Märta Redlund (1888-1954) var en släkting som ofta besökte Mackmyra. Hon målade mycket, och flera av hennes tavlor finns hos olika släktingar. De fyra akvarellerna nedan målades alla sommaren 1915;¹ de har avfotograferats av nuvarande ägaren Erland Klingberg. Tage Klingberg på Mackmyra har lämnat kommentarer, som jämför med hur det ser ut i dag, jämnt 100 år senare.

Staketet mellan ån och källaren finns kvar – efter 100 år! Visserligen rätt ruttet, men i alla fall. Det har nämligen inte gjorts upp – i varje fall inte de senaste 65 åren. Kanske borde jag röja bort slyet, som idag växer mellan Wille och staketet.

Notera att redan 1915 var linden (vid mitt garage) och alen till höger var tjock och stora. Vi har två gånger trimmat bort många grenar från de träden, för att förlänga deras liv.

Det syns att vattennivån var lägre på den tiden. Troligen 40 á 50 cm lägre än idag. Jag minns att på 40-talet försökte Pappa Carl och Farbror Wille bättre den halvdana dammen på norra grenen (norr om gräsmatta) genom att sätta ner brädor i botten. Men denna ”damm” av brädor sträckte sig bara halva å-fårans bredd, så de kan inte ha vunnit så många centimetrar, för att ge bättre fallhöjd för kraftstationen. Jag minns detta tydligt, för pappa och Wille hade så fjantiga svarta badskor, när de gick omkring bland stenarna med sina brädor. Jag tror att det finns ett foto av deras jobb. Nåväl, sedan byggdes nya dammen och nya trädgårdsbron år 1948. Och då höjdes vattnet rejält, till dagens nivå, enligt vattendomens + 54,0 meter över havet. Ja, med beaktande av landhöjningen borde man notera att ”över havet” är enligt gamla referens-systemet.

Notera att det fanns flera fruktträd. Men dessa försvann efterhand. De ersattes nog av att pappa och mamma gjordes om åkern ”Bleket” (öster om vår gårdsplan) till fruktträdgård ca år 1948.

Man ser att de inte klippte hela gräsmattan (gräsklipparna var inte så bra förr). Jag minns förresten en gång stora gräsmattan slogs med lie.

Notera björkarna i förgrunden. Vi har huggit bort mycket på den sidan, som var helt igenvuxen (som en vägg av träd) när vi kom hit 1977.

En detalj på taket. Alldeles intill västra skorstenen ser det nästan ut som en taklucka. Men det har aldrig funnits någon lucka där. Förrän vi år 1981 lade om taket, lade falsad plåt och tog upp en taklucka.

Notera att redan då, 1915, hängde alens stora grenar ut över vattnet. Kolla idag!
Vattennivån är låg, som sagt var.

Staketet vid vägen minns jag inte. Men jag minns att det sattes upp ett enklare staket med kraftiga stolpar (massavedstyp) och två längsgående brädor 10 á 12 cm breda. Nej förresten, de var nog kluvna, så att de var runda på ena sidan. Staketet målades grönt. Detta skedde medan Zetterlunds (hette de så?) bodde där. Jag minns nämligen att de hade två flickor. Barbro?? Jag tyckte att hon var söt, tror jag. Men jag var nog bara 6 år, så jag kan missminnas.
Förresten, de då nya grindarna räddades till ”Jordhusets” vind, då staketet togs bort. Dessa grindarna sitter nu vid entrén till golfbanan, när man gått från golfshoppen och kommer fram till 1:ans utslag.

Man ser trappan ner till stora klappbryggan. Jag minns den från 50-talet. Av trä. Den ruttnade.
Pappa och rättaren Nälsén tog bort det ruttna och fyllde dit en massa sten och jord och grus. Typiskt 1960-talshantering. Vilket helgerån!
När vi omkring 1980 á 1985 hade en grävare här för att laga den delvis rasade muren mellan Brygghuset och trädgårdsbron, så passade vi på att låta gräva bort fyllningen. Och sedan lade jag med hjälp av Jan Persson dagens stentrapp (sned och vind numera). Men dagens trapp är smalare än den gamla av trä. Och klappbryggan var ca 2 ggr 4 meter. Idag bara en platt sten. Vi klappar inte tvätten där längre.

Man ser den maffiga piren under Brygghuset. Men strax ”nedströms” huset/muren är något intressant. Det verkar vara ett stockverk. Det kan ha varit anordningar, som ledde vattnet vidare till det vattenhjul, som måste ha stått ca 10-20-30 meter nedströms. Ty där låg ju spiksmedjan. Såvitt jag vet, flyttades sedan spiksmedjan till stora smedjan. Jag tror när stora ombyggnaden gjordes 1820-talet o 30-talet (klart 1839 UE). Det passade sedan bra att ”knycka” vattenkanalen innanför piren och bygga nya Brygghuset över. År 1841 klart.

Flygelns tak ser ut att vara plåtskivor. Men rött! Hm.

Och Brygghuset tak verkar vara papp. Svart. När vi kom 1977 låg dåligt tegeltak där. Vi reparerade taket (delvis ruttet) och sedan lade helt nya tegelpannor.

---

¹
Märta Redlunds besök på Mackmyra sommaren 1915, och hennes målande, nämns också i Anna Klingbergs svärmor Sophie Klingbergs dagbok, se 13/7 och 23/7 1915 (sidan 81). (Märtas mamma Helene nämns inte, så Märta var nog där ensam; hon var ju nu vuxen och 26 år.) Sophie fick en av Märtas tavlor i namnsdagspresent på Kristinadagen. (Kan ha varit en av dessa, men troligtvis hann Märta måla många tavlor denna sommar.)