Anmodern Sophie Klingberg (1832-1925) bodde under de 17 sista åren av sitt liv på Vasagatan i Uppsala i det s.k. Vasahuset. Hon skrev ju under den tiden en dagbok (1908-22) i vilken grannarna har en framträdande position. Hon berättar livligt om grannlivet, vilka hon umgås med, om middagar, supéer och kafferep. Lite skvaller får vi oss till dels men hon är mest saklig i sitt berättande om dem. Det som framträder tydligast är hur mycket och ofta man umgicks och hur trevligt det verkar ha varit att bo där.

Det finns nu en fullständig förteckning över samtliga hyresgäster i huset från 1908, då huset var nybyggt och Sophie och Erland Theodor flyttade in, till 1925, då Sophies avlider. Hyresgästerna och deras barn, inneboende, inackorderade och tjänstefolk finns listade alfabetiskt.

Sammanlagt knappt 580 personer passerade genom huset under de år Sophie bor i huset; med tanke på att det var 31 lägenheter fördelade på tre portuppgångar är det relativt mycket folk. Omsättningen på hyresgästerna var stundtals stor: allt ifrån professorer, f.d. borgmästare och friherrar till postiljoner och portvakter bodde i huset tillsammans med en stor mängd jungfrur, som ofta verkar ha stannat bara en kort tid. Vissa hyresgäster bodde kort tid medan andra flyttade ut först när de avled. Det var heller inte ovanlig att man bytte lägenhet då omständigheter i livet ändrade ens behov.

Det har varit ett spännande och rikt arbete att följa vilka som bott i huset. Något barn har avlidit som späd, en jungfru dog i spanska sjukan, en frånskild fru flyttade in med sina barn, en änka avled och hennes son med familj bodde vidare i lägenheten, en fru hade pensionat.

Roligast har varit att följa alla de jungfrur som arbetade kortare eller längre tid i ”fin familj” i Uppsala. Några flyttade och gifte sig, andra stannande ett år blott, medan andra verkar ha följt med ”sin” familj genom hela livet. Dessa kvinnor levde ett relativt osynligt liv utanför historieböckerna och finns nu att söka på internet. Bara det har gjort arbetet värt!

Läs hela förteckningen för Vasahuset i Uppsala 1908-25.

Namnet Klingberg kommer ju från Klingsbo, som jag skrivit om tidigare i höst. Men att namnet levde vidare mer än en generation beror på att Anna Klingberg (ett av de syskon som tog namnet i slutet av 1600-talet) gifte sig med Carl Ekman som 1720 dömdes till döden för bedrägeri, varefter deras barn bytte efternamn till moderns namn Klingberg. (Carl Ekman blev inte avrättad, men dog i arresten.)
Hade Carl Ekman varit hederlig, så hade alltså släkten hetat Ekman idag…

Jag har nu gjort en sida om Anna Klingberg och Carl Ekman, där hans brott beskrivs i detalj för den som är nyfiken. (Han hade lånat pengar, men bytt ut panterna mot värdelösa saker; i ett fall bytte han och hans medbrottsling ut ett pantbrev mot ett förfalskat avtal som sade att offret var skyldig dem pengar istället för tvärtom.) Se även den utskrift av rättegångsprotokollet som min pappa gjorde för snart 20 år sedan (en del av er har nog sett den förr).

En gammal källa, refererad i min morfarsfars bok Slägten Klingberg, säger att Carl Ekman arresterades för bedrägeri mot den så kallade godspilten i Stora Tuna. Det är nog fler än jag som har undrat vem, eller vad, godspilten var.
Nu är mysteriet löst. Rättegångsprotokollet talat bara om bedrägerier mot Erik Ersson i Hönsarvet i Stora Tuna, antagligen en förmögen bonde. Erik Ersson hade dött i februari samma år, och i Stora Tuna begravningsbok står den 13/3 1720: ”Erik Ersson i Hönsarvet godspilten”. Tydligen kallades han godspilten, och detta smeknamn var så vedertaget att prästen till och med skrev det i kyrkoböckerna. (Varför han hette godspilten får ni gissa själva.)

Det gick i alla fall bra för resten av familjen, trots familjefaderns kriminalitet och dom, och att han dog utblottad. Gården de bodde på (Sandsberg i Sundborn) var skriven på Anna. Den var tydligen köpt för hennes arv från Klingsbo och den fick hon behålla; Anna bodde kvar där med yngste sonen Andreas i drygt 20 år till. De tre barn som inte dött unga, alla söner, klarade sig bra; en blev bruksinspektor, en präst och en landsfiskal.

I samband med detta har jag också redigerat om sidan om släkten Klingberg och lagt till en del nya förfäder där, samt skrivit mer om Jöns Olofsson och Anna Bergia på deras sida.

Efter denna föga kristliga historia ur släktens mindre ärofulla förflutna vill jag önska alla en God Jul.

Barn och barnbarn, klä julgranen tillsammans, sedvanligt doppa i köket,  julklappar (mest böcker), till julottan med släde och middagar och supéer med grannar…

Ja, så beskriver Sophie Klingberg (1832-1925) sina jular på Mackmyra (ibland i Falun). Hon tillbringar alla jular mellan 1901 och 1920 (kanske fler) hos sin son Erland och hans familj och skriver om dem i sin dagbok från 1908-1920. Vi förstår hur viktigt det är för henne då hon julen 1909 inte kan resa på grund av influensan. Hon fäller några tårar i smyg. Men de kan resa igen den 29:e då alla blivit friska!

Det är roligt att läsa om hennes jular! De skiljer sig inte så värst mycket från våra moderna förutom att det verkar ha funnits mer snö, fler barn i familjen och fler tillställningar. Hon verkar njuta av att få många julklappar, precis som sin sonsondottersondotter med samma namn…

Hon uttrycker stor tacksamhet till sin son Erland och hans familj som låter henne och maken komma varje jul (och förresten varje sommar också). Mackmyra står för familj och samhörighet, för víla och återhämtning för henne. Man kan ju undra över hennes andra barn som fanns i Sverige: Fredrik, Knut, Elsa, Sigrid & Marie-Louise.

Läs om Sophies jular i Jul på Mackmyra (utdrag ur Sophie Klingbergs dagbok).

En god jul med familj, doppa, julgran och julklappar tillönskas

Julie

En välkomsthälsning till släktens senaste medlem Felix Theodor Zlatan Sandahl, född i Nacka 12 november 2014 och son till Sara Klingberg och Jörgen Sandahl. Felix är den förste i en ny generation på Klingberg-sidan, och såvitt jag vet även på Serrander-sidan.