På hemväg från Olof Elfbrinks barndomsby i Älvkarleby, se Västanå,  stannade vi vid Österlövsta kyrka i byn Försäter i nordöstra Uppland. Österlövsta kyrka har kopplingar till tre helt olika grenar av min släkt:

1. Min mormors morfar farfar Per Lyman (1757-1832) var organist och klockare i kyrkan 1884-1832, alltså i nästan 50 år. Han och hans hustru Anna Maria (1783-1855) bodde i Försäter, och de är säkerligen begravda på kyrkogården, fast ingen grav verkar finnas kvar. Sonen Per Gustaf Lyman (1811-1891, min mormors morfars far) är alltså född här i byn och döpt i kyrkan.

2. Min faster Kajsa Ek, född Janson (1940-2016), som bodde i Lövstabruk (i Österlövsta församling) är begravd i minneslunden här.

3. När vi tittade runt på kyrkogården hittade jag överraskande ett gammalt stenkors med texten ”Elfbrinks familjegrav”. Olofs bröder tog också namnet Elfbrink, och storebror Daniel (1763-1841) flyttade till Skärplinge (också i Österlövsta församling) där han var gästgivare liksom hans son och sonson efter honom. Och detta var tydligen deras gravsten.

Vår förfader Olof Elfbrink (1773-1835) var en bondpojke från Västanå i Älvkarleby som 1788 flyttade, 15 år gammal, till Gävle där han började som betjänt och springpojke åt sin fars kusin Daniel Elfstrand, och tog namnet Elfbrink efter hemorten. (Älvkarleby stavades på den tiden Elfkarleby.) Olof avancerade så småningom till kompanjon och blev själv en av Gävles största grosshandlare, se sidan Elfbrink, Elfstrand och Göransson.

Hans barndom i Älvkarleby var inte spektakulär som hans karriär i Gävle, men vi gjorde förra helgen en utflykt till Västanå för att se platsen. Bondgården finns inte kvar, men med hjälp av Lantmäteriets Historiska kartor, t.ex. storskifte 1774-1775, mantalslängder mm så tror jag mig veta var hans far Daniel Nilssons  gård låg. Det var längst ut mot Dalälven, strax intill den ca 15 m höga branten från byn ned till älven. Så namnet Elfbrink var verkligen passande. Dessutom eroderades branten av Dalälven, och gamla kartor visar hur åkrar och hus med åren försvunnit i älven; troligtvis har även platsen för Olof Elfbrinks barndomshem rasat ned i älven sedan dess. Och det verkar som om Daniel Nilsson flyttade gården  100 meter in, till andra sidan vägen, kanske redan när Olof Elfbrink var ung; gissningsvis för att gården var i farozonen.