är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………

Lite dyster är allt Ulla för att säsongen i Paris verkar vara över. Ulla tycker mycket om fest och dans, men hon konstaterar i ett brev hem till mamma att:”men överallt här i världen så fordras det, för att man skall kunna roa sig, att man har en vidsträckt bekantskapskrets.” Ullas kontakter i Paris anger alla, att nu har alla rest och lämnat stan, säsongen är ju över.

Ulla hör om andra pensionat, där hennes Parisväninnor bott, att där hade man ”gräsligt roligt”, det var dans och musik; på ett av pensionatet var det tydligen alltid roligt, ”men enbart svenskt umgänge och bara, bara svenska.”

Ja, trots att Ulla nu är i sitt efterlängtade Paris, är hon nog lite besviken över att umgängeslivet inte är vidlyftigare, roligare och mer frekvent.

Men hon tog sig till Louvren, och skriver hem till pappa:

”I dag har jag bildat min själ på Louvren, som skulle ta en livstid att lära sig ordentligt. Nationalmuseum hemma verkar rätt miniatur i jämförelse därmed. Särskilt på söndagarna är museet synnerligen frekventerat, och människomassorna strömma.”