“Föga trodde jag väl den där oktoberkväll jag anlände till det Fogelmarckska hemmet på Wall, nära Gävle, att detta skulle under tretton år vara mitt hem, jag kan nästan säga i ordets hela bemärkelse, ty min plats blev alltmer ett mellanting syster och äldsta dotter”

Så beskriver Hélène Ångström (1849-1943) i sina memoarer hur hon som 23 åring anlände som guvernant till familjen Fogelmarck den 30/10 1872. Hon anlände för att bli lärare först till Sofi (f. 1864) och sedan till Anna (f. 1867) och Siri (f. 1868). Hon berättar senare i livet att flickorna kom att bli hennes andas barn, och hon blev vän med dem för livet.

Men vem var då Hélène? Hon föddes den 29/9 1849 i Uppsala, där hennes far var kommissionslantmätare.  Hélène visade tidigt intresse för studier och läste på Nordins skola i Uppsala. Hon hade undervisning i bl. a. historia, grammatik, franska men också handarbete. En termin i Thengbergska skolan blev det också; ”mycket god och solid undervisning”, där hon bl.a. fick lära sig engelska.

1861 flyttade familjen till Visby och Hélène återvände 1866 till Uppsala för att studera de förberedande kurser som behövdes för att kunna bli telegrafist, ett yrke som öppnats för kvinnor först 1864. Efter examen bodde Hélène hos sina mostrar i Stockholm, gick på en slöjdskola och deltog i offentliga föreläsningar. Hon reste utomlands med mostrarna under vinter 1869 och tjänstgjorde som telegrafist ett år i Visby innan hon fick tjänsten som lärare hos familjen Fogelmarck.

Hon berättar själv i sina memoarer att hon arbetade hårt och nog var utmattad av arbetet; inte bara hade hon de tre flickornas undervisning och pianolektioner att ta hand om, utan också en kusin till flickorna som skulle läsa igen latin och grekiska. Anna skulle, som första kvinna att ta studenten i Gävle, hjälpas fram att ta examen som privatist i Stockholm 1885, och Wilhelm Fogelmark, flickornas far, behövde hjälp med räkenskaperna. Det var också ett intensivt och livligt sällskapsliv i familjen med gäster nästan var dag.

Sommaren 1883 besökte hon Strömstad med Sofi, och träffade där Knut Ångtröm, kandidat i fysik. De blev kära och påbörjade en brevskrivning, som än i dag finns bevarad. Knut var drygt sju år yngre och Hélène var själv mycket tveksam till åldersskillnaden. De var hemligt förlovade i ett år men eklaterade sin förlovning julen 1885. Hélènes ansvar som lärare för flickorna Fogelmarck och deras undervisning var då avslutad. Flickorna fortsatte dock som vuxna kvinnor att var kulturellt intresserade och läste till exempel gärna de böcker som var nyutkomna och på modet. Hélène flyttade från Vall den 15/10 1885 och gifte sig med Knut 1886.

Hélène och Knut bodde först i Stockholm och sedan från 1891 i Uppsala. Paret fick fyra barn: Anders (f. 1888), Hilding (f. 1890), Tord (f. 1892) och Dagny (f. 1895). Sedan Knut avlidit 1910 bodde Hélène kvar i tjänstebostaden vid Engelska parken till 1925, varefter hon flyttade till sin son Anders i Stockholm. Från 1937-1943 bodde Hélène i Uppsala på St Olofsgatan 10, där hon också avled 1943. Hon ligger begravd på Uppsala Gamla Kyrkogård.

Hélène Ångström (Pilo), c. 1885

Vår resa i Roslagen förra veckan (se Resa till Lymans ursprung) avslutades med Skebobruk. Efter att järnbruket gått i konkurs 1924 blev herrgården ett pensionärshem för välbemedlade äldre herrar. Min morfarsfar Erland Klingberg och hans fru Anna försökte i slutet av 1920-talet få Erlands bror Carl (1863-1934), som bott i London sedan 1883 och nu var pensionär, att flytta tillbaka till Sverige och till Skebobruk; detta blev dock inte av.

Däremot flyttade långt senare, troligen 1950, deras yngsta bror Knut Klingberg (1871-1859) till Skebobruk; han var då pensionerad och sedan 1943 änkling. Han bodde där till 1957; sedan flyttade han till Grapes sjukhem i Gävle där han dog 1959.

För några dagar sedan gjorde vi en bilresa till Roslagen. Vi besökte då bland annat de byar nordväst om Norrtälje som min mormors mors släkt Lyman kom ifrån. Vi vet inte exakt vilka gårdar de bodde i, och det är knappast troligt att husen finns kvar, men här följer ett par kort från rätt byar.

Namnet Lyman togs av tre kyrkoherdar i Uppland på 1700-talet: Matthias Lyman (?–1745), kyrkoherde i Ununge, Lars Lyman (1702–1777), kyrkoherde i Vittinge, och Matthias Lyman (1714–1777), kyrkoherde i Lohärad. Vår släkt Lyman härstammar från den yngre Mattias Lyman. Den äldre Matthias tog när han studerade i Uppsala namnet Lyman efter Lyhundra härad som han kom från, och de två andra, som var brorson resp. systerson till honom, följde hans exempel när de började studera. Se vidare sidan Lyman, översikt, eller min artikel om hela släkten Lyman Släkten Lyman (från Lyhundra) (båda från 2016).

Gemensam stamfar för de tre kyrkoherdarna var Lars Nilsson (?-1712) som var deras far, farfar resp. morfar; han var bonde i Nyckelby i Lohärads socken; han var också länsman, samt 1697 riksdagsman i bondeståndet .

Lars Nilssons dotter Kerstin gifte sig med Johan Eriksson (ca 1665-1726) i grannsocknen Estuna, och sonen Matthias (vår Matthias Lyman) föddes i byn Sylta 1714.

Efter studier i Uppsala var Matthias Lyman komminister i Gottröra i 35 år, 1742-1777, innan han slöt cirkeln med att bli kyrkoherde i Lohärads kyrka, strax intill Nyckelby som hans morföräldrar bott i.

Mattias tid i Lohärad blev dock inte lång. Han tillträdde som kyrkoherde 1/5 1777. Han var änkling, och gifte om sig 1/6 med företrädarens änka Margareta Juliana f. Gedner. Hon var prästdotter från Vittinge, och när hennes far hade dött gifte hennes mor om sig med faderns efterträdare, som var Mattias kusin Lars Lyman. Så Mattias nya fru var styvdotter till Mattias kusin Lars. Men 16/6 dör Lars Lyman i Lohärad; han hade säkert kommit dit till bröllopet. Slutligen dör Mattias Lyman 17/7 1777, efter bara två och en halv månad som kyrkoherde.

Vi körde också förbi Gottröra kyrka, där Mattias alltså var komminister, och byn Söder Nånö i Estuna socken som den äldsta kända förfadern till honom kom ifrån, Staffan (död ca 1575); se igen Släkten Lyman (från Lyhundra).