Det finns i släkten en hel del personer med högre utbildning från universitet och högskolor, i äldre tider främst några präster och senare även en och annan ingenjör, läkare, jurist, ekonom, m.fl.. Rena akademiker som blivit kvar vid universitetet är det däremot ont om. Långt tillbaka har vi 1600-talets lärdomsgigant Olof Rudbeck (1630-1702), min mormors morfars mormors mormors morfars far, som var sin tids ledande professor i Uppsala; även hans son Olof Rudbeck d.y. (1660-1740) och hans far Johannes Rudbeckius (1581-1646) var professorer i Uppsala (den senare dock bara några år innan han blev biskop, åtminstone då ett finare jobb). På närmare håll finns det såvitt jag vet bara en akademiker, min morfars morfars bror Emil Fogelmarck (1833-1904), lustigt nog liksom jag professor i matematik.

Emil Fogelmarck var född nyårsdagen 1833, i Västervik liksom bröderna Wilhelm (1835-1893) och Robert (1838-1909). Deras far var kofferdikapten (dvs kapten i handelsflottan), senare skeppsklarerare samt portugisisk vicekonsul. Emil blev student i Uppsala 1849 och filosofie magister (= filosofie doktor) i matematik 1857 med en avhandling De integralibus definitis inter fines imaginarios. Året därpå, i januari 1858, blev han adjunkt i matematik och mekanik vid Tekniska högskolan (KTH, som då hette Teknologiska institutet) i Stockholm där han verkade resten av sitt liv. Han blev 1875 professor i ren matematik, och pensionerades 1899. Han var också KTHs bibliotekarie från september 1858 ända till 1902, med undantag för en femårsperiod. Han dog i Stockholm 28/12 1904.

Emil Fogelmarck gjorde stora insatser som lärare vid Tekniska högskolan, där han gav betydelse åt den tidigare försummade högre matematiken med dess tekniska tillämpningar. Han skrev också flera läroböcker i matematik. (Han bedrev däremot ingen forskning, till skillnad från dagens professorer på KTH.)

Se även Emil Fogelmarck i Svenskt biografiskt lexikon samt Fritiof Hedström, Släkten Fogelmark el. Fogelmarck fr. Fogelås socken, Västergötland (1919).

Emil Fogelmarck var gift med Augusta Söllscher (1846-1923) och hade barnen Ellen (1867-1954), Gerda (1872-1949) och Gunnar (1880-1965), samt två barn som dog späda. En sonson var Stig Fogelmarck (1916-2006), chef för Kungliga husgerådskammaren mm.

Porträttet ovan hänger på matematiska institutionen på KTH, där jag fotograferade det vid ett besök förra veckan. Det har donerats till KTH av Emils svärdotter Kate Fogelmarck, född af Ugglas (1893-1980).

Nästa (och såvitt jag vet sista) bidraget om dömda släktingar gäller Erland Klingberg (1866-1938), som var kapten på Dalregementet och 1915 dömdes av krigshovrätten för att ha sagt ”djävla löss” till några värnpliktiga.

Så här, 100 år senare, låter det hela rätt humoristiskt, och straffet, tre dagars arrest utan bevakning, verkar mest symboliskt. Men det var nog inte så roligt för Erland Klingberg när det hände.

Händelsen uppmärksammades också i flera tidningar, och jag har vid en sökning på nätet bland annat hittat notiser i de svensk-amerikanska tidningarna Svensk-Amerikanska Western 27/1 1916 och Vestkusten 20/1 1916.

Erland Klingbergs militära karriär påverkades dock knappast. Han pensionerades från regementet ett halvår senare, när han fyllde 50, och blev då som brukligt befordrad till major.