I gamla kyrkoböcker ser man förutom torra fakta även spår av en del olyckor som drabbat släktingarna. Många tragiska dödsfall finns naturligtvis redovisade, men ibland även andra saker. När jag nu har undersökt familjen Lyman har jag tyckt mig se ovanligt många bekymmer, av olika slag. (Inte för att familjen Lyman behöver ha varit mer olycklig än andra; deras olyckor kanske bara har lämnat mer spår efter sig i kyrkoböckerna. Och nedanstående är hämtat från bortåt ett sekel. Minns också Tolstojs inledning till Anna Karenina: ”…, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis”.)

Kring min mormors morfars far Per Gustaf Lyman (1811-1891) hände i alla fall följande:

1. När Per Gustaf var i tonåren och bodde hemma hos pappa, som var organist och klockare i Österlövsta, så var hans syster Eva (1803-1876) gift med vice organisten Carl Zetterberg. Men denne blev, ca 1830, ”straffad med 40 par spö och insatt på fästning på livstid för kyrkostöld”.
2. Jag vet inte om det var lyckligt eller olyckligt, men det gick snabbt när Per Gustaf bildade familj. Han hade utbildat sig till lantmätare, och flyttade 1847 till Bollnäs, där han skulle bli kvar resten av livet. Han köpte en gård, och flyttade enligt kyrkoböckerna in i december 1847 (fast det kan ha skett tidigare i verkligheten). Anna Matilda Rahm, från en grannby, står i husförhörslängden som piga hos honom, ändrat till hushållerska. Den 9/7 1848 tar de ut lysning, den 25/7 gifter de sig, och 1/10 föds Gustaf Leonard (1848-1937), min mormors morfar. (Per Gustaf hade de senaste åren varit biträde åt lantmätaren Adolf Ulrik Strömbäck i Ovansjö, som 1846 hade fått en son med sin piga och sedan gift sig med henne. Per Gustaf hade kanske inte bara lärt sig yrket av honom?)
3. Däremot gick det långsammare med karriären för Per Gustaf. Han blir vice kommissionslantmätare 1853 och kommissionslantmätare först 1871, 60 år gammal. 12 av de 13 andra kommissionslantmätarna i Gävleborgs län är då yngre än han; nästan alla blev utnämnda i 40-årsåldern.
4. Han verkar också ha haft ekonomiska problem. (Det hänger nog ihop; kommissionslantmätare hade ingen lön från staten utan  fick arvoden för de förrättningar de gjorde.) På 1860-talet säljer han sin gård och familjen flyttar till vad som verkar vara en sämre bostad i hustruns födelseby. När han dör 1891 finns en del möbler och kläder i boet, men inga kontanter eller värdesaker; begravningskostnaderna betalades av sonen Gustaf Leonard.
5. Sonen Oscar (1851-1852) dog knappt 7 månader gammal, och Gottfrid (1855-1855) ”visade lite tecken till lif i 3ne timmar efter födelsen” enligt familjebibeln (i kyrkoböckerna är han registrerad som dödfödd).
6. Per Gustafs son Carl Oscar (1856-1902) skrev jag nyligen om. Han gifte sig i Bollnäs 1885, men lämnade tre år senare fru och barn och emigrerade till Amerika.
7. En annan son Albert (1850-1923) blev sinnessjuk. Han bodde hemma hos föräldrarna, och efter deras död med ett par systrar, tills han togs in på Uppsala hospital 1912-1921.
8. Den sista sonen Gustaf Leonard (1848-1937) blev affärsman, och var länge framgångsrik, men 1902 gick han i konkurs, och dömdes sedan av Svea hovrätt till fängelse för vårdslöshet mot borgenärer.

Jag skrev för ett par månader sedan om att min mormors farfar Otto Serrander hade en bror Elof Serrander med en oäkta son som han så småningom tog hand om. Nu har jag upptäckt att även min mormors morfar Gustaf Leonard Lyman hade en bror som det nog talades, eller i alla fall viskades, om i släkten.

Carl Oskar Lyman föddes i Bollnäs 1856. I november 1885, när han var 29 år och enligt kyrkoböckerna handlande, gifte han sig med en bonddotter Brita Ersdotter, och flyttar hem till henne och hennes far i byn Stocksätter. Hon har redan ett oäkta barn, fött 1880, och de får efter drygt två månader ett gemensamt barn.
Men ett par år senare, juni 1888, lämnar Carl Oskar fru och barn och emigrerar till Nordamerika! Han dör i Amerika 1902, såvitt jag vet utan att ha kommit hem någon gång.
Jag vet tyvärr inget mer om bakgrunden, och om han tänkt komma hem eller tänkt att familjen skulle följa efter, eller om han bara stack. Jag vet inte heller om han sedan hade någon kontakt med familjen i Bollnäs.

Jag skrev i höstas sidan Gävle och släkten, del I om var våra förfäder och andra släktingar Elfstrand, Elfbrink och Göransson bodde i Gävle på1700-och 1800-talen.

Jag har nu blivit klar med fortsättningen Gävle och släkten, del II om Serrander, Lyman och Klingberg under slutet av 1800-talet och 1900-talet.

För en vecka sedan skrev jag om Elof Serranders oäkta son Elof Serrander (1873-1952) som lämnades till Allmänna barnhuset vid tre veckors ålder och sedan blev fosterbarn på Öland i sju år innan han flyttade till sin pappa, se En (halv)hemlig Serrander och Barnhusbarnet Carl Elof Gottlieb Serrander.

Några dagar senare blev jag uppringd av Åse Lo Skarsgård, som forskar om de barnhusbarn som kom till Öland (med fokus på just denna del av 1800-talet); hon hade hittat min artikel och kände väl till pojken och kunde bidra med mer fakta från Allmänna barnhusets arkiv. Framförallt hade där hon funnit en lapp med moderns namn! (Det var inte så vanligt att mödrarna lämnade sådana brev, men det hände.)

I detta fall står inte bara moderns namn Anna Lovisa Carlson utan också födelsedatum och ort så att hon kan identifieras (dåtidens motsvarighet till personnummer). Hon sägs vara född i Kumla 29 augusti 1850. Jag utgick från att det var tätorten (senare staden) Kumla nära Örebro, men där fanns ingen Anna Lovisa Carlson (eller Carlsdotter) född 1850. Men det finns två socknar till som heter Kumla, och i Kumla i Västmanland (söder om Sala) föddes Anna Lovisa Carlsdotter 28/9 1850. Datumet är visserligen fel, men det verkar rimligt med ett enkelt skrivfel, där någon förväxlat 28/9 och 29/8.

När Elof föds i Örebro 28/6 1873 står i Örebros födelsebok ”modren okänd från Hallsberg”, men Hallsberg är nog en nödlögn. Åldern, 23 år, är korrekt (fast avrundad uppåt). Vid dopet dagen därpå anges som faddrar ”Carl Fredr. Carlsson och Maria Carlsson, ogifta, båda från Kumla”. Jag tror nu att namnen var påhittade (med eller utan prästens goda minne); Anna Lovisas föräldrar hette Carl Fredrik Andersson och Maria Christina Florén, och det är knappast en slump att faddrarna har hennes föräldrars förnamn, kombinerade med hennes eget efternamn. Och Kumla var som sagt Anna Lovisas hemsocken, även om hon nu bodde i grannsocknen Kila, liksom hennes far och styvmor (hennes mor Maria hade dött redan 1851).

Anna Lovisa levde hela sitt liv i några olika socknar i samma område av Västmanland. Hon flyttade hemifrån vid 15 års ålder och arbetade som piga. Hur och var hon hösten 1872 träffade Elofs fader Elof Serrander (som då också var 22 år gammal och enligt kyrkoböckerna bodde i föräldrahemmet i Asker utanför Örebro, 10 mil från Kila) vet jag inte alls; Anna Lovisa var då piga i Fläckebo men flyttade på senhösten tillbaka till Kila socken.

Anna Lovisa Carlsdotter gifte sig 1879 med en 15 år äldre änkling med småbarn; de fick 4 gemensamma barn. Anna Lovisa dog i Kila 1925, 75 år gammal.

Jag har också fått en kopia på ett brev som pappan Elof Serrander skrev till Allmänna barnhuset när han 1880 tagit hand om pojken; han ber där om kläder, vilket barnhuset kunde förse sina barn med vid ett par tillfällen, utöver den fosterlön som utbetalades tills barnet var 14 år.

Men jag undrar fortfarande varför pappan tog hand om pojken, speciellt som han då var ogift.

När jag undersökte Otto Serranders boenden i Gävle så hittade jag i kyrkoböckerna (husförhörslängderna) också Ottos bror Elof Serrander (1849-1912) som 1884-1888 bodde i Gävle och arbetade på Ottos tidning Norrlands-Posten. Elof var då nygift  och bodde med sin hustru Hilda Amalia, f. Öqvist (1854-1893), och de får i Gävle två barn (Sven 1885 och Eywor 1886).
Men den stora överraskningen var att i familjen bor även ”mannens före äktenskapet barnhusbarnet Carl Elof Gottlieb”, född 1873, med anteckningen ”legal. av Serrander 1/7 84”.

Detta gjorde mig nyfiken, så jag letade i kyrkoböcker och andra arkiv och kunde spåra pojkens liv. Sonen Carl Elof Gottlieb var född i Örebro 28/6 1873 (när Elof var 23 år); i Örebros födelsebok står ”Modern okänd från Hallsberg, 23 år” och inget alls om fadern. Men han får alltså pappans namn Elof, vilket blir hans tilltalsnamn.
Tre veckor senare intas lille Elof på Allmänna barnhuset i Stockholm, mot en avgift på 300 riksdaler. Fem månader senare, blir han fosterbarn hos ett båtsmanspar i Sandby på Öland.

1880, när han är 7 år, flyttar lille Elof sedan till sin pappa Elof d.ä., som då är inspektor på en gård i Kisa socken i Östergötland; Elof d.ä.  är ogift men jag antar att gårdens pigor hjälpte till med barnet. Tre år senare gifter sig pappa Elof med Hilda Amalia Öqvist, och året därpå flyttar familjen till Gävle. Och nu, vid 10 års ålder, blir sonen alltså officiellt erkänd som son. (Se sidan Barnhusbarnet Carl Elof Gottlieb Serrander för mer detaljer om flyttarna.)
Fram till dess står Elof d.y. som barnhusbarn i kyrkoböckerna, även om han faktiskt någon gång står som son också. Visserligen bodde han på barnhuset bara några månader som spädbarn, men han är fortfarande inskriven där och under deras ansvar i någon form; gissningsvis betalar de understöd.

1889 flyttar Elof d.y. ensam till Stockholm, nu 16 år gammal. I Stockholm blir han sedan hotellmaskinist; han gifter sig 1904 och får fyra barn, födda 1903-1908. Jag har inte följt deras öden, men tre var pojkar och jag gissar att det nu finns flera barnbarn och barnbarnsbarn Serrander i denna gren. Elof dör i Stockholm (Solna) 1953.

Min kunskap om Elof och Elof bygger bara på officiella arkiv, och lämnar därför mycket obesvarat. Man undrar hur Elof d.y. sågs av familjen och omvärlden, och av sig själv. Vilken relation hade han som vuxen till sina äktfödda halvsyskon och andra släktingar? Och vem var hans mamma och vad hände med henne? Varför tog pappan hand om barnet?

Även om Gävles husförhörslängd talar klarspråk, och Elof d.y.:s bakgrund nog inte var så väldigt hemlig, så var det nog inget man gärna talade om, åtminstone inte offentligt. I Elna Delins (f. Serrander) bok Register öfver släkten Serrander (1912) finns Elof d.y. (med hustru och barn) med som ”adoptivson”, liksom i Torsten Serranders privata maskinskrivna bok Torsten Serranders närmare släktingar (ca 1918). Elna och Torsten var alltså kusiner till Elof d.y., och nästan jämnåriga och måste ha känt honom väl som barn i Gävle, så de visste rimligtvis sanningen, fast de inte ansåg det lämpligt att skriva den.

Och i Svenska Släktkalendern (1915/16, 1921, 1927 och 1943) finns Elof d.y. och hans familj inte nämnda alls!

Namnet Serrander togs (såvitt känt) i början av 1700-talet av snickaren Erik Serrander i torpet Sågstugan, utanför Malmköping i Södermanland. Sedan följde, i vår släktgren, tre generationer mjölnare (vid olika kvarnar i Södermanland), en präst (i Närke), en redaktör och tidningsutgivare (i Gävle) och en kapten/ekonomichef (också Gävle). Detaljerna finns nu samlade på sidan Serrander.

I samband med detta har jag också samlat fakta om familjens tidning Norrlands-Posten, som ägdes och drevs av familjen Serrander i 60 år, 1880-1941. (Ganska precis halva tidningens livstid.) Detta finns på en egen sida Norrlands-Posten.

Jag tänker inte på min släkt som särskilt idrottande, även om jag vet att mamma Ulla och hennes bror Rolf orienterade flitigt i ungdomen; de fick båda medalj i skol-SM och åtminstone mamma deltog ett år i SM. Och för ett nutida idrottande exempel, se min kusin Mårten Klingberg. Men nu har jag hittat 2 personer, från olika delar av släkten, som tävlat i Olympiska spel!

Jag har länge känt till morfars kusin Axel Nordlander (1879-1972), som var son till Sigrid, dotter till Erland Theodor Klingberg och Sophie, född Baalack, och hennes man Harald Nordlander på Hagge. Axel Nordlander vann guld i fälttävlan i OS i Stockholm 1912. Han vann faktiskt två guldmedaljer, både individuellt och i lag, för samma insats. (De tre bästa från varje land räknades ihop som ett lag.) Fälttävlan var en slags femkamp till häst och var ursprungligen en militär gren inom ridsporten; Axel Nordlander var ryttmästare vid skånska husarerna, och jag antar att de andra deltagarna också var officerare. För detaljresultat, se Axel Nordlander.

Nu i helgen upptäckte jag att även mormors farbror Ernst Serrander (1883-1941), son till Otto Serrander och hans hustru Jenny, född Lindquist, deltagit i OS. Han var löpare och sprang 800 meter och 5 engelska mil vid OS i Aten 1906. (Ett extra OS som 10-årsjubileum av det första i modern tid.) Tyvärr fick han dock ingen medalj, se Ernst Serrander för detaljer. Till vardags arbetade Ernst på familjens tidning Norrlands-Posten, där han var chefredaktör 1916-1941.

Det är väl känt inom släkten att namnen Elfstrand och Elfbrink togs av varsin bondpojke från Älvkarleby, som i början resp. slutet av 1700-talet flyttade till Gävle och tog sig namn efter födelsesocknen och älven som rinner där; båda blev sedan förmögna grosshandlare. (Se  Elfbrink, Elfstrand och Göransson.)

Däremot har jag aldrig hört talas om Elfgren. Så jag blev lite nyfiken när jag häromveckan läste husförhörslängder för Gävle (för att skriva sidan Gävle och släkten) och såg att Olof Elfbrink under minst 25 års tid hade en inneboende Daniel Elfgren; Daniel kom nog till Olof Elfbrink redan 1803, 9 år gammal,  och bodde kvar till sin död 1831. Han var först skolelev, sedan betjänt och slutligen bokhållare, säkert i familjefirman Dan. Elfstrand & Co. I husförhörslängderna står hans födelseår 1794, men inget om hans ursprung. Däremot finns tur nog hans bouppteckning bevarad, och där står att hans arvingar är hans mor Anna Danielsdotter och bröderna Erik och Olof Elfgren. Danielsdotter är ju ett ganska ovanligt namn, men Olof Elfbrinks far hette Daniel och det var lätt att verifiera att denna Anna Danielsdotter var Olof Elfbrinks äldre syster.

Daniel Elfgren var alltså Olof Elfbrinks systerson, som även han var bondpojke från Älvkarleby och flyttade till Gävle, där han tog sig namnet Elfgren efter det vanliga mönstret i familjen. Däremot blev han inte så framgångsrik som Elfstrand och Elfbrink, och dog rätt ung, så det är inte konstigt att jag inte hört talas om honom tidigare.

Även Daniels bröder tog alltså namnet Elfgren, men namnet Elfgren dog ut i de grenarna också. Se vidare sidorna Elfgren och Mälby på Väddö.

Det är välkänt att delar av släkten har bott i Gävle. Jag har de senaste veckorna tagit reda på precis var olika släktingar i grosshandlarfamiljerna Elfstrand, Elfbrink och Göransson bodde. En detaljerad beskrivning, med kartor, finns nu på sidan Gävle.

En fortsättning, om Serrander, Lyman och Klingberg, kommer senare.

Den 25 augusti ordnade Länsmuseet Gävleborg och kyrkogårdsförvaltningen en vandring på Gävle gamla kyrkogård med visning av både Enneska och Elfbrinkska gravkoren; för en gångs skull öppnades såväl kapellen på övervåningen i de två gravkoren som gravvalven under dem för allmänheten. Anledningen var att det nu satts upp informationsskyltar, bland annat vid Elfbrinkska gravkoret. Omkring 140 personer deltog; däribland från vår släkt Tage Klingberg, Ulla Janson, Svante Janson, Julie White och Sofie White. Ulrika Olsson från länsmuseet berättade om kyrkogården och om Enneska gravkoret, och Svante Janson om det Elfbrinkska.

Se fler (gamla och nya) bilder och läs om Elfbrinkska gravkoret på den nu något uppdaterade sidan Elfbrinkska gravkoret.