Sommaren 1719 härjades svenska ostkusten av ryska soldater. Den 30 juli 1719 nådde rysshärjningarna byn Västanå i Älvkarleby. Hela byn brändes, och bland de utblottade bönderna fanns min förfader Daniel Nilsson (ca 1668-1735).
Det sägs att detta ledde till att de två yngre sönerna flyttade till Gävle, där de tog namnet Elfstrand och blev framgångsrika köpmän, medan den äldste sonen Nils Danielsson (1694-1741) stannade kvar och så småningom övertog den nu återuppbyggda gården; i sinom tid skulle hans sonson Olof också flytta till Gävle där han tog namnet Elfbrink och blev en mycket framgångsrik grosshandlare.
Rysshärjningarna skedde i slutfasen av det stora nordiska kriget 1700-1721; Karl XII hade dött 30/11 1718, och Sverige ville ha fred, men den nya ledningen var föga kompetent och dessutom nog mest engagerad i intriger om makten i Sverige. För att sätta press på fredsförhandlingarna anföll sommaren 1719 en rysk flotta den svenska ostkusten och brände städer, bruk och byar. Den 11 juli kom flottan fram till Kapellskär; det var 132 galärer med 26 000 man ombord. Den ryska flottan delades i tre delar, varav den norra med 5000 man de följande veckorna härjade Roslagen och brände bl.a. Östhammar (17/7), Öregrund (18/7), Forsmark (20/7), Lövstabruk (25/7) och många andra byar och bruk. Det svenska försvaret var helt hjälplöst, på grund av alldeles för små resurser samt för stor inkompetens hos befälhavaren Zöge.
Ryssarna drog sig sedan sakta norrut mot Gävle. Den 30 juli brändes Harnäs bruk. En styrka marscherade sedan söderut mot Älvkarleö bruk, och passerade bl.a. Västanå som förstördes i grund. Men söder om Västanå hade bruksborna byggt förskansningar och lyckades stoppa anfallarna där; ryssarna vände tillbaka till kusten och Älvkarleö bruk räddades. De närmaste dagarna anfölls Gävle, men där var försvaret, lett av landshövding Hamilton, effektivt och efter flera misslyckade framstötar gav ryssarna upp och drog sig söderut igen. Därigenom räddades också bruken i Valbo. Ryssarna fortsatte att härja några veckor till i Roslagen där bl.a. Norrtälje brändes innan de 19/8 återvände till Åland (som då var ockuperat av dem liksom resten av Finland). Under tiden hade de andra delarna av ryska flottan härjat söderut och bränt bl.a. Nyköping och Norrköping; Stockholms skärgård härjades, men ett anfall mot Stockholm slogs tillbaka vid Baggensstäket.
Ryska flottan härjade även sommaren 1720, då Umeå brändes, och 1721 då Norrlandskusten från Söderhamn till Piteå (inklusive Umeå igen) härjades, men de kom inte tillbaka till Uppland. 30/8 1721 slöts freden i Nystad.
