Ynglingaätten

Ynglingaätten sägs ha varit en kungaätt som regerade i (Gamla) Uppsala och styrde över Sveariket. Detta var långt före de historiskt belagda sveakungarna, och det finns inga samtida källor eller andra bevis för uppgifterna om kungarna, eller för att Ynglingaätten existerade över huvud taget. Huvudkällan är Ynglingasagan, skriven av islänningen Snorre Sturlason ca 1230.1 Ynglingasagan leder fram till vår påstådde förfader Harald Hårfager, och enligt Ynglingasagan så kan man fortsätta vår (eventuella) härstamning från Harald Hårfager med följande:2

  1. Yngve Frej (Frö)
  2. Fjölner
  3. Sveigder
  4. Vanlande
  5. Visbur
  6. Domalde
  7. Domar
  8. Dyggve
  9. Dag den vise
  10. Agne
  11. Alrek
  12. Yngve
  13. Jörund
  14. Aun (Ane) den gamle
  15. Egil
  16. Ottar Vendelkråka
  17. Adils
  18. Östen
  19. Yngvar
  20. Bröt-Anund
  21. Ingjald Illråde
  22. Olov Trätälja
  23. Halvdan Vitben
  24. Östen
  25. Halvdan milde eller matsnåle
  26. Gudröd Veidekung
  27. Halvdan Svarte
  28. Harald Hårfager

Några säkra källor finns naturligtvis inte. Huvudkällan är alltså Ynglingasagan, som går ytterligare tre generationer tillbaka till asaguden Oden, se sidan Oden, Njord och Frej. Efter guden Frej (Frö), som här också kallas Yngve, följer till och med Ingjald Illråde en lång rad sveakungar som regerade i (Gamla) Uppsala; de kallas Ynglingaätten efter stamfadern Yngve. Sedan erövrade en annan släkt makten i Svealand; Olov Trätälja flydde till Värmland och de följande var kungar i delar av Norge, fram till Harald Hårfager som enade Norge genom att besegra alla sina kollegor och konkurrenter. Ynglingasagan beskriver alla dessa kungars liv och, framför allt, död (ofta på mycket ovanliga och vanligen våldsamma sätt).

Praktiskt taget samma kungalängd finns också i några andra medeltida källor. Den äldsta är Íslendingabók, skriven ca 1130 av islänningen Are Frode (som för släktledningen fram till sig själv); en annan är Historia Norvegiæ, skriven på latin i andra halvan av 1100-talet, troligen av en norsk präst; en tredje är Hversu Noregr byggðist, skriven på Island i slutet av 1200-talet.3

Harald Hårfager anses som en historisk person4 och levde troligen ca 848 – ca 932. Om ovanstående 30 generationer stämmer borde de gå ytterligare närmare 1000 år tillbaka, kanske till tiden omkring Kristi födelse. Några samtida skriftliga källor om dem finns naturligtvis inte, inte ens om Harald Hårfager, utan källorna är i bästa fall muntlig tradition.5 Dessutom skrevs alltså Ynglingasagan ca 300 år efter Harald Hårfagers tid. Snorres huvudkälla var en dikt Ynglingatal, författad av skalden Tjodulf vid Harald Hårfagers hov,6 men Ynglingatal finns inte bevarad utan är bara känd genom Snorres citat från den. Och även Tjodolf levde ju långt efter de flesta av ynglingakungarna.

Ynglingasagan ansågs ändå som historisk sanning till slutet av 1800-talet, då sträng källkritik på allvar slog igenom i historievetenskapen. Några av sagokungarna ovan är nog fortfarande mer kända än många historiska svenska medeltidskungar. Ännu 1917 menade historikern och arkeologen Birger Nerman7 att Ynglingasagan var trovärdig (fr.o.m. Vanlande) och stöddes av arkeologiska data (och det anglosaxiska eposet Beowulf), och att Aun, Egils och Adils är begravda i de tre stora högarna i gamla Uppsala (och Ottar Vendelkråka i Ottarshögen i Vendel). Nutida historiker är skeptiska, minst sagt. Harald Hårfager anses som sagt som en historisk person, liksom kanske några generationer norska småkungar före honom, men de svenska ynglingakungarna får nog förbli sagokungar; det bästa som kan sägas är att inga källor finns som motbevisar Ynglingasagan.

Tillbaka till ”Skrytsläkten”

Noter:

  1. Ynglingasagan är en av delarna i Snorres Norska kungasagor, ofta kallade Heimskringla efter de isländska inledningsorden. ”Saga” betyder här berättelse, och har inte den moderna betydelsen av påhittad historia. ↩
  2. Stavningen av en del namn varierar mellan olika källor, bland annat beroende på om svenska, norska eller (forn)isländska namnformer används. ↩
  3. Den som tror på dessa medeltida källor har i alla fall problemet att de skiljer sig i några detaljer. Íslendingabók och Historia Norvegiæ har Agne och Alrek i omvänd ordning, och Íslendingabók hoppar över Östen och Halvdan Milde. (Fler skillnader finns i generationerna före Yngve Frej, se Oden, Njord och Frej.) ↩
  4. Av nästan alla fackmän, men undantag finns. ↩
  5. Snorre säger själv om sina källor att även om vi inte vet hur sanna de är, så vet vi att gamla kloka män har ansett dem vara sanna. ↩
  6. Nästan alla fackmän tror att detta stämmer, men undantag finns. ↩
  7. I artikeln Ynglingasagan i arkeologisk belysning. Birger Nerman var god vän till Torsten och Gerda Serrander och figurerar i ett helt annat sammanhang här. ↩