är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ikväll går Ulla med sina väninnor på Theatre l´Odéon. Vi vet inte vad de såg, men det måste ju vara en utmaning att se teater på franska, och Ulla är beundransvärd som ofta går på teater. Hon övar ju inte så mycket på sin franska, hon umgås ju bara med svenskar, och lektionerna med pensionatets dotter Mimi blir inte alltid av. Ulla skriver hem till mamma Anna:

”Mina franska språkkunskaper tycker jag tyvärr för nuvarande befinner sig i stillastående och jag har ännu svårt att förstå vad folk säger och att själv säga någonting går långsamt. Men lektioner blir det litet både si och så med, då jag är ute mest hela dagarna och även ofta om kvällarna. Greta och Mippan kom just nu hem från bio, men med en kraftansträngning lyckades jag stålsätta min karaktär och stanna hemma i kväll,…”

Anna var ju själv ute och reste med sin syster Siri 1889, Anna var då 22 och Siri 21 år gamla. De vistades då ett par månader i Lausanne för att lära sig franska. Anna läste senare i livet litteratur på franska, även om hon nog inte hade någon att konversera på franska med.