När jag under jullovet studerade vidare om de äldre generationerna Klingberg fann jag vad som dels verkar vara en söt kärlekshistoria och dels ett märkligt sammanträffande.
Först bakgrunden. Eva Margareta Pfeiff (1781-1851) var en adelsflicka på gården Yvre utanför Tierp. 13 år gammal blev hon föräldralös 1795; hon uppfostrades därefter några år hos Jacob von Engeström på Kipplingeberg utanför Uppsala, men kom 1800 tillbaka till en granngård till Yvre som hette Stynsberg, där hon bodde hos löjtnant Ulrik August Söderhielm (också en adelsman) och hans familj.
Till Stynsberg kommer 1804-1805 studenten Carl Christoffer Klingberg (1780-1867) som informator. Carl Klingberg studerade till präst (och magister, motsvarande nuvarande doktorsexamen) i Uppsala, men hade tydligen inga pengar utan finansierade studierna med arbeten som informator på olika ställen. Det verkar som om han bara stannade på Stynsberg ett år. Vad som hände då vet jag inte, men året efter flyttar Eva Margareta Pfeiff (nu 24 år) till Carls mor Hedvig Lovisa Juliana Klingberg (1750-1816) som nu bor som änka i Örebro. (Hon var född Löwenborg, också adlig, så den fattige studenten kanske inte var ett orimligt parti.) Där blir Eva Margareta kvar i åtta år, tills hon 1814 gifter sig med Carl Klingberg, som då är färdigutbildad och som just blivit komminister i Ödeby.
(Se vidare Carl Christoffer Klingberg och Eva Margareta Pfeiff.)
Fler detaljer vet jag inte; den som vill får därför fylla i efter egen fantasi.
Nu till sammanträffandet: Ulrik August Söderhielm som de bodde hos på Stynsberg kom från Tolvfors bruk i Valbo. Och hans fru Charlotta Ulrika, född Strömbeck, från Valbo masugn (se Sofiedal), där de gift sig 1792; Valbo masugn hörde till Mackmyra bruk och innan Mackmyra herrgård byggdes bodde ägarna i en herrgård vid Valbo masugn. Charlotta Ulrika Söderhielm var syster till Carl Magnus Strömbeck som 1814 sålde sin halva av Mackmyra bruk (med Valbo masugn) till Olof Elfbrink, och dotter till Sara Högberg som 1819 sålde resten!
Detta skedde ju långt innan familjen Klingberg hade några kontakter med Mackmyra och Valbo. Men när Erland Klingberg (1866-1938) hundra år senare sitter på Mackmyra och skriver på sin bok Slägten Klingberg så måste han ju ha tänkt på att hans farfar och farmor bott hos, och antagligen träffades hos, systern/dottern till de personer som Erlands frus morfarsfar köpte Mackmyra av. Han nämner inte detta sammanträffande i sin bok, men jag tycker det är värt en kommentar.