För en vecka sedan skrev jag om Elof Serranders oäkta son Elof Serrander (1873-1952) som lämnades till Allmänna barnhuset vid tre veckors ålder och sedan blev fosterbarn på Öland i sju år innan han flyttade till sin pappa, se En (halv)hemlig Serrander och Barnhusbarnet Carl Elof Gottlieb Serrander.

Några dagar senare blev jag uppringd av Åse Lo Skarsgård, som forskar om de barnhusbarn som kom till Öland (med fokus på just denna del av 1800-talet); hon hade hittat min artikel och kände väl till pojken och kunde bidra med mer fakta från Allmänna barnhusets arkiv. Framförallt hade där hon funnit en lapp med moderns namn! (Det var inte så vanligt att mödrarna lämnade sådana brev, men det hände.)

I detta fall står inte bara moderns namn Anna Lovisa Carlson utan också födelsedatum och ort så att hon kan identifieras (dåtidens motsvarighet till personnummer). Hon sägs vara född i Kumla 29 augusti 1850. Jag utgick från att det var tätorten (senare staden) Kumla nära Örebro, men där fanns ingen Anna Lovisa Carlson (eller Carlsdotter) född 1850. Men det finns två socknar till som heter Kumla, och i Kumla i Västmanland (söder om Sala) föddes Anna Lovisa Carlsdotter 28/9 1850. Datumet är visserligen fel, men det verkar rimligt med ett enkelt skrivfel, där någon förväxlat 28/9 och 29/8.

När Elof föds i Örebro 28/6 1873 står i Örebros födelsebok ”modren okänd från Hallsberg”, men Hallsberg är nog en nödlögn. Åldern, 23 år, är korrekt (fast avrundad uppåt). Vid dopet dagen därpå anges som faddrar ”Carl Fredr. Carlsson och Maria Carlsson, ogifta, båda från Kumla”. Jag tror nu att namnen var påhittade (med eller utan prästens goda minne); Anna Lovisas föräldrar hette Carl Fredrik Andersson och Maria Christina Florén, och det är knappast en slump att faddrarna har hennes föräldrars förnamn, kombinerade med hennes eget efternamn. Och Kumla var som sagt Anna Lovisas hemsocken, även om hon nu bodde i grannsocknen Kila, liksom hennes far och styvmor (hennes mor Maria hade dött redan 1851).

Anna Lovisa levde hela sitt liv i några olika socknar i samma område av Västmanland. Hon flyttade hemifrån vid 15 års ålder och arbetade som piga. Hur och var hon hösten 1872 träffade Elofs fader Elof Serrander (som då också var 22 år gammal och enligt kyrkoböckerna bodde i föräldrahemmet i Asker utanför Örebro, 10 mil från Kila) vet jag inte alls; Anna Lovisa var då piga i Fläckebo men flyttade på senhösten tillbaka till Kila socken.

Anna Lovisa Carlsdotter gifte sig 1879 med en 15 år äldre änkling med småbarn; de fick 4 gemensamma barn. Anna Lovisa dog i Kila 1925, 75 år gammal.

Jag har också fått en kopia på ett brev som pappan Elof Serrander skrev till Allmänna barnhuset när han 1880 tagit hand om pojken; han ber där om kläder, vilket barnhuset kunde förse sina barn med vid ett par tillfällen, utöver den fosterlön som utbetalades tills barnet var 14 år.

Men jag undrar fortfarande varför pappan tog hand om pojken, speciellt som han då var ogift.

När jag undersökte Otto Serranders boenden i Gävle så hittade jag i kyrkoböckerna (husförhörslängderna) också Ottos bror Elof Serrander (1849-1912) som 1884-1888 bodde i Gävle och arbetade på Ottos tidning Norrlands-Posten. Elof var då nygift  och bodde med sin hustru Hilda Amalia, f. Öqvist (1854-1893), och de får i Gävle två barn (Sven 1885 och Eywor 1886).
Men den stora överraskningen var att i familjen bor även ”mannens före äktenskapet barnhusbarnet Carl Elof Gottlieb”, född 1873, med anteckningen ”legal. av Serrander 1/7 84”.

Detta gjorde mig nyfiken, så jag letade i kyrkoböcker och andra arkiv och kunde spåra pojkens liv. Sonen Carl Elof Gottlieb var född i Örebro 28/6 1873 (när Elof var 23 år); i Örebros födelsebok står ”Modern okänd från Hallsberg, 23 år” och inget alls om fadern. Men han får alltså pappans namn Elof, vilket blir hans tilltalsnamn.
Tre veckor senare intas lille Elof på Allmänna barnhuset i Stockholm, mot en avgift på 300 riksdaler. Fem månader senare, blir han fosterbarn hos ett båtsmanspar i Sandby på Öland.

1880, när han är 7 år, flyttar lille Elof sedan till sin pappa Elof d.ä., som då är inspektor på en gård i Kisa socken i Östergötland; Elof d.ä.  är ogift men jag antar att gårdens pigor hjälpte till med barnet. Tre år senare gifter sig pappa Elof med Hilda Amalia Öqvist, och året därpå flyttar familjen till Gävle. Och nu, vid 10 års ålder, blir sonen alltså officiellt erkänd som son. (Se sidan Barnhusbarnet Carl Elof Gottlieb Serrander för mer detaljer om flyttarna.)
Fram till dess står Elof d.y. som barnhusbarn i kyrkoböckerna, även om han faktiskt någon gång står som son också. Visserligen bodde han på barnhuset bara några månader som spädbarn, men han är fortfarande inskriven där och under deras ansvar i någon form; gissningsvis betalar de understöd.

1889 flyttar Elof d.y. ensam till Stockholm, nu 16 år gammal. I Stockholm blir han sedan hotellmaskinist; han gifter sig 1904 och får fyra barn, födda 1903-1908. Jag har inte följt deras öden, men tre var pojkar och jag gissar att det nu finns flera barnbarn och barnbarnsbarn Serrander i denna gren. Elof dör i Stockholm (Solna) 1953.

Min kunskap om Elof och Elof bygger bara på officiella arkiv, och lämnar därför mycket obesvarat. Man undrar hur Elof d.y. sågs av familjen och omvärlden, och av sig själv. Vilken relation hade han som vuxen till sina äktfödda halvsyskon och andra släktingar? Och vem var hans mamma och vad hände med henne? Varför tog pappan hand om barnet?

Även om Gävles husförhörslängd talar klarspråk, och Elof d.y.:s bakgrund nog inte var så väldigt hemlig, så var det nog inget man gärna talade om, åtminstone inte offentligt. I Elna Delins (f. Serrander) bok Register öfver släkten Serrander (1912) finns Elof d.y. (med hustru och barn) med som ”adoptivson”, liksom i Torsten Serranders privata maskinskrivna bok Torsten Serranders närmare släktingar (ca 1918). Elna och Torsten var alltså kusiner till Elof d.y., och nästan jämnåriga och måste ha känt honom väl som barn i Gävle, så de visste rimligtvis sanningen, fast de inte ansåg det lämpligt att skriva den.

Och i Svenska Släktkalendern (1915/16, 1921, 1927 och 1943) finns Elof d.y. och hans familj inte nämnda alls!

Namnet Serrander togs (såvitt känt) i början av 1700-talet av snickaren Erik Serrander i torpet Sågstugan, utanför Malmköping i Södermanland. Sedan följde, i vår släktgren, tre generationer mjölnare (vid olika kvarnar i Södermanland), en präst (i Närke), en redaktör och tidningsutgivare (i Gävle) och en kapten/ekonomichef (också Gävle). Detaljerna finns nu samlade på sidan Serrander.

I samband med detta har jag också samlat fakta om familjens tidning Norrlands-Posten, som ägdes och drevs av familjen Serrander i 60 år, 1880-1941. (Ganska precis halva tidningens livstid.) Detta finns på en egen sida Norrlands-Posten.

Jag tänker inte på min släkt som särskilt idrottande, även om jag vet att mamma Ulla och hennes bror Rolf orienterade flitigt i ungdomen; de fick båda medalj i skol-SM och åtminstone mamma deltog ett år i SM. Och för ett nutida idrottande exempel, se min kusin Mårten Klingberg. Men nu har jag hittat 2 personer, från olika delar av släkten, som tävlat i Olympiska spel!

Jag har länge känt till morfars kusin Axel Nordlander (1879-1972), som var son till Sigrid, dotter till Erland Theodor Klingberg och Sophie, född Baalack, och hennes man Harald Nordlander på Hagge. Axel Nordlander vann guld i fälttävlan i OS i Stockholm 1912. Han vann faktiskt två guldmedaljer, både individuellt och i lag, för samma insats. (De tre bästa från varje land räknades ihop som ett lag.) Fälttävlan var en slags femkamp till häst och var ursprungligen en militär gren inom ridsporten; Axel Nordlander var ryttmästare vid skånska husarerna, och jag antar att de andra deltagarna också var officerare. För detaljresultat, se Axel Nordlander.

Nu i helgen upptäckte jag att även mormors farbror Ernst Serrander (1883-1941), son till Otto Serrander och hans hustru Jenny, född Lindquist, deltagit i OS. Han var löpare och sprang 800 meter och 5 engelska mil vid OS i Aten 1906. (Ett extra OS som 10-årsjubileum av det första i modern tid.) Tyvärr fick han dock ingen medalj, se Ernst Serrander för detaljer. Till vardags arbetade Ernst på familjens tidning Norrlands-Posten, där han var chefredaktör 1916-1941.