är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Att Ulla tycker om att dansa, det vet vi från andra brev, särskilt från hennes tid i Stockholm 1919-1920. Hon tillhör då en dansklubb och lyckas övertala sina släktingar i Stockholm att ordna danskvällar hemma. Alla möbler flyttas undan i det största av rummen och ungdomar bjuds in att dansa, ofta till ganska sent på kvällen. Naturligtvis finns de äldre släktingarna på plats för att övervaka.
Idag har Ulla varit på en thé dancante med sin väninna Elsa Engvall, och har beställt danslektioner av hennes lärare:
”…man behöver verkligen litet lektioner, ty det är förfärligt invecklade steg och turer i danserna här. Men det blir bara ett par, tre lektioner, ty de äro hemskt dyra, 50 francs,…”
Ja, 50 francs då motsvarar nästan 400 kronor nu! Ulla är i Paris lite före Charleston och de allra modernaste danskläderna, men också före shingelfrisyren…
Men hon har i alla fall kostat på sig en ny hatt:
”Jag har också skaffat mig en röd hatt för att inte se för allvarlig ut – hattar är här högsta modet – för 100 francs vilket nog är ganska billigt för en stilig hatt.”
Det är tur att Ulla har Korsnäsaktier att njuta utdelningen av…. Det kostar på att vara ung och modern i världsstaden Paris!
