är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla har ju gjort en del bekantskaper under sina tre veckor i Paris. Thyra Berg och Ida Matton är lite äldre kvinnor, medan Greta Lysander och fröken Jansson är jämnåriga. Nu flyttar Marianne von Dardel (f. 1902), kallad ”Mippan”, in på Ullas pensionat. Hon är dotter till en överste i Örebro och har gått på flickpension i Schweiz. Ulla tycker att hon är söt, nätt och behändig. I Paris finns ju också Elsa Engwall och Rut Ekstrand, Ullas vänner från Stockholm, och Ullas syssling Elsa Olin.

Men hon lär ju knappast ha lärt sig så mycket franska av att umgås med svenskar! Och var skulle hon förresten kunnat träffa trevliga franska ungdomar? För en ung kvinna på 1920-talet fanns nog inte så många möjligheter att hitta jämnåriga fransmän att umgås med. Den enda unga parisare hon känner är pensionatets dotter Mimi, men hon verkar fullt upptagen med sin fästman.

I dag har Ulla påbörjat sina danslektioner. Vi vet från tidigare brev att hon älskade att dansa och under sin tid i Stockholm tillhörde hon en dansklubb. Det är knappast troligt att Ulla hade en ultramodern dansklänning, en sådan där med byxor så att det skulle gå extra lätt att dansa!

Denna dag hinner Ulla också med ett teaterbesök på ”Le Chausseur de chez Maxim” av Yves Mirande (1876-1957). Den hade premiär på Palais-Royale Theatre i december 1920.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Nu borde Ulla ha fått sin mamma Annas brev om familjens sommarplaner. Kanske är Anna orolig för Ullas mage, som verkar ge Ulla bekymmer, kanske anar hon att hennes dotter är på väg bort ifrån henne. Ulla berättar i brev om sina tankar på sommaren. Än är det att vara inackorderad hos en markisfamilj i Bretagne, än är det att följa med Thyra Berg, som hon lärt känna i Paris, och hennes familj till Dieppe. Ingetdera tycker Ulla egentligen är spännande nog. Det är nog ”tämligen enkel publik har jag hört” där.

Mamma Anna föreslår att Ulla skall semestara med familjen i Tyrolen. Generöst skriver hon till Ulla:

”Du skall väl först stadna i Paris, så länge du kan få sånglektioner, om du finner dem bra, men sedan undrar jag, om du tycker, det kunde vara trevligt att först ligga vid franska kusten någon månad och sedan möjligen stöta till oss i Tyskland och följa oss till Tyrolen, sedan kunde du ju följa oss hem eller vända tillbaka till Frankrike, allt efter som håg och förstånd bjuda.”

I nästa stycke utgjuter hon sig över hur spännande sällskapslivet är i Gävle. Det är en tvistefråga mellan mor och dotter, som kommer att dyka upp vid flera tillfällen i breven till och från Paris.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Nu börjar Ulla ha lite dåligt samvete för att pengarna rullar så fort. Hon skriver hem till mamma Anna i Gävle:

 ”Men pengarna rulla med en otrolig fart på ett oroväckande sätt. Det är som trolleri, men mina sånglektioner sluka ju åtskilligt förstås – med noter och ackompanjemang nära 600 fr. i månaden. Det är verkligen kraftigt, men det är väl knappast någonting att göra åt, eller hur?”

Ulla har egna pengar och aktieutdelning på Korsnäsaktier, men trots det försvinner pengarna fort. Hon har ju unnat sig lite kläder, och längre fram skriver hon hem att hon funderar på att skaffa sig en kamera. Men hon har råd att stanna kvar i Paris och funderar nu på sina sommarplaner.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag var det meningen att Ullas syssling Sigrid Müntzing skulle komma till Paris på en veckas vistelse. Sigrid (f. 1899) och Ulla blev mycket goda vänner under Ullas vistelse i Stockholm 1919-1920. De umgicks mycket och Ullas faster Marie-Louise (”Missen”) hade ett gästfritt öppet hem.

Nu skriver Sigrid till Ulla och säger att mamman slagit sin resa ut hågen och funderar på något på svenska västkusten istället. Kanske kan de ses i Paris till hösten? Sigrid verkar inte få eller kunna resa själv, som Ulla gjort.

Idag åker Ulla med Greta Lysander till Malmaison – ett slott som kejsarinnan Josephine bodde i cirka 15 km utanför Paris centrum. Där kan man t.ex. se Napoleons bibliotek och arbetsrum, Josephines kaross, klädräkningar och sovrum.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Från ett brev daterat den 23/4 hem till mamma Anna i Gävle vet vi att Ulla denna dag skulle på mottagning hos ”kineserna”! Nästa brev är daterat den 2/5 och nämner inte dessa kineser, så vi vet just inte var hon var eller vad hon gjorde.

Däremot vet att hon just de här dagarna ekiperar sig. Den 12/4 köpte hon ju en promenadklänning – och mamma bekymrar sig för att hon skall förkyla sig i den – men nu blir det en promenaddräkt:

”Jag har nu skaffat mig en promenaddräkt, tailormade, som är sista modet, färdigsydd. Den är mycket mörk, nästan svart, så jag tänker ha den i vinter också, är det inte förståndigt så säg?  Priset 525 fr + 15 fr. i ändring.”

Omräknat i nutida pengar torde det bli omkring 3500 kronor! Ulla rapporterar ju lydigt hem att hon kostat på sig, och lägger till att den går att använda senare också.

Och så har hon köpte en kombinerad teater-sommarklänning:

”Så har jag skaffat mig en kombinerad teater- och sommar klänning i foularsiden. Den kostade ursprungligen 500 fr. men tack vare ett hål mitt fram har jag fått den för 200. Den har långa ärmar, plisserad kjol, är svart med vita fält där svarta elefanter promenera omkring. Hålet mitt fram har jag låtit gömma under en elefantbit.”

Kanske såg den ut så här:

---

Man kan ju undra vad mamma tänkte om längden och brist på korsett! Mamma svarar i brev från den 10/5: ”Nu är du bestämt rätt välförsedd med kläder, vilket ju är rätt skönt.” Det är fru Berg, som hjälper Ulla med inköpen.

Intressant nog har ingen idag någon promenaddräkt/-klänning eller teaterklänning!

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Brev från mamma Anna hemma i Gävle. Hur går det med sången, undrar mamma: ”Sjunger du över hos Raynauds och ackompagneras du där av Mr Fraser?”

Mr. Fraser är en engelsman, som bor hos Raynauds. Han är förlovad med husets dotter Mimi: ”…husets gamle ungkarl, fin och hygglig, ackompanjerar mig mycket bra, oaktat han är engelsman.” Han är läkare, och gör ingen som helst ansats, enligt Ulla, till att lära sig franska.

Mamma Anna är förstås nöjd att Ulla hamnat i ett bildat hem, herrn i huset är ju en publicerad poet!! ”Vad skriver Mr Raynaud? Har du läst något, som han skrivit?  Där i familjen borde det väl konverseras om litteratur och författare; göra de det? Föres där någon snillrik konversation?”

Ulla verkar inte tycka att det förs någon snillrik konversation på pensionatet, och gör det det, så förs den på franska, och då kan hon knappast följa med i samtalet.

Ulla nämner hem i brev att hon denna dag skall gå på en mottagning hos ”kineserna”. Det finns ingen uppföljande beskrivning av vad eller vilka de kan vara dock!

---

.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag hade Ulla och hennes Parisvänner Greta Lysander och Elsa Engwall tänkt sig till Malmaison (dåligt väder, så det blev ingen utflykt), tillsammans med fröken Jansson! Vilken fröken Jansson? Vi får ingen information vidare i andra brev. Kanske är hon en av alla de 20 000 svenskar som Ulla har hört skall ha sökt pass för att resa till Paris efter påsk. Kanske har Ulla träffat på fröken Jansson hos Thyra Berg eller Ida Matton, där hon varit på visit.

Det är värt att notera att Ulla tillbringar mycket tid tillsammans med andra svenskar – de enda fransoser hon träffar på är värdparet Raynaud, hos vilka hon bor. Hon har heller inte hitills sökt sig till någon fransktalande krets – för hundra år sedan var det kanske omöjligt för en ung dam att själv söka sig något sådant umgänge?

På kvällen en visit hos Thyra Berg.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla tillbringar idag två timmar på Salon nationale des beaux-arts, en salon från 1667, men med flera utbrytningar. Ulla är kritisk:

”Den var modern, men mycket var riktigt vackert ändå. På nedre botten var det också polsk utställning, men i allmänhet tyckte jag, att den inte var varken det ena eller det andra. Motiven mest hämtade ur folklivet, landskap och kyrkan. Denna salon är inte den ”riktiga”, utan en relativt ny, som brutit sig ut ur den gamla.”

På kvällen är Ulla återigen på visit hos Ida Matton i hennes ateljé. Ida skall dessutom ställa ut på Salon nationale nästa lördag. Ulla skriver hem till sin pappa om hur många spännande damer hon träffar där. De kommer från många olika länder, och Ulla får öva på att prata många språk. Men det finns ingen dam från Tyskland, då Ida hatar allt vad tyskt är!

Sedan hem för lite bakelser och choklad, som hon och väninnan Greta inköpt.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Och Ulla har ont i magen igen. ”Jag vet inte om det kan vara någonting i maten, som inte är bra, fast den annars är närande och kraftig och rätt så smaklig fast enformig – förskräckligt…”, skriver hon hem. Ett annat hälsobekymmer är hennes halsmandlar: ”Mina körtlar har jag förfärligt svårt att yttra mig om, det är så svårt att förstå sig på dem. Men det förefaller som om de vore sig lika tycker jag, utom att såren synas vara ordentligt läkta lyckligtvis. Hoppas de inte spricka upp igen, som i julas.”

Ulla har tillbringat en stund i Champs-Elysées-parken, där hon helt plötsligt blir igenkänd av ännu en väninna från Stockholmstiden, Elsa Engwall. Hon var mycket vänlig, skriver Ulla, och frågade om vi kunde dricka té om måndag. Paris verkar verkligen vara en plats dit unga damer kunde resa för lite kultur och bildning på 1920-talet.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

…och Ulla skuttar iväg till den svenska fru Berg, som bor vid Champs-Elysées och som Ulla kommer att ty sig allt mer till. Ulla hade visst blivit lovad att få låna ett ”promenaddräktsmagasin”. Men fru Berg är på väg ut! Men visst kan väl Ulla komma på söndag – då kommer en annan svensk flicka Rut Ekstrand! Ulla och Rut var goda vänner vintern 1919-1920 då Ulla var i Stockholm, men här förstår man att Ulla inte alls vill träffa henne, hon har hennes adress i Paris, men har undvikit att besöka henne.

Med franskan verkar det värre. Ulla förstår inte allmänt tal, om man inte vänt sig direkt till henne; det skulle ju också varit bättre om det inte funnits svenska väninnor på pensionatet att prata svenska med. Och de som lovade varandra att bara prata franska!