är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Och Ulla har ont i magen igen. ”Jag vet inte om det kan vara någonting i maten, som inte är bra, fast den annars är närande och kraftig och rätt så smaklig fast enformig – förskräckligt…”, skriver hon hem. Ett annat hälsobekymmer är hennes halsmandlar: ”Mina körtlar har jag förfärligt svårt att yttra mig om, det är så svårt att förstå sig på dem. Men det förefaller som om de vore sig lika tycker jag, utom att såren synas vara ordentligt läkta lyckligtvis. Hoppas de inte spricka upp igen, som i julas.”

Ulla har tillbringat en stund i Champs-Elysées-parken, där hon helt plötsligt blir igenkänd av ännu en väninna från Stockholmstiden, Elsa Engwall. Hon var mycket vänlig, skriver Ulla, och frågade om vi kunde dricka té om måndag. Paris verkar verkligen vara en plats dit unga damer kunde resa för lite kultur och bildning på 1920-talet.