är en person som fyllde en central roll inom Fogelmarckfamiljen från 1872 till 1943. Det var 1872 som hon 23-åring kom som guvernant till systrarna Sofi, Anna och Siri Fogelmarck på Vall, och hon kom att bli kvar där i 13 år som ett mellanting av storasyster och lärare. Under resten av sitt liv höll hon en nära och kärleksfull kontakt med sina tre elever, skrev till dem ofta och besökte Anna på Mackmyra på somrarna.

Hon var en intressant person med stora spåkkunskaper, ett intresse för allt allmänbildande, en djup religiös tro, ett stort socialt kontaktnät och ett livligt intresse för sin barn och barnbarn. Som det brukar vara för kvinnor i hennes generation har hon utöver släktminnen, hennes egna minnesanteckningar och brev och de faktiska händelserna av giftermål och barnafödande, inte lämnat något annat efter sig som eftervärlden kommit att uppmärksamma. Nu finns det en ”biografi” om henne här – hennes liv är alltför intressant och viktigt för att inte få en egen sida!

Se Hélène Ångström född Pilo.

”Jag ser genom fönstret flera begravningståg dra förbi.”, skriver Svantes farmor Karin Janson om den dag hennes far August Andersson skall begravas. Han dog i spanska sjukan den 14/10 1918. Hon var själv 7 år och hennes mamma hade just blivit änka med 7 barn under 11 år.

Spanska sjukan var en viruspandemi som spreds över världen under och strax efter första världskriget (mars 1918-juni 1920). Det var främst unga som drabbades och i Sverige, där epidemin kulminerade under oktober och november 1918, avled 37 573 personer (drygt tio gånger så många som idag utav Corona). Drygt hälften av alla de som avled var i åldern 20-40 år. Totalt kan så många som 50-100 miljoner människor i världen ha avlidit!

Karins pappa var just 40 år och hade legat sjuk i fem dagar innan han dog. Julia von Otter, Svantes morfars mors moster, däremot, avled den 28/11 1918 i sviterna efter att ha haft spanska sjukan. Redan tre veckor tidigare tror man inte att hon klarar sig igenom, hon är ju 79 år gammal.

Sophie Klingberg, Svantes morfars farmor, är 86 år, och skriver i november 1918 lugnande till sin son att hon är frisk, men hennes två inneboende studenter bägge ligger i var sitt rum med spanska sjukan. ”Det är inte farligt”, säger den besökande doktorn, och inte verkar Sophie särskilt rädd, då hon konstaterar att hon har så många sjuka att besöka! Men många har dött och kyrkklockorna ringer oavbrutet!

Senare mot jul får Sophies barnbarn Axel och Ulla Klingberg på Mackmyra spanska sjukan, och de måste stanna hemma efter nyåret för att återhämta sig. I senare delen av januari 1919 är dock Ulla i Stockholm och roar sig, medan Axel återvänt till sina studier på Tekniska Högskolan

Idag 2020, när vi tampas med Coronan, vet vi, liksom 1918, inte hur framtiden kommer att bli och vi kan alla vara oroliga för hur pandemin kommer att sluta. Men idag vet vi så mycket mer om smittspridning och sjukvården är så mycket bättre. Det ger hopp ändå inför framtiden!

Systrarna Fogelmarck, Sofi (1864-1924), Anna (1867-1953) och Siri (1868-1944), hade 1872-85 en guvernant som hette Hélène Pilo (1849-1943), senare gift Ångström. En fråga är hur hon kom i kontakt med familjen Fogelmarck innan hon flyttade till dem på Vall och Mackmyra; det visade sig bli ett intressant sidospår.

Hélène Pilo var född i Uppsala, men familjen flyttade till Visby när hon var 12 år. Fadern var kommissionslantmätare från Jämtland och modern kom från en professorsfamilj i Uppsala; ingen hade någon anknytning till Gävletrakten. Hélène arbetade som telegrafist i Visby, och hade 1872 sökt en tjänst som telegrafföreståndare i Storvik, men blev alltså istället som 23-åring guvernant hos Fogelmarcks. Hon skriver själv långt senare att hon blev övertalad till det av hennes mors goda vänner, ”tanterna” Jacquette Nordenadler (1814-1897) och Augusta Leijonflycht (1820-1909). Dessa var systrar och bodde då i Uppsala, och var tydligen i Visby på sommaren.

Och systrarna hade genom åren haft många kontakter med Wilhelm Fogelmark (1835-1893) och hans hustru Emma född Elfbrink (1844-1910) och hennes släktingar. Jacquette och Augusta var från Västmanland, där deras far var kapten. Deras morfar var landshövding Johan Magnus af Nordin (1746-1823) som ägde Forsbacka bruk. 1833 gifte sig Jacquette Leijonflycht med sin kusin Johan Teodor Nordenadler (1798-1866), som ägde Högbo bruk som hans släkt hade innehaft i 100 år. Med Jacquette till Högbo flyttade hennes tre systrar; de hade just blivit föräldralösa. Två av dem gifte sig så småningom, men Augusta bodde ogift hos sin syster Jacquette så länge hon levde.

1854 säljer Johan Teodor Nordenadler Högbo bruk till grosshandlarfirman Elfstrand & Co i Gävle;¹ en av delägarna är Emma Fogelmarcks morbror Göran Fredrik Göransson (1819-1900).² Johan Teodor och Jacquette Nordenadler samt hennes syster Augusta Leijonflycht flyttar då till Gävle, där de i ett dussin år är hyresgäster hos Lina Ekstedt (1821-1904), som varit förlovad med Emmas farbror Daniel Elfbrink (1808-1846) och efter honom ärvt hans stora hus vid Gavleån.

1866 dör Johan Teodor, och året efter flyttar änkan Jacquette och hennes syster Augusta till Valbo, strax efter att deras hyresvärdinna Lina Ekstedt gift sig med Emmas far Wilhelm Elfbrink (1813-1870). I Valbo bor Jacquette och Augusta först på Sjötorp,³ men flyttar sedan till Wilhelm och Emma Fogelmarck på Vall.

Redan 1869 flyttar Jacquette och Augusta till Uppsala, men tydligen har de kvar kontakten med Fogelmarcks och kan rekommendera dem en bra guvernant några år senare. I Uppsala bor de nästan 30 år hos en friherre Alströmer⁴ tills Jaquette dör 1897; Augusta flyttar samma höst till Stockholm och 1908 till Jönköping där hon dör ett år senare.

---

Noter: