Vissa, inte bara inom adeln, anser att adliga förfäder är finare än andra. Det behöver man inte hålla med om, men adliga förfäder har i alla fall en stor praktisk fördel: Eftersom adelssläkterna är väldokumenterade kan man vanligen följa sina adliga förfäder långt tillbaka i tiden, och dessutom utan större ansträngning eftersom andra släktforskare gjort jobbet och det finns publicerat i böcker som klassikern Elgenstiernas Svenska adelns ättartavlor, eller (för medeltida släkter) Äldre svenska frälseätter. Jag tillbringade en hel del tid redan som barn med att spåra förfäder i Elgenstierna (se Ett varningsord), och jag har återvänt dit då och då. Härom året hittade jag en ny gren till adeln i samband med mina forskningar om Baalack.

Sammanlagt känner jag till fyra olika adelskvinnor på olika grenar av mitt släktträd, och genom dessa ytterligare flera hundra adliga förfäder. Några av dessa (de senare generationerna) visas nu på sidan Adel.

För mina studier av Mackmyra Sulfit fick jag i höstas låna en del papper om Sulfiten från Christian Lundebergs privata arkiv, som förvaras hos hans dotterdotterson Bo G. Hall, som bl.a. har skrivit en bok och en doktorsavhandling om Christian Lundeberg (1842–1911).

Bland dessa papper hittade jag också en handskriven beskrivning av Mackmyra bruk som skrevs 1834 av Christian Lundebergs far August Lundeberg (1810–1885), som då var inspektor på Mackmyra; August blev senare först inspektor och sedan brukspatron på Forsbacka, där Christian växte upp och så småningom efterträdde fadern som brukspatron. Här finns nu både August Lundebergs beskrivning i original och en renskriven version som jag har gjort.

Christian Lundeberg var ingift i vår släkt; han gifte sig med Anna Elfbrink (1844-1913), dotter till Wilhelm Elfbrink (1813-1870) och syster till Emma Elfbrink (1842-1910) som gifte sig med Wilhelm Fogelmarck (1835-1893). Christian och Anna bodde på Forsbacka och Wilhelm och Emma sommartid på Mackmyra (och vintertid på Vall som de arrenderade), men de två paren ägde både Forsbacka och Mackmyra gemensamt till 1898, och de grundade alltså Mackmyra Sulfit tillsammans (och med disponenten Erik Steffansson). Christian Lundeberg är annars känd som politiker; han var riksdagsman i första kammaren från 1886 till sin död 1911, och han var statsminister tre månader 1905 vid unionsupplösningen.