Horet i Hälsta är en bok av historikerna Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström som 2020 belönades med Disapriset, Uppsala universitets pris för en populärvetenskaplig bok. Boken handlar om Anna Persdotter i byn Hälsta i Bergs socken i Västmanland, som 1685 åtalades både för att ha försökt mörda sin man, och för hor (dvs samlag) med såväl drängen som grannbonden (som dessutom var gift) och en tidigare dräng. Anna Persdotter blev avrättad 1686, åtminstone formellt för horet och inte mordförsöket. Anna Persdotter hade ärvt Storgården i Hälsta, och den övertogs efter henne av hennes bror Per Persson, född ca 1655, som var student i Uppsala och hade tagit det mer latinskklingande namnet Petrus Bergius, med efternamnet efter hemsocknen Berg. Han hade kanske tänkt bli präst, men avbröt studierna och blev nu bonde.

Vad har detta med oss att göra?
Jo, en generation tidigare tog en annan student från Hälsta namnet Bergius efter hemsocknen. Han var född 1618 och hette då Anders Persson, men tog som student namnet Andreas Petri Bergius. Han blev efter studierna prästvigd och så småningom kyrkoherde och prost i Norrbärke i Dalarna, där han dog 1691. En av hans döttrar, Anna Bergius eller Bergia (med latinsk femininform), född ca 1655 och död 1711, gifte sig med Jöns Olofsson (1628-1703) som blev inspektor på Stora Klingsbo i Skedvi socken; deras barn tog namnet Klingberg, tydligen efter Klingsbo och moderns namn Bergius/Bergia. Anna Klingberg (1676-1747) gifte sig med Carl Ekman (död ca 1721), men eftersom han blev dömd som bedragare tog barnen moderns namn Klingberg, se Klingberg, översikt. Detta är alltså våra förfäder; Andreas Petri Bergius var min morfars farfars farfars farmors morfar.

Tyvärr vet vi inte säkert om de två studenterna Bergius från Hälsta var släkt; kyrkoböcker började inte föras förrän i slutet av 1600-talet. Det är möjligt att Petrus Bergius bara tog efter den knappt 40 år äldre Andreas Petri Bergius när han blev student, utan någon släktskap. (Namnet Bergius har tagits flera gånger av olika personer från olika platser.)

Men de kom alltså från samma by Hälsta, där Andreas föräldrar hade Södergården, som på 1740-talet delades på två gårdar, varav den ena var Storgården där sedan Anna Persdotter bodde. (Den andra delen ägdes av en släkting; Anna Persdotters granne var hennes syssling Per Jonsson, men detaljerna i släktförbindelserna är inte kända. I Hälsta fanns förutom dessa bara en tredje bondgård.) Dessutom verkar Per, som Andreas Petri Bergius pappa hette, ha varit ett vanligt namn i släkten. Anna Persdotter kom från Storgården, som hon ärvt efter sina föräldrar Per Olof Spännare och Kerstin Persdotter; den hade före dem ägts av Per Nilsson och Elin Hansdotter, som antagligen var Annas morföräldrar. Detta var byns finaste gård, och både Per Olov Spännare och Kerstin Persdotter samt tidigare Per Nilsson och Elin Persdotter donerade mässingsljusstakar som ännu sitter på väggen i kyrkan i Berg. Det verkar mycket troligt att Andreas Petri Bergius var nära släkt med Anna Persdotter. Det är som sagt inte säkert, och det är också möjligt att Andreas Petri Bergius var en mer avlägsen släkting. Men det är mycket möjligt, och kanske troligt, att Andreas Petri Bergius var en äldre bror till Kerstin Persdotter, och alltså morbror till Petrus Bergius och hans olycksaliga syster Anna.