Alla inlägg av Svante

Thoméegränd

Thomeegränd

När jag för en vecka sedan var i Östersund med många andra släktingar på Ragna Bergströms begravning råkade jag se att en av gatorna vid mitt hotell heter Thoméegränd. En kontroll visade att gatan är uppkallad efter Anders Jakob Thomée (1812-1874), som är ingift i min släkt. Han var gift med Josefine Göransson (1824-1869), dotter till Anders Petter Göransson (1789-1850) och Marie Elfstrand (1795-1851); Josefine var alltså syster till bland andra Sofie Göransson (1817-1860), gift med Wilhelm Elfbrink (1813-1870), och Göran Fredrik Göransson (1819-1900), grundare av Sandvikens järnverk (Sandvik), se Elfbrink, Elfstrand och Göransson.

Anders Jakob Thomée och hans fru samt fem av deras sju barn ligger begravda i Elfbrinkska gravkoret i Gävle (fyra av barnen dog små). Två av barnen ligger inte där. Det ena är Helene (1862-1943), som efter föräldrarnas död blev fosterbarn hos hennes kusin Emma Elfbrink (1842-1910) och hennes man Wilhelm Fogelmarck (1835-1893) på Vall (och Mackmyra) och som blev mor till bl.a. Märta Redlund (1888-1954), se Helene Thomée och Märta Redlund. Det andra barnet som inte ligger i gravkoret är Marie (1852-1934) som efter faderns död blev sällskapsdam hos Lina Elfbrink, f. Ekstedt (1821-1904), änka efter Wilhelm Elfbrink; Marie gifte sig 1892 med överste Robert Reuterskiöld (1838-1902), chef för Hälsinge regemente i Gävle.

Anders Jakob Thomée var född i Ramlösa i Skåna, och blev landssekreterare (dvs närmast under landshövdingen) i Östersund 1846-1856. Han gjorde bland annat en stor insats för att utveckla länets kommunikationer. En 4 meter hög minnessten restes över honom i Mörsil 1895. Han var en tid bruksägare (Åflohammar i Offerdal) och var som sådan riksdagsman i borgarståndet vid riksdagen 1856-1858.

Ångbåten Thomée, som sedan 1880 trafikerar Storsjön, är också uppkallad efter honom.

Thoméegränd har dessutom givit namnet åt en sång av popgruppen Vapnet från Östersund (2006), se deras video Thoméegränd.

Landssekreterare Anders Jakob Thomée
Landssekreterare Anders Jakob Thomée

Gävles första kvinnliga student

Anna Fogelmarck studentexamen 1885
Anna Fogelmarck studentexamen 1885

Min morfarsmor Anna Fogelmarck (senare gift Klingberg) var den första kvinnan från Gävle som tog studenten; hon gjorde det 1885 på Wallinska flickskolan i Stockholm, eftersom flickor inte fick gå på de vanliga, statliga, läroverken förrän 1927.

Vi gjorde i somras ett besök på Stockholms stadsarkiv och tog reda på mer om hennes studentexamen, se Anna Fogelmarcks studentexamen.

Men det finns en del obesvarade frågor, t.ex.:
Anna läste in det mesta hemma på Vall, med sin guvernant Hélène Pilo, men var elev på skolan i Stockholm från november 1884, alltså en och en halv termin. Varför började hon mitt i terminen? Var bodde hon i Stockholm? Ordnade skolan inackordering? Eller bodde hon hos sin farbror Emil Fogelmarck?

Mer om Axel Nordlander

Axel Nordlander på Lady Artist vid OS 1912.
Axel Nordlander på Lady Artist vid OS 1912.

Jag har tidigare skrivit om min morfars kusin Axel Nordlander (1879-1962) som vann guldmedalj i fälttävlan vid OS i Stockholm 1912. Nyligen fick jag en kopia på en artikel om honom i Beridna Högvakten, nr 2, 2016, där jag fick veta en del nytt om honom (även om inte alla detaljer är korrekta).

Axel var bland annat ballongflygare, och flög t.ex. med ballong över Östersjön till Ryssland 1910 (där han efter landningen först blev häktad eftersom han inte hade pass). Han var alltså en föregångare till min mammas kusiner som flyger ballong nu, 100 år senare.

Axel Nordlander var officer vid kavalleriet, men han var också fältflygare, och alltså en av pionjärerna inom svenskt militärflyg. Jag har också hittat ett nytt kort TV-inslag som visar bl.a. ett brev till fadern som han kastat ur planet i en rapporthylsa under en flygning till Kiruna ca 1916-1917.

Förutom detta, och ridsport där han tävlade både inom och utom Sverige, hade han andra intressen som bobsleigh och motorsport; hans intressen tycks alltså ha inte ha varit av de lugnare slagen och han var med om flera olyckor men tydligen utan allvarliga skador.

Dessa, och kanske andra, nöjen gjorde tyvärr också att Axel levde över sina tillgångar. Axel gick i konkurs och var en tid omyndigförklarad. Axels morfar Erland Theodor Klingberg suckar i ett brev 1911: ”Stackars Harald nog får han skörda frukterna af det uppfostringssystem han tillämpade på sina barn.” (Harald var Axels förmögne far Harald Nordlander (1853-1920).)

Läs mer på sidan Axel Nordlander.

Nobelpris

English version published in Finest Hour 178 (2017).

Någon nobelpristagare finns inte i släkten. Men jag har i mitt släktarkiv en kopia av en nobelprisnominering där Winston Churchill föreslås få Nobelpriset i litteratur 1953, vilket han också fick. Nomineringen är skriven av Birger Nerman, som på kopian har skrivit ”Till Churchill-vännen Gerda Serrander från tillgivne förslagsställaren”. Gerda Serrander (1882-1965), född Lyman och änka efter Torsten Serrander (1875-1940), var min mormorsmor, och hon gav senare nomineringen till min pappa, som då studerade bl.a. litteratur och engelska.

Birger Nerman (1888-1971) var en gammal familjevän. Han var arkeolog och historiker, och vid den här tiden direktör för Historiska museet i Stockholm. Han hade två minst lika kända bröder, tvillingbrodern Einar (1888-1983) som var konstnär och Ture (1886-1969) som var journalist och politiker, och bl.a. satt i riksdagen som kommunist på 1930-talet och som socialdemokrat 1946-1953; Ture Nerman var under andra världskriget en av de ledande antinazisterna i Sverige, och gav 1939-1945 ut den antinazistiska tidningen Trots allt!. Familjerna hade känt varandra länge; mamma har en teckning som Einar Nerman gjorde till Gerdas dotter Sara när hon var 12 år (1921).

Birger Nermans nominering (som kan läsas här) talar översvallande om några av Churchills olika böcker, och nämner även hans politiska tal mm. Han säger också ”Att Churchill i handling betytt mera än någon annan i vår tid för att rädda mänskligheten från diktaturernas barbari och bevara Västerlandets rättsordning bör ju icke på något sätt kunna förringa hans rent litterära förtjänster.” Man kan ju misstänka att det informellt bidrog till nobelpriset att Churchill inte bara skrivit om andra världskriget utan också vunnit det.

Jag har i höst arbetat i Cambridge, och jag har då bott på och tillhört Churchill College. På Colleget, som grundades 1960 till Winston Churchills ära, finns även The Churchill Archives Centre, med brev och andra dokument från Winston Churchill, ca 3000 arkivkartonger med sammanlagt ca 1 miljon sidor dokument. Jag talade därför med arkivets föreståndare, och en dag tittade vi i arkivet och hittade då att Birger Nerman inte bara gav en kopia till Gerda; han skrev också 19 december 1953 till Winston Churchill (som var premiärminister och inte hade kunnat komma till prisutdelningen utan skickat sin fru) och berättade att det var han som nominerat, och bifogade en avskrift av nomineringen tillsammans med en översättning till engelska.1 Churchills sekreterare skickade brevet vidare till Churchill personligen, tillsammans med ett förslag till svar, som Churchill skickade på juldagen.

Alla nomineringar och diskussioner om Nobelprisen är hemliga i 50 år. Men Nobelstiftelsen offentliggör nu listor på äldre nomineringar på en webbsida. Där kan man se att 1953 inkom 34 nomineringar, på 25 olika personer, till litteraturpriset, och att Birger Nerman var den enda som nominerade Churchill det året.2 Så det var verkligen hans nominering som gav Churchill Nobelpriset. Man ser också att bland de andra nominerade, som Churchill alltså slog, fanns bl.a. Hemingway och Laxness (som fick priset de följande åren).

Släkten har som sagt ingen nobelpristagare. Men Gerda Serrander fick två barnbarnsbarn som nu är med och beslutar om nobelpris; jag i Kungl. Vetenskapsakademien (fysik, kemi och ekonomiprisen, fast jag deltar bara ibland) och min syssling Patrik Ernfors i Karolinska Institutets Nobelförsamling och Nobelkommitté (medicinpriset). Men vad vi diskuterar där får ni inte veta förrän om 50 år.


Noter:

  1. Nomineringen har samma text som Gerdas kopia, men radbrytningarna är lite olika, så Birger Nerman skrev av nomineringen flera gånger.
  2. Birger Nerman hade nominerat Winston Churchill sedan 1948, och de föregående åren hade även andra nominerat honom.

Mackmyra sulfits arkiv och Fogelmarck

Arkivcentrum Dalarna
Arkivcentrum Dalarna

Jag har i veckan tillsammans med Julie och mamma Ulla besökt Arkivcentrum Dalarna i Falun och studerat arkivet från Mackmyra Sulfit AB, som grundades 1889 av Wilhelm Fogelmarck och hans svåger Christian Lundeberg1. Sulfiten försvann från släkten efter Kreugerkraschen 1932, och köptes så småningom av Stora Kopparbergs Bergslags AB (senare Stora, nu Stora Enso) innan fabriken lades ned 1976; nu finns därför Sulfitens arkiv i Storas arkiv på Arkivcentrum i Falun. Det finns 202 hyllmeter i Sulfitens arkiv, så vi läste och kopierade bara ett urval handlingar, främst protokoll från bolagsstämmor och styrelsemöten, årsredovisningar samt aktieboken.
Mer om Mackmyra Sulfit kommer senare när vi hunnit studera materialet.

Tills dess kan ni studera en ny sida om släkten Fogelmarck, från dess ursprung på 1600-talet i Fågelås socken i Västergötland fram till Anna Fogelmarck (1867-1953), gift med Erland Theodor Klingberg (1866-1938).

Peter Fogelmarck (1766-1829)
Peter Fogelmarck (1766-1829), källarmästare och handlande i Västervik, stamfar för vår gren av släkten Fogelmarck

  1. Christian Lundeberg gjorde senare en ännu större insats när han blev statsminister 1905 och lyckades ordna en fredlig unionsupplösning med Norge; mer om detta en annan gång.

Lyman

Jag har nu kraftigt utökat sidan om Lyman, och döpt om den till Lyman, fortsättning; dessutom har jag skrivit en separat sida Lyman, ursprung om de tre personer (alla senare kyrkoherdar) som först tog namnet omkring 1700, och deras inbördes släktskap.

För den som vill veta mer, och för framtida släktforskare, har jag också gjort en skrift Släkten Lyman (från Lyhundra) med alla kända personer i samtliga grenar av denna släkt Lyman (det finns även andra, utan samband med oss), med fler detaljer och (för framtida fortsatt forskning) utförliga källhänvisningar.

Gustaf Leonard Lyman (1848-1937)
Gustaf Leonard Lyman (1848-1937)

En professor i matematik

Emil Fogelmarck (1833-1903)
Emil Fogelmarck (1833-1904)

Det finns i släkten en hel del personer med högre utbildning från universitet och högskolor, i äldre tider främst några präster och senare även en och annan ingenjör, läkare, jurist, ekonom, m.fl.. Rena akademiker som blivit kvar vid universitetet är det däremot ont om. Långt tillbaka har vi 1600-talets lärdomsgigant Olof Rudbeck (1630-1702), min mormors morfars mormors mormors morfars far, som var sin tids ledande professor i Uppsala; även hans son Olof Rudbeck d.y. (1660-1740) och hans far Johannes Rudbeckius (1581-1646) var professorer i Uppsala (den senare dock bara några år innan han blev biskop, åtminstone då ett finare jobb). På närmare håll finns det såvitt jag vet bara en akademiker, min morfars morfars bror Emil Fogelmarck (1833-1904), lustigt nog liksom jag professor i matematik.

Emil Fogelmarck var född nyårsdagen 1833, i Västervik liksom bröderna Wilhelm (1835-1893) och Robert (1838-1909). Deras far var kofferdikapten (dvs kapten i handelsflottan), senare skeppsklarerare samt portugisisk vicekonsul. Emil blev student i Uppsala 1849 och filosofie magister (= filosofie doktor) i matematik 1857 med en avhandling De integralibus definitis inter fines imaginarios. Året därpå, i januari 1858, blev han adjunkt i matematik och mekanik vid Tekniska högskolan (KTH, som då hette Teknologiska institutet) i Stockholm där han verkade resten av sitt liv. Han blev 1875 professor i ren matematik, och pensionerades 1899. Han var också KTHs bibliotekarie från september 1858 ända till 1902, med undantag för en femårsperiod. Han dog i Stockholm 28/12 1904.

Emil Fogelmarck gjorde stora insatser som lärare vid Tekniska högskolan, där han gav betydelse åt den tidigare försummade högre matematiken med dess tekniska tillämpningar. Han skrev också flera läroböcker i matematik. (Han bedrev däremot ingen forskning, till skillnad från dagens professorer på KTH.)

Se även Emil Fogelmarck i Svenskt biografiskt lexikon samt Fritiof Hedström, Släkten Fogelmark el. Fogelmarck fr. Fogelås socken, Västergötland (1919).

Emil Fogelmarck var gift med Augusta Söllscher (1846-1923) och hade barnen Ellen (1867-1954), Gerda (1872-1949) och Gunnar (1880-1965), samt två barn som dog späda. En sonson var Stig Fogelmarck (1916-2006), chef för Kungliga husgerådskammaren mm.

Porträttet ovan hänger på matematiska institutionen på KTH, där jag fotograferade det vid ett besök förra veckan. Det har donerats till KTH av Emils svärdotter Kate Fogelmarck, född af Ugglas (1893-1980).

Några läroböcker i matematik av Emil Fogelmarck (i min ägo).
Några läroböcker i matematik av Emil Fogelmarck (i min ägo). Boken till höger ägdes av Richard Klingberg (1854-1907) som studerade till bergsingenjör på KTH 1875-1878; långt senare (1895) skulle hans bror Erland Klingberg (1866-1938) gifta sig med Emil Fogelmarcks brorsdotter Anna Fogelmarck (1867-1953).

Djävla löss

Nästa (och såvitt jag vet sista) bidraget om dömda släktingar gäller Erland Klingberg (1866-1938), som var kapten på Dalregementet och 1915 dömdes av krigshovrätten för att ha sagt ”djävla löss” till några värnpliktiga.

Dalpilen 10 december 1915
Ur Dalpilen 10 december 1915

Så här, 100 år senare, låter det hela rätt humoristiskt, och straffet, tre dagars arrest utan bevakning, verkar mest symboliskt. Men det var nog inte så roligt för Erland Klingberg när det hände.

Händelsen uppmärksammades också i flera tidningar, och jag har vid en sökning på nätet bland annat hittat notiser i de svensk-amerikanska tidningarna Svensk-Amerikanska Western 27/1 1916 och Vestkusten 20/1 1916.

Erland Klingbergs militära karriär påverkades dock knappast. Han pensionerades från regementet ett halvår senare, när han fyllde 50, och blev då som brukligt befordrad till major.

På den breda vägen

Alla i släkten har inte varit skötsamma och hållit sig på rätt sida om lagen, och några har till och med blivit dömda för olika brott. Jag har nu samlat ett par intressanta fall på sidan I klammeri med rättvisan; där finns dels den välkända historien om Carl Ekmans bedrägerier på 1710-talet som ledde till hans dödsdom, och dels lite detaljer (med länk till hovrättsdomen) om Gustaf Leonard Lymans vårdslöshet mot borgenärer i samband med konkursen 1902 som jag nyligen nämnde i inlägget Familjen Lymans olyckor.

Minst ett fall till kommer senare att läggas till sidan. Men nu levande släktingar kan vara lugna; endast gamla fall av rent släkthistoriskt intresse kommer med.