Bland mina mer avlägsna (och mindre kända) förfäder finns tre generationer av släkten Behm på 1600-talet. De är 11-13 generationer före mig, och på den tiden hade jag flera tusen förfäder. Behm har ändå intresse som de (såvitt jag vet) första av mina förfäder som var handelsmän i Gävle och bruksägare i Gästrikland; de var mer än 100 år före handelsmännen Elfstrand och Mau på 1700-talet, samt handelsmännen och bruksägarna Elfbrink och Göransson på 1800-talet, vilka alla hörde till en helt annan gren i släktträdet.

Släkten Behm har nyligen behandlats i några artiklar av Michael Lundholm, och framförallt i en artikel i Släktforskarnas årsbok 2020. Han visar bland annat att en del uppgifter i tidigare litteratur om äldre generationer och släktskap med andra släkter Behm är antingen felaktiga eller åtminstone mycket osäkra och tvivelaktiga. Se också Svenskt biografiskt lexikon.

Gävlesläkten Behms förste kände stamfar är Jonas Mikaelsson (Jon Mickelsson), som var handelsman, rådman och borgmästare i Gävle. Han är nämnd i källorna från 1613, och dog 1647. Men det finns inget belägg för att han i livstiden kallade sig, eller kallades, Behm; fast han har ibland kallats Behm efter sin död (tidigast 1649, bara två år efter sin död). Däremot hette hans söner Behm; namnet Behm är känt först hos sonen Daniel, från 1638 (medan fadern ännu levde), och togs senare även av hans bröder. Varför Daniel tog namnet är okänt.

Jag härstammar från Jonas Mikaelssons son Albrecht Behm, född ca 1620 i Gävle, död 1679 i Stockholm. Han var gift med Katarina Johansdotter (död 1672), dotter till faktorn och borgmästaren Johan Eskilsson i Söderhamn (död 1657). Albrecht Behm var bergsmästare i Öster- och Västerbergslagen 1669-1675, och han fick assessors titel 1675. Albrecht var också en stor bruksägare i Gästrikland, där han ägde Tolvfors bruk, Axmars bruk, Forsbacka bruk och Hilleviks masugn, samt hammaren i Västbyggeby, men den brann redan efter ett år, och enligt en uppgift även en kort tid Valbo masugn. Se vidare min artikel Järnbruk i släkten.

Albrecht Behm och Katarina hade 6 barn, däribland dottern Anna Margareta Behm (ca 1660-1688), gift med Peter Svedberg adlad Schönström (1644-1692), se Sveden. Jag härstammar från deras dotter Anna Catharina Schönström (1681-1717), gift med Olof Rudbeck d.y. (1660-1740).

För mer detaljer, och fler släktingar, se sidan Behm.

Idag är det 80 år sedan Fredrik Gripensvärd (1865-1942) dog, den 3/5 1942. Han var gift med min morfarsmors syster Siri Fogelmarck (1868-1944). De fick inga barn.

Fredrik föddes på Strömsta säteri söder om Enköping, vilket då ägdes av hans far som också hette Fredrik Gripensvärd (1834-1902). Fredrik hade två äldre systrar Lotten (1862-1905) och Hilda (1864-1941). Fredriks mor Hilda Gustava Spens (1836-1867) dog innan Fredrik fyllt 2 år, och fadern gifte snart om sig med sin första hustrus syster Clara Spens (1831-1884). Se vidare Fredrik Gripensvärd d.ä.

Fredrik blev officer vid Dalregementet, liksom min morfarsfar Erland Klingberg (1866-1938). De var goda vänner, och de gifte sig med systrarna Anna Fogelmarck (med Erland Klingberg, 1895) och Siri Fogelmarck (med Fredrik Gripensvärd, 1910). De två systrarna kom från en förmögen familj i Valbo, se Fogelmarck.

Fredrik Gripensvärd pensionerades från Dalregementet 1915. Han använde då sin hustrus stora arv till att 1916 köpa Herresta herrgård norr om Mariefred, som han kostade på en dyrbar renovering. Men Fredrik och Siri hade knappt flyttat dit förrän Fredriks barndomshem Strömsta bjöds ut till försäljning; Fredriks far hade tvingats sälja Strömsta 1881 och Fredrik hade nog sörjt det sedan dess. Nu kunde han inte motstå frestelsen, så 1918 sålde han Herresta och köpte Strömsta, där han också genast gjorde en dyrbar renovering.

Tyvärr räckte inte ens Siris stora arv för dessa utgifter, och Fredrik hade troligen redan tidigare dåliga affärer. Efter bara några år gick drömmen i kras, och Fredrik och Siri gick i konkurs 1922. Strömsta räddades genom att svågern Erland Klingberg och Siris tredje syster Sofi (Fiffan) Fogelmarck köpte Strömsta; de hade kvar tillräckligt av arvet efter systrarna Fogelmarcks föräldrar, men nu nådde även de gränsen för sina tillgångar, se vidare Systrarna Fogelmarcks ekonomiska problem på 1920-talet. Fredrik och Siri fick bo kvar på Strömsta mot att de inte lade sig i gårdens skötsel, men detta fungerade inte i längden och 1924 tvingades Fredrik och Siri att lämna Strömsta. Sedan Fiffan dött 1924 ärvdes så småningom Strömsta av Erland och Anna, och ägs nu, ca 100 år senare, av deras sonsonsson Carl Klingberg.

Efter den sorgliga flytten från Strömsta hyrde Fredrik och Siri på olika herrgårdar, först Nyboholm mindre än en mil från Strömsta, senare Kortebo i Småland och därefter Graneberg vid Stjärnhof i Södermanland. Från 1932, då deras ekonomi försämrades ännu mer, bodde de i lägenhet i Malmköping.

Förutom de ekonomiska bekymren så var Fredrik sjuk; han led av syfilis som han ådragit sig i ungdomen. Vi vet inte om sjukdomen hade brutit ut redan innan han gifte sig 1910, men åtminstone från 1911 var han sängliggande stora delar av tiden.

Fredrik fick under sin tid som officer Svärdsorden, samt de tyska ordnarna Albrecht Björnens orden (från Anhalt, 1889) och Sachsen-Ernestinska husorden (från Sachsen, 1892); de senare gissningsvis i samband med militära besök, antingen av honom i Tyskland eller av tyska militärer på Dalregementet.

Gripensvärd var en adlig ätt, och Fredrik Gripensvärd var den sista mannen i ätten, som alltså dog ut på svärdssidan med honom. På spinnsidan levde Fredriks två kvinnliga sysslingbarn Ada och Ida ända till 1967 resp. 1974, men de var gifta Schuberth och Jungner. Den sista som bar namnet Gripensvärd var Fredriks änka Siri Gripensvärd född Fogelmarck (1868-1944).

Idag är det 60 år sedan Axel Nordlander (1879-1962) dog den 30/4 1962. Axel var kusin till min morfar; han var son till brukspatron Harald Nordlander (1853-1920) på Hagge (vid Smedjebacken) och hans hustru Sigrid, född Klingberg (1858-1914); Sigrid var syster till min morfarsfar Erland Klingberg (1866-1938).

Axel Nordlander var officer, ryttmästare vid Skånska Husarregementet i Helsingborg. Han var också fältflygare. Han deltog framgångsrikt i ryttartävlingar, och vann bl.a. guld i fälttävlan vid OS i Stockholm 1912. Han flög också ballong, bl.a. över Östersjön från Stockholm till nuvarande Lettland, då i Ryssland, 1910. och han åkte bobsleigh, och satte banrekord i Åre 1912.

Han verkar ha varit lite av en äventyrare, och han gick i konkurs och var ett tag omyndigförklarad.

Axel Nordlander var gift 3 gånger och fick ett barn: Mary (1918-2007).

Läs mer på sidan Axel Nordlander.

Idag är det 140 år sedan min mormorsmor Gerda Serrander, f. Lyman, föddes.

Gerda föddes 27/2 1882 i Sundsvall, som dotter till manufakturhandlaren Gustaf Leonard Lyman (1848-1937) och hans maka Carolina f. Boström (1856-1936); Gerda var näst äldst av 8 barn. 1886 flyttade familjen till Gävle, där Gerda växte upp; fadern hade där en stor klädaffär Andreén & C:o vid Rådhustorget i Gävle. 1902 går affären i konkurs, och familjen flyttar tillbaka till Sundsvall.

Två år senare (19/11 1904) gifter sig Gerda med löjtnant (senare kapten) Torsten Serrander (1875-1940); Torsten bor i Gävle, så Gerda flyttar tillbaka dit. (Lysningarna var i Sundsvall, där Gerda alltså bodde tills hon gifte sig, men vigseln var i Stockholm, av för oss okänd anledning.) Torsten var förutom officer på Hälsinge regemente i Gävle även ekonomichef 1897-1936 på familjens tidning Norrlands-Posten, där hans bror Ernst (1893-1941) var chefredaktör och systern Maggie (1880-1969) var kontorschef.

Gerda och Torsten bor sedan på flera olika platser i Gävle, bl.a. i Villastaden och på Valbogatan, se Gävle och släkten, del II. Gerda och Torsten får tre döttrar: Eva (1905-2002), Sara (1908-1969) och Ulla (1910-2003). Eva var född juldagen 1905 och Sara julafton 1908; det sägs att barnmorskan tyckte familjen var jobbig.

Gerda och Torsten flyttar 1937 till Stockholm, där Torsten arbetade för Svenska tidningsutgivarföreningen. De bodde på Snoilskyvägen 38 i Fredhäll, längst västerut på Kungsholmen. Torsten dör redan 1940, och Gerda flyttar då tvärs över Tranebergssundet till Alvik i Bromma, där hon bor till sin död 1965 på Elvinggården, ett då nybyggt kollektivhus för ensamstående, bildade kvinnor. (Se dokumentärfilmen Huset om Elvinggården idag.)

Bland Gerdas umgänge i Stockholm fanns bland annat Birger Nerman, se Nobelpris.

Gerda plockade gärna svamp. Men hon var försiktig, och lämnade en bit på ett papper, så att man skulle kunna kontrollera den i efterhand om hon blev sjuk.

Jag minns Gerda väl från min barndom, och jag tyckte då att hon var väldigt gammal – hon blev 83 år.

Idag är det 230 år sedan Joachim Mau (1704-1792) avled. Han var min morfars mormors mormors mormors far.

En gren av mina förfäder var grosshandlare i Gävle på 1700- och 1800-talen. Det var framför allt några generationer i släkterna Elfbrink, Elfstrand och Göransson, vilka är väl kända i släkten. Men de var inte de första grosshandlarna i släkten utan föregicks av Joachim Mau, som kanske är mindre känd.

Joachim Mau var tysk, född i Lübeck 1704, och kom till Gävle när han var ca 20 år gammal. Han arbetade först som handelsbetjänt, och 1736 blev han själv borgare och handelsman i Gävle. Han startade en framgångsrik trävarufirma som gjorde honom mycket förmögen och bland de rikaste i Gävle. Joachim var gift med Catharina Thernberg (1713-1787), dotter till handelsmannen Johan Thernberg (död 1716) i Gävle. De fick 10 barn, av vilka bara två blev vuxna. Familjen hade förutom en gård i centrala Gävle även sommarstället Lexe vid Gavleån väster om Gävle.

Joachim Mau blev gammal, men på äldre dagar försvann det mesta av förmögenheten när hans son Johan Jakob Mau (1740-1784) och svärson Anders Jäderlund (1734-1772) båda misslyckades som grosshandlare och gjorde stora förluster; båda dog dessutom rätt unga.

Joachim Maus dotterdotter Karin Jäderlund (1769-1837) gifte sig 1794 med änklingen Daniel Elfstrand (1748-1815), och blev mamma till bl.a. Marie Elfstrand (1795-1851), gift med Anders Petter Göransson (1789-1850).

Se vidare sidan Mau.

Idag är det 120 år sedan Fredrik Gripensvärds far, Fredrik Gripensvärd (1834-1902) avled.

Fredrik Gripensvärd d.ä. var född i Stockholm och tillhörde en adelssläkt som ursprungligen kom från Gästrikland; hans farfar Jakob Fougberg, som adlades Gripensvärd, (1742-1807) ägde (halva) Hammarby bruk i Ovansjö socken (söder om Storvik).

Fredrik Gripensvärd blev officer, så småningom major vid Livregementets dragonkår, och han sägs ha varit adjutant till prins August (1831-1873).

Fredrik Gripensvärd blev 1852 ägare till de två herrgårdarna Strömsta och Brunnsholm, som ligger bredvid varandra i Uppland, söder om Enköping; familjen bodde på Strömsta. På grund av dålig ekonomi blev han tvungen att sälja herrgårdarna 1881 och 1882. Familjetraditionen säger att han spelade bort Strömsta på kort, men jag gissar att det är en dramatisering av att han skaffade sig stora spelskulder.

Fredrik Gripensvärd gifte sig 1861 med grevinnan Hilda Gustava Spens (1836-1867), som fick tre barn:

1. Charlotta Gustava (Lotten) (1862-1905)
2. Hilda (1864-1941), gift 1893 med Johan Axel Gyllensvärd (1849-1933).
3. Fredrik Gripensvärd (1865-1942), gift med Siri Fogelmarck (1868-1944), min morfars moster. Han köpte 1918 tillbaka barndomshemmet Strömsta, men gick i konkurs och måste sälja det igen 1922 till Siris syster och svåger.

Hilda Gustava Gripensvärd dog redan 1867, när barnen var små, av hjärninflammation. Två år senare gifte Fredrik om sig med hennes storasyster Clara Spens (1831-1884); de fick inga barn. Hon dog i en trafikolycka dagen före julafton 1884; hon och Fredrik åkte i en släde på Kyrkogårdsgatan i Uppsala (fyra kvarter från där jag nu skriver detta), hästen blev skrämd och råkade i sken, släden välte och hon slog huvudet i ett träd och dog praktiskt taget omedelbart.

Jag och Julie flyttade till vår nuvarande lägenhet i Uppsala 1988. Den tillhör en liten bostadsrättsförening. I en av de andra trappuppgångarna bodde då en gammal dam Maria Vallin (1900-1993); hon hade bott där sedan huset byggdes 1930, men hennes man dog redan 1932 och Maria var änka i över 60 år. Jag hade aldrig någon närmare kontakt med henne, och hon dog alltså några år efter att vi flyttat hit. Men nu försöker jag göra en historik över tidigare boende i huset, och igår upptäckte jag att hon faktiskt var släkt med mig, åtminstone ingift.

Maria Vallin var född Sehlberg i Gävle 1900. Hennes farfar Carl Sehlberg (1821-1901) var grosshandlare i Gävle, och hans syster Betty Sehlberg (1820-1878) var gift med Göran Fredrik Göransson (1819-1900), bror till min morfars mormors mor Sophie Elfbrink född Göransson (1817-1860).

När Göran Fredrik Göransson 1868 efter sin andra konkurs lyckades starta om och bilda Sandvikens järnverks AB (nu Sandvik) hade han mycket hjälp av familj och vänner, och hans svågrar Carl Sehlberg och Wilhelm Elfbrink (Sophies man) hörde båda till dem som satsade både pengar och energi på Göranssons företag.

Gott Nytt År!

Efter gårdagens nyårsfyrverkerier, som jag såg delar av i Uppsala genom mitt fönster, vill jag uppmärksamma släktingen Carl Ulrik Fogelmark (1820-1880) som var fyrverkare; han sålde fyrverkeripjäser och arrangerade också fyrverkerier. Om han tillverkade pjäserna själv eller köpte dem från fabrik vet jag inte.

Carl Ulrik Fogelmark var syssling till min morfars morfars far Fredrik August Fogelmarck (1801-1868). Carl Ulrik föddes 17/7 1820 i Björke skola i Norra Björke socken i Västergötland, där hans far Peter Ulrik Fogelmark (1785-1842) var skollärare och klockare; Carl Ulrik dog 1/9 1880 i Vänersborg där han bodde sedan 1869.

I tidningsannonser ser man bl.a. att han 1875 i Landskrona gav ett ”batalj-fyrverkeri” med en imitation av slaget vid Narva.

Sämre hade det gått 1865, när det utbröt en eldsvåda i en lägenhet i Karlskrona som Carl Ulrik bebodde, och där han förvarade en stor del av sina fyrverkeripjäser; dessa antändes och exploderade under lång tid.

Mer om Carl Ulriks härstamning kan läsas i min släktutredning Svante Janson: En släkt Fogelmar(c)k från Fågelås.

Korrespondenten från Landskrona 7/9 1875

Sveriges riksdag hade 1866-1970 två kammare: första och andra kammaren, som i stort sett var likställda. En viktig skillnad var att andra kammaren valdes direkt i allmänna val, medan första kammaren valdes indirekt av landstingen. Kamrarna hade varsin talman.

Christian Lundeberg (1842-1911) var, som jag skrev igår, talman i första kammaren från 1909 till sin död 1911; han var svåger till Wilhelm Fogelmarck (1835-1893).

Talman i andra kammaren var 1903-1912 Axel Swartling (1840-1918), en klädesfabrikör från Norrköping. Han var kusin till Wilhelm Fogelmarck! Deras mödrar Maria Mathilda Waefver (1808-1891) och Charlotta Waefver (1804-1864) var systrar, döttrar till handelsmannen Jakob Magnus Waefver (1762-1831) i Västervik (min morfars morfars morfar).

1909-1911 var alltså riksdagens båda talmän nära släktingar till Wilhelm Fogelmarck (som tyvärr själv var död sedan 1893).

Idag är det 110 år sedan Christian Lundeberg (1842-1911) dog den 10/11 1911. Han var gift med Anna Elfbrink (1844-1913), och därigenom svåger till mina förfäder Emma Elfbrink (1842-1910) och hennes man Wilhelm Fogelmarck (1835-1893). De två familjerna hade nära kontakt, både personligt och ekonomiskt; de bodde på Forsbacka resp. (sommartid) Mackmyra, en halvmil från varandra, men de ägde i många år de två bruken gemensamt, och de startade tillsammans Mackmyra Sulfit.

Christian Lundeberg är också, och kanske framför allt, släktens mest framträdande politiker. Han var ledamot av riksdagens första kammare från 1876 till sin död, och blev med tiden en av de ledande där; han var bl.a. ordförande i ”första kammarens majoritetsparti” (senare förenade högerpartiet). Hans främsta insats var som statsminister 2/8 – 7/11 1905 när han lyckades förhandla fram en fredlig upplösning av unionen med Norge. Han avslutade sin karriär som talman i första kammaren från 1909 till sin död 1911.

Se vidare sidan Lundeberg och Svenskt biografiskt lexikon”.