste hon ekipera sig. Hon känner sig nog lite lantligt klädd:

”Också gå de omkring här utan vantar i promenadklänningar, och jag har också skaffat mig en sådan. Greta var med mig i tisdags som smakråd först på Printemps, som inte föll oss i smaken, och sedan på La Fayette, där jag ekiperade mig från topp till tå d.v.s. skor och strumpor köpte jag sedan i en skoaffär. När jag nu skall vara elegant är jag iförd en hatt som är mörkblå med mörkblått band, så [bild på hatt] mörkblå, rak klänning med stora guld-och himmelsblå broderier, broderat brett skärp, som knyts lätt, ärmen till armbågen, beigefärgade vantar och strumpor i stil med guldet på klänningen, svarta skor i chevrauxlack . Det är verkligen stiligt och chic parisienne.”

Madame Raynaud, som Ulla bor hos, påpekar raskt, till Ullas förtjusning, att den där klänningen kunde hon väl ändå inte haft med hemifrån! I ett senare brev berättar Ulla för mamma att stassen kostade 700 francs, vilket motsvarar ungefär 5 000 kronor idag. Undrar vad mamma Anna hemma i Gävle tänkte om det?

Kanske hade Ulla en klänning liknande den här!

---

.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag hade Ulla planerat att klara av diverse praktiska göromål, som att gå till banken, till polisen med sitt pass (fast först måste hon ta tre nya foton) och till svenska konsulatet. Just 1921 är det Raoul Nordling som är konsul – han kommer tjugo år senare bli känd för sin insats att tillsammans med Röda Korset befria franska fångar.

Om allt det praktiska blev gjort vet vi ej, men vi, som lever i modernare tider, har nog glömt hur det var att resa om vara tvungen att gå till en lokal bank när man var utomlands! Det fanns inga växlingskontor eller bankomater!