Sommaren 1719 härjades svenska ostkusten av ryska soldater. Den 30 juli 1719 nådde rysshärjningarna byn Västanå i Älvkarleby. Hela byn brändes, och bland de utblottade bönderna fanns min förfader Daniel Nilsson (ca 1668-1735).

Det sägs att detta ledde till att de två yngre sönerna flyttade till Gävle, där de tog namnet Elfstrand och blev framgångsrika köpmän, medan den äldste sonen Nils Danielsson (1694-1741) stannade kvar och så småningom övertog den nu återuppbyggda gården; i sinom tid skulle hans sonson Olof också flytta till Gävle där han tog namnet Elfbrink och blev en mycket framgångsrik grosshandlare.

Rysshärjningarna skedde i slutfasen av det stora nordiska kriget 1700-1721; Karl XII hade dött 30/11 1718, och Sverige ville ha fred, men den nya ledningen var föga kompetent och dessutom nog mest engagerad i intriger om makten i Sverige. För att sätta press på fredsförhandlingarna anföll sommaren 1719 en rysk flotta den svenska ostkusten och brände städer, bruk och byar. Den 11 juli kom flottan fram till Kapellskär; det var 132 galärer med 26 000 man ombord. Den ryska flottan delades i tre delar, varav den norra med 5000 man de följande veckorna härjade Roslagen och brände bl.a. Östhammar (17/7), Öregrund (18/7), Forsmark (20/7), Lövstabruk (25/7) och många andra byar och bruk. Det svenska försvaret var helt hjälplöst, på grund av alldeles för små resurser samt för stor inkompetens hos befälhavaren Zöge.
Ryssarna drog sig sedan sakta norrut mot Gävle. Den 30 juli brändes Harnäs bruk. En styrka marscherade sedan söderut mot Älvkarleö bruk, och passerade bl.a. Västanå som förstördes i grund. Men söder om Västanå hade bruksborna byggt förskansningar och lyckades stoppa anfallarna där; ryssarna vände tillbaka till kusten och Älvkarleö bruk räddades. De närmaste dagarna anfölls Gävle, men där var försvaret, lett av landshövding Hamilton, effektivt och efter flera misslyckade framstötar gav ryssarna upp och drog sig söderut igen. Därigenom räddades också bruken i Valbo. Ryssarna fortsatte att härja några veckor till i Roslagen där bl.a. Norrtälje brändes innan de 19/8 återvände till Åland (som då var ockuperat av dem liksom resten av Finland). Under tiden hade de andra delarna av ryska flottan härjat söderut och bränt bl.a. Nyköping och Norrköping; Stockholms skärgård härjades, men ett anfall mot Stockholm slogs tillbaka vid Baggensstäket.

Ryska flottan härjade även sommaren 1720, då Umeå brändes, och 1721 då Norrlandskusten från Söderhamn till Piteå (inklusive Umeå igen) härjades, men de kom inte tillbaka till Uppland. 30/8 1721 slöts freden i Nystad.

Idag är det 150 år sedan Gävle brann. Det var en stor katastrof, som i stort sett fullständigt förstörde staden norr om Gavleån; 8000 blev hemlösa. Bland de drabbade fanns min förfader Wilhelm Elfbrink (1813-1870), som ägde ett stort hus vid Järntorget (ungefär norra delen av nuvarande Centralplan utanför stationen) som fullständigt förstördes. Han var då omgift med Lina Ekstedt (1921-1904), som efter Wilhelms bror Daniel (1808-1846) hade fått ärva hans stora hus på N. Strandgatan vid ån. Även detta förstördes, men byggdes upp igen och Lina bodde sedan där till sin död 1904. (Detta hus var ursprungligen byggt av Samuel Valley (1747-1805), svåger till Daniel och Wilhelms morfar Daniel Elfstrand (1848-1815) som byggde huset intill.) Se vidare sidan Gävle och släkten.

Wilhelm Fogelmark med familj bodde däremot på Vall strax utanför Gävle, och klarade sig alltså från branden.

Min morfarsfar Erland Theodor Klingberg (1866-1938) hade 8 syskon. Vi har tidigare skrivit om några av dem, t.ex. Viktor som flyttade till Sydafrika, och nyligen skrev jag (och framför allt Tage) om brodern Knut Filip, och jag skrev också om systrarna Marie-Louise och Elsa som gifte sig med två bröder Müntzing. Dessa sidor har nu kompletterats med sidor om de återstående syskonen, så att alla nio syskonen har varsin webbsida:

Richard Klingberg (1854-1907)

Viktor Klingberg (1856-1947)

Sigrid Klingberg (1858-1914)

Marie-Louise Klingberg (1860-1928)

Carl Klingberg (1863-1934)

Fredrik Klingberg (1864-1938)

Erland Theodor Klingberg (1866-1938)

Knut Filip Klingberg (1871-1959)

Elsa Klingberg (1875-1957)

Min morfarsfar Erland Theodor Klingberg (1866-1938) hade 8 syskon. En av dem var lillebror Knut Filip (1871-1959), som liksom Erland var officer (på Dalregementet och senare Vaxholms grenadjärregemente).

Under drygt ett år, 1914-1915, tjänstgjorde Knut tillsammans med en grupp andra svenska officerare i gendarmeriet i Persien. Om detta har min morbror Tage Klingberg skrivit en berättelse, som, tillsammans med mer fakta om Knut och hans fru Mary-Ann Ossbahr (1879-1943), finns på sidan Knut Filip Klingberg (1871-1959).

Släkten Müntzing tillhör inte mina förfäder, men den är nära förbunden med släkten Klingberg. I två olika generationer, i början resp. slutet av 1800-talet, har två bröder Müntzing gift sig med två systrar Klingberg! Se släkttavlan nedan (som endast tar med relevanta personer och utelämnar många andra barn). För mer detaljer, se sidan Müntzing.

Elfbrink och Elfstrand är välkända namn i min släkt; några förmögna Gävleköpmän i de familjerna hör till mina förfäder, och jag har sedan jag var barn ofta hört talas om dem (och talat om dem själv). Men de är inte de enda Gävleköpmännen i släkten. En annan är Joachim Mau (1704-1792), som var morfar till Karin Jäderlund (1769-1837), Daniel Elfstrands (1748-1815) andra hustru och mor till Marie Elfstrand gift Göransson (1795-1851). Joachim Mau var därigenom min morfars mormors mormors mormors far. Joachim Mau var på sin tid mycket framgångsrik och en av de förmögnaste i Gävle men verkar numera rätt bortglömd, även i vår egen släkt. Han var tysk och flyttade från Lübeck till Gävle i 20-årsåldern; så småningom öppnade han en trävarufirma och blev rik. Han gifte sig med Catharina Thernberg (1713-1787), dotter till en annan Gävleköpman Johan Ternberg ( -1716). Se sidan Mau

Se även Gävledraget: Släkten Mau.

Jag har här mest ägnat mig åt mammas släkt, men nu har jag även skrivit några sidor om pappas släkt, som består av värmländska bönder i några olika socknar i många generationer. Pappa var född i Säffle liksom hans föräldrar, men deras föräldrar kom från olika håll i Värmland. Se Janson mm i Värmland.

Jag har också skrivit om min egen ovanliga skolgång för ca 50 år sedan, med bl.a. nedanstående dagsvers ur Svenska Dagbladet som illustration, se Svante Janson: min skolgång.

Nu har jag, på begäran, skapat ett (ofullständigt) personregister till webbsidorna på elfbrink.se.

Registret innehåller födelse- och dödsdatum samt länkar till sidor med mer information.

Registret är långtifrån komplett, och innehåller huvudsakligen närmare släktingar från 1800- och 1900-talen.

Registret hittas med länken ovan, eller från huvudmenyn.

När vi i somras reste till Falun och Sundborn och tittade på platser där släktingar bott, så passerade vi även gården Sveden utanför Falun. Sveden är numera mest känt för att Carl von Linné gifte sig där 1739; hans hustru Sara Lisa Moraea var född och uppvuxen på Sveden.

Men Sveden hör även till vår släkt. Sveden hade köpts, 99 år före Linnés bröllop, av Sara Lisas farmors far Daniel Isaksson. Hans barn tog namnet Svedberg efter gården. Ett av hans barn var alltså Linnés frus farmor, Barbro Svedberg. Ett annat var Peter Svedberg, adlad Schönström, som kom att bli en av mina anfäder. Ett tredje syskon var biskopen Jesper Svedberg, far till Emanuel Swedenborg.

Se mer detaljer på sidan Sveden.

På hemväg från Olof Elfbrinks barndomsby i Älvkarleby, se Västanå,  stannade vi vid Österlövsta kyrka i byn Försäter i nordöstra Uppland. Österlövsta kyrka har kopplingar till tre helt olika grenar av min släkt:

1. Min mormors morfar farfar Per Lyman (1757-1832) var organist och klockare i kyrkan 1884-1832, alltså i nästan 50 år. Han och hans hustru Anna Maria (1783-1855) bodde i Försäter, och de är säkerligen begravda på kyrkogården, fast ingen grav verkar finnas kvar. Sonen Per Gustaf Lyman (1811-1891, min mormors morfars far) är alltså född här i byn och döpt i kyrkan.

2. Min faster Kajsa Ek, född Janson (1940-2016), som bodde i Lövstabruk (i Österlövsta församling) är begravd i minneslunden här.

3. När vi tittade runt på kyrkogården hittade jag överraskande ett gammalt stenkors med texten ”Elfbrinks familjegrav”. Olofs bröder tog också namnet Elfbrink, och storebror Daniel (1763-1841) flyttade till Skärplinge (också i Österlövsta församling) där han var gästgivare liksom hans son och sonson efter honom. Och detta var tydligen deras gravsten.