är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
………………………………………………………….
Ulla tillbringar sin vistelse i Paris på Villa Collet 14 i 14 arrondissementet i Paris.
Rummen hyrs ut av Madame Raynaud, som ”far omkring som ett litet solsken och vet inte hur väl hon vill en. Hon är söt och fin och poetisk till utseendet”, medan Monsieur Raynaud ”däremot, poeten, tjock och ful med hängande mustacher, dinerar med mössa på sig och är vad det yttre beträffar i högsta grad opoetisk. Men han är nog hygglig också tror jag. Men vi hade nästan omöjligt att förstå varandra. Han talar otydligt och har själv svårt att höra…” Herrn i huset, Ernest, är mycket riktigt en poet, med flera utgivna diktverk, men arbetar just nu som polis i arrondissementet.
Ulla återkommer ofta till honom i sina brev hem:
”Monsieur poeten är rent ut obehaglig. Sjaskig och lufsig, halsen ofta inlindad i en gredelin kofta, smutsiga händer och hemska naglar, sörplar i sig maten som en gris, ryter som ett lejon (beroende på dövheten, varför det vare honom ursäktat) när han talar, och har då alltid någonting genomgående enfaldigt att säga. Ingen människa i världen kan inbilla mig att denna tölp, som i vårt fina Sverige skulle tagas för en arbetare, har den mista gnista av geni i kroppen, om han också, för all del, ofta gör sitt bästa att vara vänlig.”
Nåja, om det är hela sanningen går ju inte att säga, kanske säger Ullas beskrivning av Monsieur Raynaud mer om henne än om honom.